Gråbinka (Erigeron acris) vecka 80

      




                     



Precis intill staketet klipper vi inte gräset. Där växte den här korgblommiga växten (240730). Familjen korgblommiga växter har små blommor samlade i en korg. Längst ut på gråbinka sitter honliga strålblommor och längre in diskblommor som är tvåkönade (fem ståndare runt diskblommornas pistill). Strålblommor som även kallas för kantblommor, skyltar med sin storlek och färg för att locka till sig pollinerare. På gråbinka är de som synes blekt rödlila. 

Gråbinka växer på torr och störd mark, såsom ängar grusgropar och vägeskanter. Den är ettårig, men kan också vara tvåårig. Det finns några småfjärilar som enbart har den som värdväxt. Av dessa är gråbinkevecklare och gråbinkefjädermott rödlistade, eftersom de kräver större bestånd av gråbinka. 

Veckans fundering:

Blottad, torr och störd mark verkar ha minskat, eftersom gråbinka inte är lika vanlig för de rödlistade småfjärilarna. Vad är det som orsakar sådan miljö? Är det bete av djur på platser som kan blottlägga jord, sand och grus? Är det något mer som ger upphov till störd mark? 

Källor: 

Den virtuella floran. Gråbinka. Hämtad 230720, från https://web.archive.org/web/20170506070621/http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/erige/erigace.html

Artfakta. Gråbinka.  https://artfakta.se/artinformation/taxa/220125/detaljer

NatureGate. Gråbinka. https://luontoportti.com/sv/t/250/grabinka

Artfakta. Gråbinkevecklare. https://artfakta.se/artinformation/taxa/cochylidia-heydeniana-214860/detaljer

Artfakta. Gråbinkefjädermott. https://artfakta.se/artinformation/taxa/oidaematophorus-rogenhoferi-101442/detaljer

Föreningen och tidningen Skogen. Skogsencyklopedin - kantblomma (strålblomma). https://www.skogen.se/glossary/kantblomma-stralblomma/

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Stor gräsmossa (Brachythecium rutabulum) vecka 38

Bild
När vi firar påsk hos min mor, är det såklart brukligt att arta sig där också. Den 9:e april såg jag den här mossan på ett fläderträd ( Sambucus nigra ) i Järna. Den var inte lätt att nyckla, men till slut kom jag till släktet gräsmossor ( Brachythecium ). Men det släktet är svårt, eftersom arterna liknar varandra väldigt mycket.  Det som utmärker släktet är att de är pleurokarpa. Det vill säga att kapseln växer ut från sidan av stammen istället för på toppen eller ur en sidogren. Andra kännetecken är att stambladen har en enkel och lång mittnerv och att bladcellerna är långa. Kapslarna är böjda och har ett koniskt lock (locken är borta på de bilder jag har tagit). Stor gräsmossa skiljer sig mot dom andra arterna inom släktet genom att bladens bashörnsceller är begränsade och inte sträcker sig så långt upp och in mot mittnerven. Men framförallt så har stor gräsmossa knottriga kapselskaft vilket de andra arterna inom släktet inte verkar ha (se sista bilden). Den växer i fuktiga miljöer.
Läs mer

Ögonfläckig nyckelpiga (Anatis ocellata) vecka 39

Bild
I lördags skulle vi se Eurovision. Det var en varm dag med 18 celsius mitt på dagen. Sommartemperaturer hade intagit landet denna vecka. Barnen var såklart sugna på godis inför kvällen. Därför gick vi genom skogen till godishuset. För mig kändes det ypperligt att de då både fick motion och naturupplevelser. Två mina främsta mål med barnens uppväxt.  Plötsligt såg jag en nyckelpiga på en tallstam. Finns det nyckelpigor såhär ute i skogen tänkte jag. Tror heller inte jag sett denna art av nyckelpiga förr. Det visar sig att den lever i barrskog eller blandskog och livnär sig på bland annat barrlöss. Med sina 8 - 9 mm, är ögonfläckig nyckelpiga den största nyckelpigan i Europa. Veckans fundering: Vi har ju ett belöningssystem i hjärnan. Jag undrar vad som stimulerade systemet tidigare i Homo sapiens historia? Kan det vara sociala möten, jakten på mat och dans? I dagens läge behöver vi inte anstränga oss för att få denna belöning. Kickarna finns i närhelst i telefonen, godishyllan eller i s
Läs mer

Sidenglansvivel (Polydrusus formosus) vecka 76

Bild
  När jag rensade ogräs bland våra prästkragar, smultron- och jordgubbsplantor (10/7), fann jag den här smaragdgröna skalbaggen. Det är en vivel, vilket syns på det långa snytet med antennerna längst ut. Därför kallas den även för snytbagge. Sidenglansvivel särskiljer sig från alla de andra glansvivlarna, men även de snarlika lövvivlarna, genom de stora tillplattade ögonen som framtill pekar inåt. Framhuvudet är också formad som en kon. Den gröna färgen på täckvingarna kan flagna av så att den underliggande mörka färgen kommer fram.  Sidenglansvingar äter av löv och knoppar på träd och buskar. Äggen läggs på marken eller i springor och sprickor i barken och larven som kläcks äter av trädets/buskens rötter nere i marken. Larven övervintrar och förpuppas till våren. Den anlände i början av 1900-talet till USA, och kan i nordöstra delar av landet vålla problem bland prydnadsväxter, gatuträd och fruktgrödor.  När jag i lördags kväll kollade upp arten på artfakta, såg jag att det endast var
Läs mer