Granvitmossa (Sphagnum girgensohnii) vecka 114






 Min fru överraskade mig med en studieresa om skog. Så i helgen var jag iväg på olika skogar kring Umeå och inhämtade en hel del kunskap i form av skogars olika värden (klimat, biologisk mångfald, socialt och kulturellt) och hur man kan bruka dem. 

Vid Bäcksjön i fuktig granskog såg jag ofta en grön vitmossa och undrade vad det kunde vara. De var klart gröna och när jag tittade närmare så var också stammen det. Grenknippena på stammen bestod av två utstående och en nedåtliggande gren. 

Granvitmossa är som sagt grön, men kan bli brunare på öppna platser. Den skiljer sig från frans- och knoppvitmossa, genom en otydligare knopp på huvudet. Däremot ser huvudet ut som en femtalig stjärna ovanifrån. Arten skiljer sig från brokvitmossa som jag nyligen hade som veckans art, genom frånvaro av röda inslag. 


Veckans fundering: 

Sveriges skogar är mycket värdefulla men på många olika sätt. Synen att skogen bara har ett ekonomiskt värde har börjat förändras. Det finns så många andra värden. Ska skogen vara en trevlig skog för mig att gå i? Ska den inhysa många arter? Ska den kunna binda in koldioxid? En annan viktig sak att tänka på, är vad det är för typ av miljö och hur den hänger ihop med övriga landskapet. 

Alla dessa värden och faktorer gör skogsbruket till en komplex fråga. Här behövs det kunskap för att skogsbruket ska fungera på ett  bra sätt och för långt in i framtiden. Jag tycker att kunskapen borde kraftigt höjas för såväl skogsägare som befolkningen i övrigt! För på ett demokratiskt vis påverkar ju Sveriges invånare hur skogen ska vara. 

Källor:

Hallingbäck, T. (2016). Mossor - en fältguide. Naturcentrum AB bokförlag. 

Sveriges lantbruksuniversitet. Artfakta. Sphagnum - girgensohnii. https://artfakta.se/taxa/2871/information

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för levana ( Arasch
Läs mer

Sidenglansvivel (Polydrusus formosus) vecka 76

Bild
  När jag rensade ogräs bland våra prästkragar, smultron- och jordgubbsplantor (10/7), fann jag den här smaragdgröna skalbaggen. Det är en vivel, vilket syns på det långa snytet med antennerna längst ut. Därför kallas den även för snytbagge. Sidenglansvivel särskiljer sig från alla de andra glansvivlarna, men även de snarlika lövvivlarna, genom de stora tillplattade ögonen som framtill pekar inåt. Framhuvudet är också formad som en kon. Den gröna färgen på täckvingarna kan flagna av så att den underliggande mörka färgen kommer fram.  Sidenglansvingar äter av löv och knoppar på träd och buskar. Äggen läggs på marken eller i springor och sprickor i barken och larven som kläcks äter av trädets/buskens rötter nere i marken. Larven övervintrar och förpuppas till våren. Den anlände i början av 1900-talet till USA, och kan i nordöstra delar av landet vålla problem bland prydnadsväxter, gatuträd och fruktgrödor.  När jag i lördags kväll kollade upp arten på artfakta, såg jag att det endast var
Läs mer

Monstera (Monstera deliciosa) vecka 84

Bild
  I helgen fyllde min lillebror Gabriel 40 år, så jag och Suss begav oss till Norrköping. Igår efter frukost på hotellet, uppmärksammade jag att en monstera växte in i en glasflaska. Växten, som är en kallaväxt, kommer främst från Mellanamerika där den växer upp på träd. Det är därför monstera har luftrötter till att kunna haka i grenar och kunna stabilisera sig i jorden. Någon hade alltså fört ner tre luftrötter i glasburken så att växten fortsatte växa och däri bildat många gröna skott.  Monstera deliciosa kallas även för Adams revben på grund av de revbensliknande bladen. Den har också namnet schweizerostplanta på grund av de perforerade bladen. Dessa håligheter kommer till nytta när växten breder ut sig upp mot solljuset, eftersom solljuset också kommer till gagn för bladen därunder. Den kan också bilda fruktkolvar (sällan som krukväxt) som liknar ananas i både smak och textur. Artnamnet deliciosa kommer sig av att de utsökta frukterna. Veckans fundering: Var det vatten i glasflask
Läs mer