Jonas artar sig

 I Göteborg, med dottern på axlarna, längs vägen ner mot Chalmers tekniska högskola, såg jag dessa brännässellika växter med vita blommor. Såg dom på sensommaren i fjol också. De har en lång blomningstid från maj till september. Bladen som liknar brännässlor bränns inte alls.  Vitplister är en kransblommig växt (liksom många kryddor), medan brännässla är en nässelväxt. Kransblommiga växter utmärker sig oftast med att vara zygomorpha, det vill säga är lika om man delar blomman i mitten. De har då en underläpp och en överläpp som hos vitplister är hårig på utsidan.  Den virtuella floran Wikipedia

 I Järna fann jag denna också, växandes i gräsmattan nära altanen. Den har visst en delvis krypande stjälk, såg det inte för ens nu på bilderna. Den blommar nu i maj och juni och den är flerårig. Så den kommer jag se på samma plats nästa år med andra ord.  Serpyllum är artnamnet på backtimjan och folium betyder blad. Det är för att majveronikans blad liknar backtimjan, men även det krypande växtsättet.  Den virtuella floran

 Här i Göteborg blommar prästkragen. Blev osäker om det var prästkrage, eftersom den liknar baldersbrå och kamomill. Men de senare får finflikiga (dill-lika) blad och prästkrage tandade blad. Dessutom är de gula mittblommorna inte upphöjda på prästkrage.  Idag är det mors dag och jag satte in prästkragen i en bukett jag gav henne. Buketten bestod också av teveronika, jordreva, hökfibbla, hundkäx och löktrave. De gula små disk-/mittblommorna är mellan trehundra och fyrahundra stycken. Det ser inte ut som att de har slagit ut på bilden. Var och en består av rör med fem hopväxta ståndare (bildar också ett rör) och en pistill med två märken. De vita kantblommorna eller strålblommorna är också blommor fast saknar ståndare och är således honblommor.  Knoppar av prästkrage kan man marinera och använda på samma sätt som kapris. Namnet prästkrage kommer från att blomman liknar pipkrage som användes av präster på 1700-talet.  Den virtuella floran Wikipedia

  Är i Göteborg nu och här är det riktigt grönt. Lönnen och aspen har gröna blad och lönnen har fått sina bevingade frukter. På väg igår kväll från ena brorsan till den andra såg jag något som liknar backtrav/sandtrav, fast längre och med större hjärtformade blad som är naggade på kanten. Det var också en trav bland korsblommiga växter, fast i släktet löktravar istället för backtravar.  Bladen luktar vitlök om man gnuggar sönder dom. Jag bad en del göra det när vi firade min ena bror som fyller 40 år. Löktrav har använts mot andtäppa (när man får svårt att andas) och som urindrivande medel. Den har också förr använts som grönsak.  Den virtuella floran

 I Järna bakom huset på den öppna platsen bredvid granhäcken bland smultronen, fanns det en riktigt fin blå blomma. De två ståndarna och pistillen ser ut att sticka ut ordentligt. Teveronika är den näst vanligaste veronikan i Sverige, vanligast är ärenprins. Av den här växtens blad kan man göra te och anses ännu bättre för det ändamålet än ärenprins. Veronikor tillhör grobladsfamiljen.  https://web.archive.org/web/20180524073228/http://linnaeus.nrm.se/flora/di/scrophularia/veron/verocha.html https://artfakta.se/artbestamning/taxon/Veronica%20chamaedrys-221887

   Längre upp på slutningen vid Umeälven där jag fann hundkäx, såg jag dessa gula korsblommiga växter. Efter det har jag sett dom överallt i rondeller, längs vägkanter och banvallar. Den verkar vara väldig vanlig vid den här tiden på året. Sommargyllen har 2 till 8 par flikar och en stor ändflik på rosettbladen.  https://www.sva.se/amnesomraden/giftiga-vaxter-a-o/sommargyllen/

 Nu har häggen slagit ut i all sin prakt här hemma på Glädjenss gränd. Har långt tidigare på våren noterat stora knoppar på häggen. De har sedan successivt utvecklats till blad och blomställningar. Häggen särskiljer sig från andra inhemska trädblommor genom att ha blomklasar. Blomman har en skrynklig pistill i mitten och hela trettio ståndare runt omkring. Förr i tiden användes barken för att hålla bort ohyra (råttor, möss och mullvadar) från hemmet. Barken och fruktkärnorna doftar och smakar bittermandel. Bittermandel är en varietet av mandel som man använder vid bakning. Hägg och mandel ( Prunus dulcis ) är ju släkt med varandra. Bittermandelkaraktären återfinns också hos de övriga arterna i plommonsläktet ( Prunus ). Smaken och lukten kommer från bensoaldehyd, men det finns också amygdalin som kan generera det giftiga ämnet vätecyanid. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hägg https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bittermandel

   Igår såg jag dom här vid cykel- och gångvägen vid Umeälven, innan jag såg rödbläran längre upp i sluttningen. Hundkäx är den vanligaste flockblommiga växten i Sverige. Den är väldigt lik odört, spansk körvel och vildpersilja. Den föredrar öppna lägen med fuktig och näringsrik mark. Den sprider sig lätt med hjälpa av sina rötter och kan därför anses som ogräs för många. Pålroten är tydlig nyttig att äta och kan vara bra födokälla vid överlevnad. Den har god halt av essentiella aminosyror. Den kan dock vara besk och därför kan man förvälla roten några gånger. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hundkäx

   Tog friskvård från jobbet och tog vägen från stan längs Umeälven. På en brant fanns det olika vilda växter som blommade, bland annat denna nejlikväxt. Det var bitvis väldigt geggigt och jag halkade med ena skon.  Rödblära är tvåbyggare och har honblommor med fem pistiller och hanblommor med tio ståndare. På bilderna syns en honblomma på en planta och flera hanblommor på en annan planta. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Rödblära

   Hämtade sonen i det fina sommarvädret idag. Han var hos en kompis här i Umedalen. Rätt var det var stannade han till och jag trodde han såg en myra. Men så var inte fallet, tänkte att det kanske var en tvåprickig svart nyckelpiga, men så var det inte. Min son ville absolut ha med sig den hem.  Det var inte en en skalbagge, utan en halvvinge. De lägger ägg och får nymfer. Dessa nymfer ömsar hud flera gånger innan de blir vuxna. Tvåfläckig taggbening hör till familjen tornbenskinnbaggar och det finns åtta arter av dessa i Sverige. De äter av växter med sina sugsnablar. Tvåfläckig taggbening äter av kovall (skogs- och ängskovall). Vet att det finns kovall här i skogen, kanske man får syn på en tvåfläckig taggbening som äter av växten med sin sugsnabel.  https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tornbenskinnbaggar https://www.britishbugs.org.uk/heteroptera/Cydnidae/adomerus_biguttatus.html https://artfakta.se/artbestamning/taxon/adomerus%20biguttatus-226558

  Den här såg jag också förra året bredvid sanden till gungorna. Det är en korsblommig växt och väldigt lik grustrav ( Arabidopsis suecica ). Skillnaden är att Sandtrav har djupt flikiga rosettblad (växtens basala blad) och grustrav tandade sådana. Dessutom är sandtrav violettaktig, vilket syns på den här växten. Backtrav ( A. thiliana ) som är vanligast i Sverige i släktet, står som modell för botanikforskningen. Man kan säga att det är botanikernas bananfluga. Korsblommiga växter heter så för att kronbladen är fyra och på så sätt bildar ett kors. Hit hör också senap, kål (Brysselkål, blomkål, kålrabbi mm) och raps. Frukten är en skida som spricker upp i två halvor vid fröspridning.  https://luontoportti.com/sv/t/1398/sandtrav https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Korsblommiga_växter

   Var med två av barnen ute en sväng i Umedalens lilla skog. Såg flera av dessa i den delen av skogen där det är gräs, fuktigare och ett dike. Har såklart aldrig tänkt på dom tidigare.  Vårfryle är en tågväxt, har inte medvetet stött på sådana växter tidigare. Familjen tågväxter tillhör visst gräsordningen. Men blomställningen hos tågväxter utgörs inte av ett ax. Blomställningen är istället gles som hos vårfryle, eller så kan den vara tätare och samlat som ett huvud. Pollenet hos tågväxter sprids från de bisexuella blommorna med hjälp av vinden, men kan också spridas med insekter.  https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tågväxter

  I förrgår på väg i lövskogen längs Umeälven såg jag massor av dessa blommor. Det är harsyra som blommor, har aldrig tänkt på det. De är väldigt fina blommor.  Det sura i harsyra är oxalsyra. För mycket av den syran är farlig att inta. Men det lilla man får i sig genom att förtära harsyra gör att den är ätbar.  https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Harsyra

  När jag skulle slänga soporna idag  såg jag två bin bland maskrosorna. Den ena hade ingen klar teckning med gula pollenklumpar på bakbenen. Den andra kände jag igen från förra sommaren. Det är ett blodbi som är boparasit på andra bin. Förra sommaren såg jag blodbin utanför gyllensandbinas hål här vid kvarterslokalen.  Svårt att artbestämma blodbin utan att fånga in dom. Vi har 15 arter och en del verkar inte finnas här uppe i Umeå. Först så artbestämde jag den till släntblodbi, men den här är nog lite större (8-10 mm). Nu har jag utgått från hur honan ser ut eftersom de har övervintrat, hanarna kläcks senare. Honorna har under vintern grävt ner sig  i sandig mark.  https://artfakta.se/artbestamning/taxon/Sphecodes%20pellucidus-103173 https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Blodbin

  Gick utefter Umeälven efter jobbet. Nu har bladen minsann spruckit upp. Björk, hägg, rönn och till och med viden vid älven har börjat spricka upp. Ser blomställningar av rönn och hägg dyka upp. Till och med lönn vid Backenkyrkan blommar.  Vid Umeälven såg jag den här björken. Det måste vara en glasbjörk. Det kan vara svårt ibland att skilja på glas- och vårtbjörk. Den här har ljusgröna blad och vårtbjörk brungröna blad vid lövsprickning. Vårtbjörk har mer hängande grenar. Glasbjörk växer bra i fuktig mark, det är nog därför den här individen finns nära Umeälven. Fjällbjörk är en underart till glasbjörk ( Betula pubescens ssp. czerepanovii ). Glasbjörk har också vitare och slätare bark. Det bästa kännetecknet är egentligen att glasbjörken har hårigare årsskott och vårtbjörk slätare med hartsvårtor. Löven på glasbjörk är mer rundade och tjockare på mitten, medan vårtbjörken istället har trekantigare löv och tjockare bas.  Björkar är sambyggare, det vill säga att han- och honblommor väx

      Helt plötsligt på gräsmattan i Järna kom den här fjärilen och satte sig i gräset. Den kände jag till ifrån hemma i Umeå i höstas. Där var den på häggmispeln och måste ha ätit på häggmispelbären. Vinbärsfuks liknar nässelfjäril men har lite annorlunda mönster och flikiga vingar. Det är en art som övervintrar och som, liksom med nässel- och citronfjäril, man kan se tidigt på våren. Honan lägger ägg på olika träd eller buskar för att på så sätt sprida ut risken. Vinbärsfuksens värdväxter kan vara vinbär, sälg och brännässla.  https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vinbärsfuks https://sverigesradio.se/play/avsnitt/1896651

   I skogen i Umedalen hittade jag det här gröna på nedersta delen av en granstamm. Såg sen det på andra träd också. Trodde det var någon sorts lav. Men detta är en grönalg vid namn trädgröna. Den gynnas av kväve och svavel i städer. Tvärtemot vad många lavar gör. Men kväve kan tillföras på andra sätt. Jag vet att det är många som är ute med sina hundar här i skogen. När hundarna kissar mot en trädstam bidrar dom både med väta och kväve som gynnar algen.  https://artsidan.se/tag/tradgrona/

    Hittade för en dryg vecka sedan blommor hos en asp. De hängde ner och man såg de rödaktiga ståndarna. När jag tog hem blomman, upptäckte jag att den släppte ifrån sig mycket pollen. Det var alltså en hanblomma från ett ett hanträd. Sedan var jag på jakt efter ett honträd. Det är oftast svårt att hitta aspar med lågt hängande blommor. Hittade inget honträd med röda pistiller, men däremot ett träd med blommor med gröna små frukter. Det vill säga att blomningen var över. Asp tillhör videfamiljen och liksom viden tvåbyggare, det vill säga att det växer hon-och hanträd. Aspen och de andra popplarna i släktet har, till skillnad från videsläktet, hängande blommor. De är för att det sker vindpollination hos popplarna och insektspollination hos videarterna. Asp är Norrlands artrikaste träd, annars är ju ek det. Det växer ju tickor, hackspettar gör bon och så är det hem för många insekter, lavar och mossor (se den intressanta filmen nedan). Bävrarna här i Tvärån i Umeå ser man verkligen gill

   På samma plats där vi såg kanadagåsen (Tönnebro), var det några skrattmåsar som var sugna på mat från oss. Barnen ville så gärna ge måsarna en del av deras mat. Men jag sa att dom själva måste äta av sin mat. Dessutom var det lite halvläskigt när måsarna kom nära och skränade för att få tag på något. Men några bitar fick dom som barnen kastade. Då var dom riktigt på och den mest aggressiva fick tag på en bit pommes frites/hamburgerbröd. Man kan säga det blev tumult och att de svagare fick gå utan.  Det var någon gång 1700-1800-talet som skrattmåsen började häcka i Sverige och Carl von Linné visste inte så mycket om den. Han litade på en  fransk Zoolog som beskrev den som en underart tillsammans med sotvingad mås. Dessa två är olika arter och av dom är det bara sotvingad mås som skrattar.  I Sverige är arten på rödlistan som nära hotad, eftersom antalet skrattmåsar har sjunkit drastiskt. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Skrattmås

    På vägen hem från Järna under påsklovet, stannade vi i Tönnebro för lunch. Vid vattnet fanns den här kanadagåsen och möjligtvis någon annan. Minns att de brukar finnas kanadagäss i Tönnebro vid tidigare besök. De passar på att ta rester efter alla som pausar för att förtära något. Kanadagåsen kommer från Nordamerika. Där övervintrar den i USA och Mexico och flyger norrut på sommaren. Den flyttar från Sverige söderut på vintern, medan den är stationär i England. Den introducerades till London för första gången på 1600-talet och detta fortsatte till andra ställen i Europa. Den ansågs vara fin i parker. Kanadagåsen introducerades till Sverige 1800 - 1900-talet. Den blev intressant för jägare och utplanterades då i mängder. Kanadagåsen äter främst gräs, men tar gärna för sig av brödmatning från oss.  https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kanadagås

    På mitt barndomshem har vi hängt tvätt på en lina mellan ett träd och en hög stubbe (som man lätt nu kan välta). Har aldrig såklart tänkt på att det växer bägarlav på stubben. Bägarlavar är kruxiga att artbestämma. Nu fastnade jag på att det kanske var brun bägarlav ( Cladonia chlorophaea ). I boken finns en gedigen nyckel på alla bägarlavar (ganska svårt att nyckla med). Men insåg att det var många podetier som var sylade och inte hade bägare, och att kanterna på bägarna inte var så naggade. Men båda arter är sorediösa, men ej så gröna som naggbägarlaven ( C. fimbriata ).  Mjölig trattlav är mycket vanlig och som synes är ofta spetsarna och bägarkanterna bruna av apothecier. Vanligen är dom sylformade, men här finns det ändå en hel del bägare. Podetiumet är oftast inte längre än 2 cm, dom på bilden var ungefär 1 cm.  Lavar en fältguide  Svensk botanisk tidskrift, v. 75, h. 6, 1981.

  Denna myxomycetfruktkropp hittade jag också i den artrika skogen vid Umeälven. Det var på något trä som låg på marken. Den verkar inte ha något svenskt namn ännu. Men den tillhör släktet trollsmör. Nu har jag jämfört bilder på artfakta och Google. Det verkar inte råda någon tvivel om artbestämningen för den här. Har också kollat youtube på slemsvampar. De är smarta men de behöver inte en massa nervtrådar som oss för att lösa labyrinter och smartaste vägen mellan städer (havregryn för slemsvampen).  Artfakta Youtube-Fuligo leviderma Youtube-smart slime mold 

    Hittade också dessa, i den lilla lövskogen med döda träd vid Umeälven, där jag fann sprängtickan. Myxomyceter kallas även för slemsvampar, men de är inga svampar. De bildar däremot fruktkroppar och släpper ifrån sig sporer som svamparna. Men innan det, förflyttar de sig och intar små organiska föremål så som bakterier och sporer. I detta stadie är dom ett slemmigt plasmodium utan avgränsningar i sig. De är då en jättecell med flertalet cellkärnor flytande i sig.  Sotägg är en av få myxomyceter som bildar fruktkropp på våren. De fruktkroppar som syns på de första två bilderna kommer utvecklas till mer silverglänsande och sedan spricka upp så att det bruna innandömet kan släppa ifrån sig sporer.  https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/slemsvamparmyxomycetes.1761.html https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/5777/details?lang=sv https://en.m.wikipedia.org/wiki/Enteridium_lycoperdon

   De har nog funnits länge i min mors rabatt. De kommer ursprungligen från centrala- och sydöstra medelhavet. De översta blommorna är sterila och är enbart till för att locka pollinerare, som sedan letar ner sig till de fertila blommorna med nektar. Tycker att den är väldigt lik armenisk pärlhyacint. Skillnaden är att armenisk pärlhyacint har mer utdragna blommor och utstående kronbladsflikar.  https://luontoportti.com/sv/t/2313/parlhyacint https://en.m.wikipedia.org/wiki/Muscari_armeniacum

    Bredvid påskliljan fanns den här växten. Den är vanlig i Sverige, men har aldrig tänkt på den. Den kom till Sverige på 1800-talet med frövaror nere från Europa. Den kan ta upp kadmium och zink från marken och på så sätt rena jorden. Den kan ackumulerar dessa metaller i sin vävnad i riktigt hög grad. Detta kallas för fytoremedering.  Backskärvfrö är en korsblommig växt och den här blomställningen kommer fortsätta växa på höjden med småblommor. Den kan också ha det vetenskapliga namnet Thlaspi caerulescens eller T. alpestre. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Backskärvfrö https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/220607/details?lang=sv https://en.m.wikipedia.org/wiki/Thlaspi_caerulescens