Jonas artar sig

                             Precis intill staketet klipper vi inte gräset. Där växte den här korgblommiga växten (240730). Familjen korgblommiga växter har små blommor samlade i en korg. Längst ut på gråbinka sitter honliga strålblommor och längre in diskblommor som är tvåkönade (fem ståndare runt diskblommornas pistill). Strålblommor som även kallas för kantblommor, skyltar med sin storlek och färg för att locka till sig pollinerare. På gråbinka är de som synes blekt rödlila.  Gråbinka växer på torr och störd mark, såsom ängar grusgropar och vägeskanter. Den är ettårig, men kan också vara tvåårig. Det finns några småfjärilar som enbart har den som värdväxt. Av dessa är gråbinkevecklare och gråbinkefjädermott rödlistade, eftersom de kräver större bestånd av gråbinka.  Veckans fundering: Blottad, torr och störd mark verkar ha minskat, eftersom gråbinka inte är lika vanlig för de rödlistade småfjärilarna...

Denna vivel har ett långt snyte till skillnad från sidenglansviveln (vecka 76) som bestod av en bred och kortare sådan.  Jag tyckte hallonblomviveln var liten och gullig då jag såg den tjugoåttonde juli på en smultron-/jordgubbsblomma. Men visste inte då att den går på rosväxter, framförallt hallon och smultron/jordgubbar, och kan på dessa vara en skadeinsekt. Hallonblomvivel, kallas även för hallonvivel eller jordgubbsvivel.  Honan lägger ett ägg per blomknopp och biter sedan små hål nedanför, så att de blir hängande eller ramlar ner. Efter fem till sex dagar kläcks ägget och larven livnär sig av blomknoppen i två veckor. Sedan omvandlas larven till en puppa och efter en till två veckor framträder den fullvuxna hallonblomviveln. Den livnär sig först på blad och sedan på blommor i en till två veckor. Resten av sommaren och hela vintern är viveln i diapaus (vila) i förnan, innan den börjar äta och röra sig igen till våren.  Man kan bland annat täcka plantorna på våren med ...

Jag trodde att alla nyckelpigor åt bladlöss, sköldlöss och liknande. Alltså att de var karnivorer. Men tydligen finns det de som äter mjöldagg och en sådan är tjugotvåprickig nyckelpiga. Två andra arter i Sverige som gör det, är sexton- och tolvfläckig nyckelpiga. Mjöldagg är sporsäcksvampar som parasiterar på levande växter. Först bildar dom fläckar för att sedan utveckla sig till mjölaktiga beläggningar.  Larven (bild 2) och hanen (videon) hittade jag fjortonde juli och det kopulerande paret (bild 1) femtonde juli. Dessa var på samma ställe i Järna där jag hittade krumhornskinnbaggarna, som jag bloggade om i somras. Honorna har klart gula halssköldar, emedan hanarna kan ha ljusare.  Veckans fundering:   Tänkte inte på att det fanns mjöldagg på det stället jag fann tjugotvåprickig nyckelpiga. Men det måste det ha varit, eftersom det är det de äter. Var det mjöldagg på lupinbladen de var på? Isåfall räddar ju nyckelpigorna lupinerna från svampen. I andra fall är de fantas...

En av dom häftigaste upplevelserna i somras, var alla de fjärilar och bin som lockades till min mors växter av kungsmynta. Växten var rikligt spridd i och utanför rabatterna. De små lila blommorna ansamlade i kvastar, verkade vara mycket attraktiva för pollinerande insekter, däribland ett trätapetserarbi (2023-07-13). Det var nämligen en hane som letade mat.  Vid vistelsen hos min mor i Järna såg jag också en tapetserarbihona som jag inte tog kort på. Honorna har nämligen tät rödaktig behåring på undersidan av bakkroppen, för insamling av pollen till sina framtida larver. Det är också hon som skär av bladbitar till att tapetsera bogångar som hon har grävt ut i murket trä eller i färdiga larvgångar.  Det var inte lätt att artbestämma den här hanen. Men genom nyckeln för artbestämning av tapetserarbin på Artfakta, fanns det några kännetecken som gjorde att jag kunde ringa in arten. Framfoten var mörk och rödaktig (bild 4), inte vit till gulaktig och utvidgad. Sjätte ryggplåten s...