Vinterskivling (Flammulina velutipes) vecka 14
Igår var jag med alla tre barn upp på Hässningberget. Det är ett naturreservat som ligger strax utanför Umeå. Det var en härlig förmiddag med pudrad snö på marken och en orange sol som tittade fram i diset. Stigen uppför berget var som en sagostig med en mörkare skog först, där träden var längre. Där fanns det olika tickor på trädstammarna. Längre upp fick vi stundom gå på spång, eftersom det var fuktigt och små bäckar rann på sina ställen. Vi såg tallar som var gamla och krokiga, och en som var ihålig. Pojkarna var först helt inne i en rollek och sedan på riktigt busigt humör, då de tacklade mycket frekvent. Dottern ville efter halva vägen absolut gå själv. Hon fortsatte envist vidare, även fast hon höll på att snubbla över rötter och nära att halka på de isiga fläckarna. På toppen blev det belöning i form av varm choklad, vilken härlig utflykt detta var!
På vägen upp såg jag de här svamparna på ett träd som jag tyckte det var svårt att avgöra vad det var för en art. Jag visste inte ens om det var ett barrträd eller ett lövträd. Men min bästa gissning nu är att det är en asp (Populus tremula). Annars är det inte rätt svampart, eftersom vinterskivling växer på lövträd och inte barrträd. Vinterskivling växer oftast på döende träd, men kan även livnära sig på döda träd. Det som jag tycker är karaktäristisk för den här svampen, förutom att det är en gul skivling, är den mörka foten.
Svampen ska var god att äta. Den odlas i mörker som matsvamp och får då ett annat utseende och har då namnet enoki. Det är främst i Japan och Kina enoki används i köket.
Veckans fundering:
Hur lätt är det att få vinterskivling att gro på träd där man bor och hur mycket svamp får man.
Vinterskivling - Svenska Wikipedia
Kommentarer
Skicka en kommentar