Inlägg

Monstera (Monstera deliciosa) vecka 82

Bild
  I helgen fyllde min lillebror Gabriel 40 år, så jag och Suss begav oss till Norrköping. Igår efter frukost på hotellet, uppmärksammade jag att en monstera växte in i en glasflaska. Växten, som är en kallaväxt, kommer främst från Mellanamerika där den växer upp på träd. Det är därför monstera har luftrötter till att kunna haka i grenar och kunna stabilisera sig i jorden. Någon hade alltså fört ner tre luftrötter i glasburken så att växten fortsatte växa och däri bildat många gröna skott.  Monstera deliciosa kallas även för Adams revben på grund av de revbensliknande bladen. Den har också namnet schweizerostplanta på grund av de perforerade bladen. Dessa håligheter kommer till nytta när växten breder ut sig upp mot solljuset, eftersom solljuset också kommer till gagn för bladen därunder. Den kan också bilda fruktkolvar (sällan som krukväxt) som liknar ananas i både smak och textur. Artnamnet deliciosa kommer sig av att de utsökta frukterna. Veckans fundering: Var det vatten i glasflask

Vårtöra (Thelephora terrestris) vecka 82

Bild
På samma plats som jag såg stubbrostnavlingen (förra veckans art), hittade jag också denna bruna svamp med ljusa kanter. Trodde att den här svampen vid namn vårtöra, också bröt ner trä för intag av näring. Det vill säga att den antingen var nedbrytare (saprofyt) eller parasit, beroende på om tallstammen var död eller levande. Det var därför jag hade svårt att få ihop det, när det på Artfakta står att vårtöra är en mykorrhizzabildande svamp! Min fasta övertygelse var att sådana typer av svampar växer på marken och inte uppe på trädstammar. Det är i marken rötterna från trädet befinner sig och som mykorrhizzasvampens mycel samarbetar med. Alltså att svampen bidrar med näring från den omgivande marken och att trädet i sin tur ger kolhydrater via fotosyntesen.  Men jag fick mycket bra svar i facebookgruppen ”vilken svamp”! Det är nämligen så att svampens hyfer lever i symbios med trädets rötter (mykorrhizza), men att hyferna växer upp på tallens trädstam för att bilda fruktkroppar. Fruktkr

Stubbrostnavling (Xeromphalina campanella) vecka 82

Bild
Den fjärde augusti (2023), korsade jag och barnen den lilla skogen på väg till affären. Tyckte det var intressant med en ansamling gulbruna svampar som växte på förmultnande trä.  Stubbrostnavling är varken giftig eller ätlig. Den liknar inte heller så mycket någon annan svamp, förutom arterna i det egna släktet: rostnavlingar. Kännetecken för släktet är att de har en ”navel” mitt på hatten, nedlöpande skivor (in mot foten), klockformade hattar (som unga) och att de har gulbruna tofsar (mycel) på basen av foten (syns ej på bilderna). Stubbrostnavling skiljer sig från de andra i släktet i Europa, genom att ha många fruktkroppar och att foten inte är lika lång. Annars verkar övergången från rödbrun vid fotens bas till gul längre upp, typiskt för den här arten.  Stubbrostnavling är en nedbrytarsvamp (saprofyt) av döda barrträd och har en viktig funktion för att frigöra näring till levande organismer runt om. Det döda träet bidrar alltså genom stubbrostnavlingens nedbrytning, till att blan

Bukprickig björkbärfis (Elasmucha fieberi) vecka 81

Bild
  Dom här brunröda kölskinnbaggarna liknar bärfisar väldigt mycket. Skillnaden är att de har en köl på undersidan av kroppen. Den här arten benämns ändå som bukprickig björkbärfis och jag fann sex av dom på ett björkblad 31:a juli. Det var när vi var på cykelorientering och letade efter en kontroll på Grisbacka som jag såg denna ansamling. Detta tyckte jag var intressant, medan dottern var mer angelägen om att fortsätta.  Honorna i detta släkte (Elasmucha), vaktar sina ägg och nymfer. Särskilt mindre björkbärfis (Elasmucha grisea). Detta är ovanligt, eftersom bärfisartade insekter brukar lämna sina ägg direkt efter äggläggning.  Bukprickig björkbärfis liknar väldigt mycket mindre björkbärfis. En skillnad är dock att bukprickig björkbärfis har en tydlig ljus ”tand” på vardera framhörn av halsskölden (bild 1). Individerna på björkbladet livnärde sig antagligen bland annat på den närliggande honhänget (se video), där dom sög i sig näring från fröna med hjälp av en stickande sugsnabel. De

Gråbinka (Erigeron acris) vecka 80

Bild
                             Precis intill staketet klipper vi inte gräset. Där växte den här korgblommiga växten (240730). Familjen korgblommiga växter har små blommor samlade i en korg. Längst ut på gråbinka sitter honliga strålblommor och längre in diskblommor som är tvåkönade (fem ståndare runt diskblommornas pistill). Strålblommor som även kallas för kantblommor, skyltar med sin storlek och färg för att locka till sig pollinerare. På gråbinka är de som synes blekt rödlila.  Gråbinka växer på torr och störd mark, såsom ängar grusgropar och vägeskanter. Den är ettårig, men kan också vara tvåårig. Det finns några småfjärilar som enbart har den som värdväxt. Av dessa är gråbinkevecklare och gråbinkefjädermott rödlistade, eftersom de kräver större bestånd av gråbinka.  Veckans fundering: Blottad, torr och störd mark verkar ha minskat, eftersom gråbinka inte är lika vanlig för de rödlistade småfjärilarna. Vad är det som orsakar sådan miljö? Är det bete av djur på platser som kan blottlä

Hallonblomvivel (Anthonomus rubi) vecka 79

Bild
Denna vivel har ett långt snyte till skillnad från sidenglansviveln (vecka 76) som bestod av en bred och kortare sådan.  Jag tyckte hallonblomviveln var liten och gullig då jag såg den tjugoåttonde juli på en smultron-/jordgubbsblomma. Men visste inte då att den går på rosväxter, framförallt hallon och smultron/jordgubbar, och kan på dessa vara en skadeinsekt. Hallonblomvivel, kallas även för hallonvivel eller jordgubbsvivel.  Honan lägger ett ägg per blomknopp och biter sedan små hål nedanför, så att de blir hängande eller ramlar ner. Efter fem till sex dagar kläcks ägget och larven livnär sig av blomknoppen i två veckor. Sedan omvandlas larven till en puppa och efter en till två veckor framträder den fullvuxna hallonblomviveln. Den livnär sig först på blad och sedan på blommor i en till två veckor. Resten av sommaren och hela vintern är viveln i diapaus (vila) i förnan, innan den börjar äta och röra sig igen till våren.  Man kan bland annat täcka plantorna på våren med fiberduk, så a

Tjugotvåprickig nyckelpiga (Psyllobora vigintiduopunctata) vecka 78

Bild
Jag trodde att alla nyckelpigor åt bladlöss, sköldlöss och liknande. Alltså att de var karnivorer. Men tydligen finns det de som äter mjöldagg och en sådan är tjugotvåprickig nyckelpiga. Två andra arter i Sverige som gör det, är sexton- och tolvfläckig nyckelpiga. Mjöldagg är sporsäcksvampar som parasiterar på levande växter. Först bildar dom fläckar för att sedan utveckla sig till mjölaktiga beläggningar.  Larven (bild 2) och hanen (videon) hittade jag fjortonde juli och det kopulerande paret (bild 1) femtonde juli. Dessa var på samma ställe i Järna där jag hittade krumhornskinnbaggarna, som jag bloggade om i somras. Honorna har klart gula halssköldar, emedan hanarna kan ha ljusare.  Veckans fundering:   Tänkte inte på att det fanns mjöldagg på det stället jag fann tjugotvåprickig nyckelpiga. Men det måste det ha varit, eftersom det är det de äter. Var det mjöldagg på lupinbladen de var på? Isåfall räddar ju nyckelpigorna lupinerna från svampen. I andra fall är de fantastiska nyttodju