Jonas artar sig

Igår när jag såg den här på smultron- eller jordgubbsbladet, trodde jag att det var en broms. Ja jag vet att många observationer görs kring pallkragarna med jordgubbar och smultron. Det är nog för att jag studerar det lilla smalbiet som stundom kommer till blommorna där.  Men åter till observationen av den bromsliknande insekten. Det var ingen broms utan en stekel som har mer robust kroppsform och som tillhör familjen klubbhornsteklar. När man kollar närmare på Abia fasciatas (har inget svenskt namn) antenner så liknar det små klubbor. De livnär sig på saven från träd och larven lever av löven på lövträd.  Abia fasciata - artfakta Klubbhornsteklar - Wikipedia

 Undrade vad det var för stora och blå blommor vid gång- och cykelvägen (nära vänskapsgränd). Jag fick det till blåklint när jag bildgooglade, men kunde dessförinnan inte koppla det eftersom jag förknippar växten till sädesfält och en mindre storlek på blomman. När jag hade artbestämt den till blåklint, upptäckte jag mycket riktigt att den var för stor för att vara blåklint. Den har större blomkorg med sterila blommor ytterst och violetta diskblommor innerst. Dessutom har den svartkantade holkfjäll under korgen, vilket inte blåklint har. Den har också större blad. Bergklint har förvildats från rabatter. Den virtuella floran  

 Vilken fullträff i sommarvärmen på ett smultronblad hos oss. Där satt två insekter och parades. Hade ingen aning om vad det var för ordning, tänkte kanske skalbaggar, men täckvingarna såg inte så täta ut. Det visade sig att det var kackerlackor. Dessa tänker jag mig inte se så här ute i trädgården, de ska ju vara nere i tropikerna och inomhus.  Skogskackerlacka tillhör familjen småkackerlackor och är 6 - 15 mm. Skogskackerlackhanen är den större och honan den mindre. En generation sker troligtvis under loppet av två år, där ägg övervintrar första året och nymfer andra året. De förpuppas inte ut utan ömsar skinn och växer till sig. Typiskt för kackerlackor är de långa och taggiga benen, de långa antennerna och den avlångt ovala kroppen. De äter djur och vegetabiliska rester.  Alla andra kackerlackarter påträffade i Sverige, utom skogskackerlacka och Ectobius sylvestris (fåtal observationer), lever inomhus. Skogskackerlacka lever uteslutande utomhus och är den absolut vanligaste kackerl

   Jordgubbarna och smultronen blommar just nu i våra två pallkragar. Jag var där och rensa lite ogräs och planterade ner två till jordgubbsplantor från bröllopet. Såg ett smalbi på kanske 5 mm på blommorna. Förutom små blodbin är det det minsta bi jag har observerat. Men den var omöjlig att artbestämma, eftersom smalbin är så lika.  Men det fanns ännu mindre djur på blommorna (2 - 3 mm), små skalbaggar tillhörande familjen ängrar. I vintras bloggade jag om pälsänger ( Attagenus pellio ) som äter tyg och läder inomhus. Som larv kan den här också äta av naturfiber i form av skinn och textilier. Museiänger är en mattbagge (släkte) som kan finnas i hus och på museer. Men i maj och juni livnär den sig på pollen och nektar från blommor. Äggen läggs i fågelbon, getingbon eller inhomhus som sagt. Anticimex Wikipedia Riksantikvarieämbetet

  Vid midsommarfirandet i Klabböle, såg jag denna bladhornsbagge. Den var på midsommarblomsterblommorna och gottade sig. Arten är en skalbagge och larven växer upp i multna träd. Skalbaggar har två par vingar, varav det ena paret är hårda täckvingar. Larven förpuppas också, till skillnad från halvvingar som utvecklas genom att ömsa skinn.  Humlebagge har också namnet bandad humlebagge. Humlebagge - Wikipedia Humlebagge - småkryp Humlebagge - artfakta

 I onsdags såg jag det här fina biet på vår aroniahäck. Häcken är snart överblommad, men den lockar många pollinerare ändå. Honungsbin, sandbin, fotblomflugor och många slamflugor (svårt att artbestämma).  Sobersandbi har jag inte sett i slänten mot kvarterslokalen. Den måste kommit från någon annan sandig eller lerig plats med hål. Honan är lik sälgsandbi men den senare är helgrå på mellankroppen.  Sobersandbi - artfakta

 Idag är det midsommar och på väg till midsommarfirandet i Klabböle, såg jag väldigt många av denna växt. Den blommar som mest nu därav namnet. Hela familjen cyklade dit längs Umeälven, en riktigt varm dag (24 grader) och inget moln i sikte. Arten har också namnet skogsnäva och tillhör nävesläktet och familjen näveväxter. Ängsnäva liknar midsommarblomster, men har mer böjda blommor och frukter. Midsommarblomster skjuter iväg fröna några meter med hjälp av en kastkena. Vissa nävor kan skjuta iväg fröna upp till 30 meter.  Midsommarblomster - Wikipedia

   Denna såg jag utanför huset idag. Efter regnet idag var det nog den varmaste dagen hittills i år (långt över 20 grader), riktigt härligt. Dottern fladdra runt och skulle ha hjälp med gunga och lite annat. Blåvingarna fladdrade också runt utan att riktigt stanna, tur att jag kunde fota tosteblåvinge vid två tillfällen på blad. Undersidan är blåvit med svarta prickar. Den skiljs från andra blåvingar på att det är inget vitt runt fläckarna och att den inte har några fläckar i andra färger.  I Sverige är det vanligast med en generation, men kan vara två i södra Sverige. Puppan är fäst med spinntrådar på blad. Det stadiet varar i två veckor eller över vintern.  Tosteblåvinge- artfakta

  Såg redan förra året dessa gökbin flyga och sitta kring sandbinas hålor i slänten till kvarterslokalen. Vid en första anblick kan man tycka att det ser ut som getingar, men de är helt ofarliga bin. Hörde att man tidigare trodde att det var jordgetingar och lagt ut gift här. Man trodde samma sak på förskolan, men då hade Anticimex iallafall sett att det inte var getingar.  De har ett karakteristiskt sätt att flyga. De flyger ganska nära marken med bakstjärten upp och står stundom still i luften. Men deras levnadssätt är desto mer spännande. De tränger sig nämligen in i sandbiets hålor och letar upp en stängd cell, där det redan finns mat för värdbiets kommande larv. Där lägger gökbiet sitt ägg och när larven kläcks, äter den först upp värdbiets larv och sedan pollenförrådet.  Jag är den första att artbestämma gyllengökbi i västerbotten på artportalen. Jag följde beskrivningen för arten där och det ser verkligen ut att stämma. Detta är en hona med 12 segment på antennerna och fem gula

  Hittade idag den här lilla nyckelpigan på smultronbladen i slänten mot kvarterslokalen. Den kallas även för fjortonprickig nyckelpiga. Den kan även variera i teckning, men med samma svarta och gula färger. Schackbrädspiga - artfakta

  Vid kvarterslokalen såg jag idag denna ärtväxt som jag kunde namnet på förra året. Den klängde sig bland snöbärsbuskarna med sina greniga klängen. Det är den vanligaste arten i släktet vicker och finns över hela landet, utom i fjällen. Den är lik häckvicker, luddvicker och luktvicker. Häckvicker har en tydlig mittnerv på bladen och har bara 2 till 4 blommor per klase. Den andra två arterna är större, grövre och finns inte här uppe.  Kråkvicker har liksom alla ärtväxter kvävefixerande bakterier på sina rötter. Frukterna är baljor och familjen kallas därför också för baljväxter.  Kråkvicker - Den virtuella floran Kråkvicker - Wikipedia Ärtväxter - Wikipedia

   Igår gifte jag mig och en av mina bestman tänkte att jag ju kunde ta homo sapiens som art. Men i väntan på foton, får det bli parkolvon som jag i fredags såg bredvid platsen vi skulle gifta oss. Söråkers herrgård har många växtarter som jag vill undersöka en annan gång när jag har tid. Det har tidigare införts många växter hit och herrgården har varit en plantskola.  Olvon- och flädersläkterna tillhör den relativt fåartiga familjen desmeknoppar (150 - 200 arter). Parkolvon växer som buske och kommer ursprungligen ifrån syd- och mellaneuropa. Olvon ( Viburnum opulus ) som är inhemsk har sterila skyltblommor ytterst på knippet, vilket parkolvon inte har. Olvon har också trefingrade blad och parkolvon brett elliptiska blad. Bladen på desmeknoppar är motsatta och parkolvonblommorna luktar ganska starkt. Desmeknoppväxter - Wikipedia Parkolvon - Den virtuella floran

  Bland skvattramen på väg hem från sloganen (förra lördagens morgon) såg vi en till ros, fast vit. Hjortron tillhör tydligen också hallonsläktet och har liksom Åkerbär ( Rubus arctica ) hon och han blommor (fast på skilda plantor). Den vi såg var en hanblomma med flera gula ståndare. Hjortronhonblommor är grönvita med sterila pistiller ytterst som har vita toppar.  Hjortron - Den virtuella floran Minnesota wildflowers

  Förra lördagen på morgonen såg jag och dottern denna ros. Vi var på den lite mer öppnare delen av skogen där det också växte gräs. Trodde först att det var midsommarblomster eller rödblära. Men de trefingrade bladen skvallrade om något annat.  Åkerbär är som vanligast i de nordöstra delarna av landet och är Norrbottens landskapsblomma. Arten är en rosväxt och tillhör hallonsläktet. Den har han och honblommor, vilket verkar vara svårt att se (och googla). Åkerbär kan korsa sig med hallon ( Rubus idaeus ) stenbär ( R. saxatilis ). Stenbär är väldigt lik fast har vita blommor och rotrevor. Åkerbär ska vara väldigt goda och omnämns som en delikatess av Carl von Linné.  Åkerbär - Den virtuella floran

   Hittade en ros idag med fast i fingerörtssläktet. Det var på den torftiga marken nära sop- och garagehuset. De är liksom gåsört små och liknar lite smörblomma tycker jag. Argentea syftar på det latinska namnet för silverfärgad, som är argentum. Det är för att bladundersidorna är silvriga. Som syns på tredje bilden är dom också ganska håriga, även blomknopparna är håriga och silverfärgad (första bilden nere till vänster om blomman). Den virtuella floran

   I söndags när jag cyklade hem från arbetet, cyklade jag förbi Backens kyrkogård. Där såg jag att de planterade lönnarna hade fått frukt (”näsorna”). 17:e Maj cyklade jag förbi och såg de vackra gröna blommorna. Blommorna kommer innan bladen. Lönn är ett kinesträd som får enkönade blommor och innehåller rikligt med nektar för att locka till sig pollinerare. Arten är tvåbyggare och har då hanblommorna på ett träd och honblommorna på ett annat. Hanblommorna har bara ståndare men ingen pistill och honblommorna har pistill och outvecklade ståndare (staminoider). Dock kan ståndarna utvecklas på honblommorna så att dom blir tvåkönade, då är arten mångbyggare.  Lönn växer inte vilt här uppe, men jag har sett många planterade sådana här i Umedalen. De blommorna på bilden verkar vara honblommor (eller tvåkönade om pistillerna inte är outvecklade). Så då kan detta vara ett honträd. Lönn - Wikipedia  Lönn - Biologgen

   Detta är en ros och inte en smörblomma som jag trodde först.  Såg den på väg hem idag, vid gång och cykelvägen nedanför löftets gränd (vid grusplanen), och har tidigare undrat vad det var för smörblomma. Men som sagt så var det något helt annat. Den är ganska kort och bildar revor och kan på så sätt täcka en större yta. Förra året såg jag denna växt täcka en bit av dagisgården på Prosten (bredvid vår gata).  Den finns i södra delarna av landet och längs Norrlandskusten. Den gillar havsstränder och kulturpåverkad mark. Här i norr är det havsstränder som gäller, men uppenbarligen också kulturpåverkad mark.  Artfakta Gåsört - Den virtuella floran

  I lördags, efter skogsturen och noteringen av skvattram, såg jag och min dotter de här relativt stora och fina förgätmigejerna. De växte bland lövträden nedanför granngatan (Löftets gränd). Såg på håll en del förgätmigej som var vid husen på löftets gränd. Skogsförgätmigej är populär som rabattblomma, så de kan ju förvildats till träden. Det kan vara lite klurigt med de olika förgätmigejerna. Skogsförgätmigej är lik äkta förgätmigej ( Myosotis scorpioides ). Men skiljs åt på blomfodrets (de gröna bladen som sitter nedanför de färggranna kronbladen) hår, som sticker ut på skogsförgätmigej och ligger tätt mot fodret hos äkta förgätmigej. Dessutom är foderflikarna längre än själva blomfodret hos skogsförgätmigej och kortare hos äkta förgätmigej.  Åkerförgätmigej ( Myosotis arvensis ) är också hårig på blomfodret, men storleken på blommorna är mycket mindre. Det var nog den som jag såg vid huset förra sommaren.  Skogsförgätmigej - Den virtuella floran Violets and others - Peter leonards

  Kände mig lite groggy igår morse och det var bara min dotter och jag som var vakna. Tänkte att det skulle göra susen att gå ut i naturen en sväng innan frukost. Så vi gick till skogen och vid vägen såg vi vita blomklasar. Kände då igen bladen och förstod att det var skvattram som blommade. På vägen hem tog vi en annan väg och längre in i en liten skogsdunge blommade skvattramen för fullt. Skvattram är tydligen en ljungväxt så som blåbär och lingon. Skvattram är städsegrön (gröna över vintern), vilket dom flesta arter är inom familjen. Själva släktet är Rhododendron , vilket förvånade mig. Hade ju precis sett mängder av rododendron i Göteborg. Det är tydligen en väldigt variabel släkt, där skvattram och lapsk alpros är de arter som växer vilt i Sverige.  Den virtuella floran

  Den här växte på sidan av huset, fotad tredje juni. Minns att den växte på bakgården förra året också. Den finns mest i södra Sverige, men är spridd över hela landet. Vid fröspridning, öppnar sig fruktkapslarna explosionsartat. Blad, blommor och rötter går att ha i maträtter, dryck och dessert. Detta gäller alla svenska violväxter (bestående av violsläktet).  Skogsskafferiet Den virtuella floran

 I söndags när vi såg grönsnabbvingen, såg vi också denna humla bland maskrosorna. Detta är en hona eftersom hanarna inte har börjat flyga. Jordhumlor är svåra att särskilja och hona av ljus jordhumla kan förväxlas med kragjordhumla, skogsjordhumla och hane av mörk jordhumla. Ljus jordhumla är något mindre än kragjordhumla, där den senare har en krage som viker av bak under vingarna. Skogsjordhumlan har lite inblandning av svarta hårstrån på kragen, tycker mig inte se det på bilderna. Dessutom har skogsjordhumlan ett svart S där kragarna går ner på sidorna. Sen så är ljus jordhumla mycket vanlig. Visst är det solklart?! De bildar samhällen i övergivna smågnagarbon, oftast i skogen. Nyckel humlor av Jonas Myrenås  

  I förrgår när jag hämtade dottern på förskolan såg vi dom här violerna. Sedan såg vi en vit fjäril som flög kring violerna och en jättefin aurorafjäril som tog en sipp på en av ängsviolerna. Ängsviol har oftast en ljus sporre (det som sticker ut bakom blomman), bladen är avlångt hjärtformade och det nedre kronbladet i mitten brukar vara kortare. Dessutom ska de ha en tunn jordstam till skillnad från skogsviol ( Viola riviniana ) som har tjock jordstam och bladrosetter. Ska kanske kolla upp det nästa gång för att säkerställa rätt art. Den virtuella floran