Jonas artar sig

Under sportlovet (9/3) när vi var vid hampstjärnsstugan, såg jag också den här mossan på samma sten som färglaven ( Parmelia saxitilis ). På första bilden syns egentligen två mossor. Men den som är mer till vänster med smalare och krusiga blad är den mossa som gäller för det här blogginlägget. Mossor är en stor grupp som jag inte har så stor koll på, så det blev att fråga i facebookgruppen Mossor och lavar. Där fick jag ett förslaget på att det kunde vara nordlig snurrmossa ( Dicranoweisia crispula ). Men när jag kollade i sonens mikroskop såg jag att bladkanterna var vikta, vilket inte överensstämmer med nordlig snurrmossa. Jag påtalade det och då kom ett nytt förslag på att det nog var strumamossa. Strumamossa tillhör släktet klipptussar ( Cynodontium ) och som namnet antyder så växer de på klippor och block. Eftersom sporkapslarna inte var mogna, kunde jag inte se alla kännetecken för den här arten. Strumamossa ska tydligen ha en knöl kallad struma vid basen av kapseln. Därför tog j

  Den här laven fann jag på en gråal ( Alnus incanus ) nära huset. Märkte när vi flyttade in att trädet hade flikiga blad liksom de flikbladiga björkarna ( Betula pendula ’laciniata’ ) på Glädjens gränd hade. Det är alltså en kultiverad variant av gråal ( Alnus incanus ’laciniata’ ) som man har planterat här. Finlav tillhör släktet rosettlavar ( Physcia ) och bredvid såg jag en annan rosettlav som antingen är stjärnlav ( Physcia stellaris ) eller rosettlav ( Physcia aipolia ). Det som jag tycker är speciellt med finlav är de trådar (cilier) som sticker ut på sidorna och de gyttrigt uppsvällda kanterna (läppformade soral), vilket gör att arten får ett kaotiskt utseende. Hjälmrosettlav ( Physcia adscendes ) är mycket lik finlav, men då är kanterna mer rundade i så kallade hjälmformade soral.  Veckans fundering: Finlav lever för att täcka sina behov; det vill säga skydd, upptag av energi, intag av näring och spridning. På liknande sätt har jag fått uppfattningen om att allt annat levande

  Förra veckan var det sportlov och i torsdags stack hela familjen till Hamptsjärnsstugan (på ett berg) strax utanför Umeå. Här gjorde vi upp eld tillsammans med min kompis och hans två barn. Bakom grillplatsen fanns det blottade stenbumlingar med lavar och mossor, bingo! Jag kände igen vinterlav ( Arctoparmelia centrifuga ). Men det fanns ju andra spännande lavar där som jag inte bloggat om. Tyckte det var en lav som var väldigt grynig med en bullig struktur och en lav som såg ut som skrynkellav ( Parmelia sulcata ). Lite konstigt att skrynkellav växer på sten tänkte jag. Men där och då kom jag fram till att dessa två strukturer måste ju vara samma lav. Den gryniga strukturen måste vara de centrala delarna av laven och de delar som liknar skrynkellav måste vara de mer perifera delarna. Inte konstigt att jag tyckte att denna art liknar skrynkellav, de tillhör ju samma släkte ( Parmelia ).  Färglav är en vanlig art och förr i tiden användes laven för att göra en mängd olika färger. Lave

 I tisdags gick min kompis ut på innergården vid lunchrummet på jobbet (sjukhuset). Det är ju fullt med snö, men han gick längs väggen eftersom det var snöfritt just där intill. Där fanns de här gula blommorna. Jag tycker det var otroligt tidigt för blommor att komma upp i Februari här i Norrland. Men tydligen blommar de redan i februari i södra Sverige. Men vintergäck verkar uppenbarligen trivas här uppe också. Kanske en innergård, en vägg och klimatförändringar gynnat växten. Blommorna hade inte slagit ut, men innanför de gula yttre hyllebladen (ej kronblad) ska de finnas rörlika inre hylleblad som fungerar som nektarier (nektar för pollinerare). De gröna flikiga bladen nedanför blomman är inte foderblad utan stjälkblad. Vintergäck tillhör familjen ranunkelväxter liksom smörblomma ( Ranunculus acris ) och kommer ursprungligen från Centraleuropa, men odlas i rabatter här i Sverige.  Veckans fundering: Den här supertidiga vårtecknet hade jag inte räknat med. Men snart kommer det mer vä