Jonas artar sig

I lördags gick jag till en liten brant som jag verkligen gillade. Här fanns branta klippor, torrfuror, träd i olika åldrar, flera arter av mossor och lavar. Detta var i Järna nära min mor och barndomshem. Här är jag nu med barnen, bröder och brorsbarn.  Tallvitmossa kan växa i hällmarkstallskogar, det vill säga ungefär som på den här bergsbranten. Huvudena är sammanhållna och ser inte ut som femuddiga stjärnor. Färgen varierar beroende av ljusförhållanden, från att vara grön på mörkare platser till rödbrokig eller till och med helröd på solbelysta platser.  Tallvitmossa särskiljs från kantvitmossa och rubinvitmossa genom att grenbladen inte är i tydliga rader och att huvudet inte har en antydan till att vara femuppdelad. Kantvitmossa har också tre istället för två utstående grenar per knippe (båda har också en nedstående gren). Rubinvitmossans grenar syns genom bladen om man håller den mot ljuset. Veckans fundering: Nu är Trump vald till USAs president. En person som gör allt för penga

I lördags hann jag snabbt ut i skogen för att blogga om en av de vanligaste mossorna i Sverige: husmossa. Även om det var i stressen, bjöd skogen på ro, snö och sol.  Husmossa får en ny våning för varje år. Detta utseende kommer sig av att nya skott växer upp en bit innanför spetsen av förra årets skott. På första bilden syns två sådana skott. Dessa liknar fjädrar och grenarna från dem liknar också det.  Husmossans gröna färg är en aning åt det gula hållet och stambladen är äggrunda (kan ses med lupp). Stammen är täckt av parafyllier som ser ut som små gröna trådar (kan också ses med lupp). Parafyllier gör det lättare för mossan att förse sig med vatten. Arten särskiljs från mörk husmossa genom att den senare har glesare grenstruktur och hjärtformade stamblad. Veckans fundering: Mossorna vissnar inte utan är ständigt gröna. Detta gör att jag kan finna många arter så här sent på året. I lördags hade det kommit lite snö men husmossan syntes väl under träden. Även om det kom ytterligare s