Svart ängstrollslända (Sympetrum danae) vecka 55







Söndagen den 27:e augusti cyklade jag och barnen med sikte på Teg. Där skulle vi hitta några cykelorienteringskontroller och träffa några för att spela cricket. Men på vägen över Umeälven, stannade vi av vid en badplats på Bölesholmarna. Här skulle det badas, men det blev mest doppa fötterna för barnen. 

På en sten ganska nära vattnet fann jag den här förhållandevis lilla trollsländan. Honor och unga hanar är gulbruna med svarta streck. Men när hanarna blir äldre, får dom en svart färg likt detta exemplar. Tydligen är dom inte särskilt rädda, vilket gjorde att jag kunde ta närbilder. Vissa individer av svart ängstrollslända förirrar sig till områden som inte är dess egentliga miljö. De reproducerar sig nämligen i näringsfattiga skogs- och myrmiljöer. Till skillnad från Bölesholmarnas näringsrika lövskog. 

Veckans fundering:
Är det så att min frihet tar slut där någon annans tar vid? Tycker det var en intressant tanke som en vän påpekade angående koranbränningarna (det vill säga om jag förstod påpekandet rätt). När koranbrännaren fritt utrycker sin åsikt genom att bränna koranen, inskränks många andras fria tro för denna skrift? Samma borde det vara med miljön? När vi tycker att vi kan göra nästan vad vi vill med naturen, begränsas och rentav försvinner många andra arters frihet att leva där. Min åsikt är att det är en stor obalans i frihet i de två nämnda fallen. 

Källor:


Trollsländeföreningen. Svart ängstrollslända. https://www.trollslandeforeningen.se/svart-angstrollslanda/




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Monstera (Monstera deliciosa) vecka 84

Bild
  I helgen fyllde min lillebror Gabriel 40 år, så jag och Suss begav oss till Norrköping. Igår efter frukost på hotellet, uppmärksammade jag att en monstera växte in i en glasflaska. Växten, som är en kallaväxt, kommer främst från Mellanamerika där den växer upp på träd. Det är därför monstera har luftrötter till att kunna haka i grenar och kunna stabilisera sig i jorden. Någon hade alltså fört ner tre luftrötter i glasburken så att växten fortsatte växa och däri bildat många gröna skott.  Monstera deliciosa kallas även för Adams revben på grund av de revbensliknande bladen. Den har också namnet schweizerostplanta på grund av de perforerade bladen. Dessa håligheter kommer till nytta när växten breder ut sig upp mot solljuset, eftersom solljuset också kommer till gagn för bladen därunder. Den kan också bilda fruktkolvar (sällan som krukväxt) som liknar ananas i både smak och textur. Artnamnet deliciosa kommer sig av att de utsökta frukterna. Veckans fundering: Var det vatten i glasflask
Läs mer

Sidenglansvivel (Polydrusus formosus) vecka 76

Bild
  När jag rensade ogräs bland våra prästkragar, smultron- och jordgubbsplantor (10/7), fann jag den här smaragdgröna skalbaggen. Det är en vivel, vilket syns på det långa snytet med antennerna längst ut. Därför kallas den även för snytbagge. Sidenglansvivel särskiljer sig från alla de andra glansvivlarna, men även de snarlika lövvivlarna, genom de stora tillplattade ögonen som framtill pekar inåt. Framhuvudet är också formad som en kon. Den gröna färgen på täckvingarna kan flagna av så att den underliggande mörka färgen kommer fram.  Sidenglansvingar äter av löv och knoppar på träd och buskar. Äggen läggs på marken eller i springor och sprickor i barken och larven som kläcks äter av trädets/buskens rötter nere i marken. Larven övervintrar och förpuppas till våren. Den anlände i början av 1900-talet till USA, och kan i nordöstra delar av landet vålla problem bland prydnadsväxter, gatuträd och fruktgrödor.  När jag i lördags kväll kollade upp arten på artfakta, såg jag att det endast var
Läs mer

Vickerbackmätare (Scotopteryx chenopodiata) vecka 50

Bild
Igår cyklade hela familjen in till Umeå och sedan till barnens mormor och morfar på Ersboda. Det var en varm och solig dag med glass och de två första kontrollerna på en cykelorientering (Skoj på hoj). Bakom radhuset och och tillhörande altan, finns det en stor gran, tallar, sly som ligger ner (efter röjning) blåbärsris och ljung. Här hittade jag en vickerbackmätare som flög iväg så fort jag närmade mig. Men vid ett tillfälle satt den kvar när jag närmade mig. Då blev det bingo och fototime! Larven äter av ärtväxter, däribland vicker. Den förpuppas sedan i marken. Veckans fundering:  Alltså jag börjar gilla EU. Det verkar finnas planer på en hel del som är bra för miljön. Nyss röstades naturrestaureringslagen igenom och snart kanske ett förslag om rätt till reparation röstas igenom i parlamentet. Dessa lagar och förslag är en del av EUs gröna giv om att EU ska vara klimatneutral 2050 och att den ekonomiska tillväxten ska frikopplas från resursförbrukning. Rätt till reparation ska bidra
Läs mer