Jonas artar sig

  Det var först när jag började intressera mig för arter förra året som jag upptäckte att vi hade en aroniahäck på glädjens gränd. Längre upp på gatan finns det istället svartaronia ( Aronia melanocarpa ). Att det går att äta de här och häggmispelbär på gatan är ju egentligen något man kan ta till vara på. Men det är ju förunderligt att så många inte ens vet att de går att äta. Man kan till exempel göra sylt, saft och vin av bären. De innehåller också mycket vitaminer och antioxidanter. Man kan också äta dom rakt upp och ner, men godast då om dom är frostnupna. Jag frös bara ner rödaronian för att ha på gröten. De är inte jättegoda, men passar mig som gillar häftiga smaker som till exempel beskhet.  Rödaronia får en riktig klarröd och fin höstfärg. Här har dessa färger kommit fram då jag tog bilderna första oktober. I somras kom det många pollinerare till de fina blommorna (det fotot taget 22:a juni). Bären blir mogna september till oktober och hänger kvar under vintern. Svartaronia ha

Detta var första oktober på Glädjens gränd och vi var på väg att flytta. Att åkerförgätmigej fanns så här sent på året var oväntat för mig. I den virtuella floran står det att den blommar från maj till september. Så det måste vara i senaste laget. Åkerförgätmigej har mindre blommor än skogsförgätmigej ( Myosotis sylvatica ) som jag bloggade om i somras. Men båda har utspärrad behåring på blomfodret till skillnad från äkta förgätmigej ( M. scorpioides ) som har slät behåring.  Veckans fundering:  Hur många sådana här fina blommor har man gått förbi tidigare 1:a oktober, då  jag inte närmade mig naturen som jag gör nu.  Åkerförgätmigej - Den virtuella floran

På väg hem brukar jag och dottern titta förbi den artrika skogsdungen vid Umeälven. Den 20:e september såg vi grönskål på en låga, det var första gången jag såg fruktkroppar av denna art. Nu i efterhand när jag kollar på bilderna så syns andra arter också. Så letandet efter arter i den här skogen har egentligen bara börjat. Grönskål är den första sporsäckssvampen jag har bloggat om. Däremot ingår ju sporsäckssvampar i de lavar jag har skrivit om. I många lavar ser man dessa skålar som heter apothecier. De sprider sporer genom att skjuta iväg dem, till skillnad från basidiesvamparna som släpper ner sporerna. Till exempel så släpper klorhätta ( Mycena leptocephala ) och blek ostronmussling ( Pleurotus pulmonarius ) sina sporer från lamellerna under hatten.  Grönskål liknar väldigt mycket blek grönskål ( Chlorociboria aeruginosa ). Men den senares fruktkropp brukar vara ljusare inuti skålen (hymenium) och inte lika oregelbundet formad. Fruktkropparna av grönskål framträder mestadels från

Den här oansenliga svampen tog lång tid att artbestämma, det blev en spännande djupdykning i hättornas värld. Det här är en typ av hätta som man med hjälp av lukten kan ringa in arten. Den ska ha lukten av klor, blekmedel eller lustgas. Svårt för mig att avgöra, men lukten var inte så angenäm. Trodde att mina familjemedlemmar skulle klara det bättre, men så var inte fallet. Närliggande arter är annars gräshätta ( Mycena aetites ) med lukt av rädisa och jodhätta ( Mycena filopes ) med lukt av jod. Det som stämmer bra med artbestämningen av den här arten, är att samlingen av klorhättor som syns på första bilden, går från unga mörka gråbruna till äldre ljusare askgrå exemplar. Detta stämmer bra med beskrivningen i Wikipedia. Dessutom är foten på unga exemplar (syns på andra bilden) svartblå, för att sedan bli smutsigt gråbruna.  Jag tog också in och studerade den bit av foten som var nere i marken. Här ser man hur mycelet (ser ut som små ljusa rötter) är fäst vid organiskt material i form

  Hade ingen aning om vad det var för svamp den andra september när jag var i den artrika skogsdungen vid älven. Men det visade sig vara yngre fruktkroppar av mussling, sådan man kan odla hemma. Både ostronmussling ( Pleurotus ostreatus ) och blek ostronmussling kan man odla i bland annat trästockar. Man kan då borra hål i stocken och plugga in svampmycel. Ostronmussling går att köpa på Ica, men vid namnet ostronskivling. Blev nästan lite sugen på att odla, men det får bli när jag har mer tid.  Blek ostronmussling ska lukta anis och ha en mild smak. Den är som namnet antyder blek/gråvit. Blek ostronmussling liknar ostronmussling, men den senare är oftast mörkare grå. Blek ostronmussling växer på döda lövträd och då främst björk ( Betula ), asp ( Populus tremula ) och bok ( Fagus ) i södra Sverige. Svampen är vitrötare, det vill säga att den bland annat bryter ner det bruna ligninet i träet.  Veckans fundering:  Vad lever vi i för värld? Varför köper vi mat från andra sidan jordklotet,