Jonas artar sig

 Såg denna lav på en överväxt mörken stubbe. Det var innan jag gick upp emot den döda avbarkade tallen på det lilla berget. Den är mjölig soridiös och jag fick faktiskt grönt mjöl på mig när jag tog på podietiumet. Hade artbestämt den till trattlav ( Cladonius pyxidata ) först, men råkade komma in på en sida där Cladonia fimbriata var beskrivet. Insåg att C. pyxidata har bark på podetiumet och inte är soridiös mjölig som C. fimbriata . Dock kan det finnas grön bark i basen av podetiumet på naggbägarlav. Lavar en fältguide  Svensk botanisk tidskrift, volym 75, häfte 6, 1981  https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1202444/FULLTEXT01.pdf

  På den döda nakna tallen där jag hittade småspik ( Mycocalicium subtiles ), fanns det mindre skägglavar. Efter mer efterforskning kunde jag artbestämma skägglavarna ( Usnea ) till luddig skägglav. I boken står det att luddig skägglav växer på tall och naken ved, vilket stämmer överens med hur dessa växer. Luddig skägglav har också vit hopsnörd bas och grenarna är täckta av soral med isidier. Den har också fibriller som är som små utskott. Verkade dock som att isidier saknades på soralen i grenspetsarna då jag tittade med luppen. Den här skägglaven kan bli upp till 10 centimeter lång. Lavar en fältguide 

  Den här laven känner man ändock igen. Jag fann den första dagen vid berget, när jag sjönk igenom snön på jakt efter lågor. Hittade bara några tunnare lågor.  Bålen är gulgrön och har svarta apothecier mellan de uppspruckna rutorna.  Lavar en fältguide 

  Nu är det mycket lavar. Men passar ju bra när det är svårt att hitta arter, nu när det är vinterväder igen. Inte långt ifrån kochenillaven hittade jag en sten som var rostfärgad och halvt gömd under snön. Såg de svarta apothecierna och visste att det måste vara en lav. Men visste inte riktigt vad de rostfärgade var.  Det rostfärgade är själva lavbålen faktiskt. De svarta apothecierna är lecideoida. Det vill säga apotheciekanten är olik bålen. Kanten är helt enkelt lika svart som hela apothecien. Rostkivlav växer på kalkfattiga klippor och block över hela landet.  Lavar en fältguide 

När jag tittade på bägarlavar i boken för att artbestämma trasig pöslav, såg jag att det fanns lavar med rött på sig. Till min lycka såg jag sådana lavar när jag för andra gången var vid det lilla berget. Har aldrig tänkt på att det finns sådana lavar, fantastiskt. Kochenillavens podetium (skaft) och bägare består av barkbeklädda gryn. Det röda på bägarkanterna är apothecier (släpper ifrån sig sporer) och pyknider (släpper ifrån sig pyknokonidier).  Lavar en fältguide 

  Denna lav hittade jag också på samma område (det lilla berget) där föregående lavar hittades. Den är lik manlav men har grövre förgreningar och är bara 5 centimeter (men kan vara längre). Båda tillhör tagellavsläktet  Bryoria som. Nästlav är dock mer specifik och växer främst på tall. Den heter nästlav eftersom det är som små fågelboliknande mininästen överallt när man kollar med lupp. Det är egentligen soral som är omgivna av isidier som sticker ut som små pinnar. När jag tog på laven lossade det massor av fragment i miniatyr. Det är isidierna som på så sätt kan sprida vidare laven, den klonar sig (samma individ). Soralen utgör också ett asexuellt sätt för laven att sprida sig. Under ytan finns ett utrymme där det bildas soridier (små bollar) och de sprider sig ut genom en liten mynning. Liksom isidiefragmenten innehåller soridierna både svampen och algen, så att de är samlade när de sedan ska växa till sig på ett annat ställe.  Lavar en fältguide 

  På vägen genom snön för att noggrannare kolla in småspiken, stötte jag på flertalet lavar på stenar. Den här såg inbjudande ut. Den ser ut som korall i miniatyr. Egentligen är det små fyllokladier som sitter tätt ihop på rikt förgrenade pseudopodetier.  Enligt lavboken är fyllokladier: ”små bladlika eller fingerlika bildningar hos bland annat Cladonia och Stereocaulon”. Som de gröna bladlika strukturerna på trasig pöslav ( Cladonia sulphurina ) jag bloggade om och de grå vårtiga på den här arten.  Ett pseudopodetium är en del av bålen som växer ut och förgrenar sig. Podetiumet som finns hos trasig pöslav är istället en del av fruktkroppen. Apothecierna hos klipp-påsklav är bruna men sparsamt förekommande. Jag såg ingen på denna individ. Lavar en fältguide

  I förrgår bloggade jag om trasig pöslav som jag hittade vid en liten höjd. Hittade ju inte så gamla träd. Men jag hittade iallafall en helt avbarkad gammal tall. Tror att bergsknallen har fått stå orörd, under tiden avverkningarna har löst av varandra runt om (tallplantage). Tallen var fylld med små svarta spikar. Artbestämde denna till svart spiklav först. Men den har ingen vit pruina på huvudets kant. Sedan artbestämde jag den till blanksvart spiklav. Men det stämde inte riktigt med huvudet och strax under huvudet. Småspik har omvänd konisk eller linsaktigt huvud. Den var inte blanksvart utan mer brunsvart och lite ljus strax under huvudet.  Fungi of Temperate Europe  https://lichenportal.org/cnalh/taxa/index.php?taxon=52619&clid=1306

I förrgår när jag var ute på fikat vid en solig vägg, påpekade en kompis att det satt en fluga där. Jag tog foto och kunde se sen att det var en husfluga. Nu när det blir så varmt på dagen verkar insekterna vakna till liv.  Husfluga kan övervintra och denna måste ju ha gjort det. Annars lever de vuxna flugorna i två till fyra veckor. De parar sig en gång och honan lägger kring  hundra ägg i omgångar. Äggen kläcks inom ett dygn och de benlösa larverna förpuppas inom några veckor. Efter ytterligare några veckor är flugorna fullbildade.  Förutom de två röda fasettögonen sitter det tre små punktögon (oceller) emellan. Längst ut på underbena (tarsi) mellan klorna sitter det fotputor (pulvilli), som gör att flugan kan fästa sig på väggar och dylikt. På tarsi finns det också organ med kemoreceptorer som känner smak från underlaget. Husflugor äter vegetabilisk, animalisk och fekal föda. I hus blir det främst matrester som de sörplar i sig. Förutom att sörpla i sig flytande föda, löser de upp m

  Var i skogen 2 km norrut för att hitta gamla träd på ett litet berg. Men här var det mycket ung skog runt om (plantage) men nog inte äldre  80 år på berget. Det fanns några rotvältor men träden såg smala och alltså inte så gamla. På dom fanns det violticka och/eller violtagging. Men hittade en del lavarter iallafall.  Trasig pöslav består av podetier som sticker upp. Dessa är uppflikade i toppen och har längsgående sprickor. Röda apothecier (fruktkroppar) kan finnas uppe på podetierna. De trivs på humusrik jord och rutten ved. Laven har också gröna fyllokladier (bladlik bål). Lavar en fältguide  https://artfakta.se/artbestamning/taxon/cladonia%20sulphurina-228667/galleri?&src=2&class=128

  På väg till jobbet igår tog jag en avstickare längs Tvärån där jag hade sett de lekande hackspettarna. Nu såg jag igen hackspett där och två duvor jag inte hann ta kort på. Det fanns mycket asp där, vilket bävrarna gillar. Många aspar längs Tvärån är gnagt på.  Jag stannade och fotade olika lav på en asp och hittade bland annat den här arten med helsvarta apothecier. Det står i lavboken att asplav växer i södra och mellersta Sverige, men uppenbarligen finns arten här också. Lavar en fältguide

Svängde förbi OKQ8 på Haga med cykeln för att köpa en grej. Plötsligt framför mig i butiken ser jag en nyckelpiga. Den hade verkligen kommit på villovägar. Den flög och hamnade på det dammiga golvet med bena upp. Jag fick upp den på handen och kunde fota den. Sedan flög den i väg igen och jag tappade den ur sikte.  Tvåprickig nyckelpiga kan finnas i olika färgformer, men den har oftast två tydliga prickar. Den övervintrar under löv, timmerstockar och bark. Sedan är den aktiv april till oktober och kan lägga ägg i flera omgångar. Äggen, men även pupporna, fästs på undersidan av löv.  Maten består av bladlöss och bladloppor. Det är ju riktigt bra så att inte dessa djur tar överhanden.  Tydligen var det 15 grader på dagen. Den måste ju ha väckts till liv och förirrat sig. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tvåprickig_nyckelpiga

 Vid huskanten som var snöfri i Tärnaby, såg jag den här röda växten som jag genast kände igen. Den växer i våran rabatt här hemma också (vilt växande). De spjutlika bladen och de två flikarna vid basen är karaktäristiska för den här arten. Ängssyra har större och bredare blad.  Bergsyra tillhör familjen slideväxter och släktet skräppor (Rumex). Skräppor innehåller oxalsyra som ger en sur smak. Oxalsyra finns också i harsyra, rabarber, spenat och kakao.  Bergsyra har hon- och hanplantor (tvåbyggare). Den här som jag hittade verkar vara en honplanta. Honblommorna får ett rödare utseende än hanblommorna. Men när jag kollar närmare på första fotot verkar det som att det fortfarande sitter honblommor där som inte har blivit frön. Man ser flera märken från pistillen sticka ut som små trådar. Det står att den ska blomma mellan mars och November. Men det är nog också frön där. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Rumex_acetosella https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bergsyra https://www.gschmidt.se/Ror

På en mossig stam hittade jag den här skaftade tickan. Det var i förrgår då jag hittade Ribbgrynna och artbestämde stor aspticka.  Vinterticka är ettårig och i bäst skick på vintern. Den livnär sig på liggande stammar eller grenar av lövträd och är vanlig i hela Europa.  Fungi of Temperate Europe  https://artfakta.se/artbestamning/taxon/lentinus%20brumalis-5591

Suss hade köpt den här buketten tulpaner och placerat dem  i köket, jag uppmärksammade dem genast.  Tulpan eller trädgårdstulpan, är en art som har uppstått genom hybridisering av andra arter inom tulpansläktet. Denna nya art kom till Europa på 1500-talet från det Ottomanska riket.  Tulpaner är liljeväxter och lagrar i de flesta fall sina resurser i lökar. Andra växter som som gör så är amaryllisar och hyacinter.  https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Liljeväxter https://en.m.wikipedia.org/wiki/Tulipa_gesneriana https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tulpan

 Hittade värsta stället igår när jag artbestämde stor aspticka ner mot Umeälven. Här var det många aspar och en del andra lövträd. Asparna måste vara gamla och det fanns döda stående och omkullfallna träd. Såg nötvecka och hörde hackspett. Tror jag till och med såg hackspettbon högt upp på asparna. Såg massor av fnösktickor på en stor död björk, aldrig sett något liknande.  På en död gren eller stam av björk satt dom här skinnsvamparna. Dom är rundade och har en radial struktur, med ådrigt veckat fruktskikt. De är köttröda till orangeröda och har en vaxartad konsistens. Dom kan växa ihop och få en mer diffus struktur. De är ettåriga och dyker upp från augusti till december. Svampar i Sverige Fungi of Temperate Europe 

 Ville kolla igen på asparna ner mot Umeälven. Hade sett stor aspticka och ville se om jag hade artbestämt rätt. Har tidigare bloggat om den mindre arten aspticka ( Phellinus tremulae ) som finns här. Men det råder inga tvivel om att detta är stor aspticka.  Stor aspticka tillhör eldtickesläktet ( Phellinus ) och lik till exempel vanlig eldticka ( Phellinus igniarius ) som jag har bloggat om tidigare. Den växer för det mesta på levande stora aspar. De kan leva tillsammans med aspen utan bryta ner den, i årtionden. Trädet kan till och med delvis växa över fruktkropparna.  Fungi of Temperate Europe

   När jag cyklade längs med Tvärån, efter att varit på Bölesholmarna, såg jag två hackspettar som verkade leka. De lät mycket och flög om vartannat till olika träd. De måste ha varit ett par som kanske njöt av solskenet och värmen.  Större hackspett äter att allt möjligt och kan till och med äta fågelungar och ägg. De äter mycket gran- och tallkottar på vintern. Men hackspettar söker oftast föda genom att hacka på träd och fiska upp, till exempel skalbaggar, med  hjälp av tungan. Hackspettar är viktiga i ekosystemet, genom att hålla nere massangrepp av insekter på träd.   De hackar ut bon i träd, oftast lövträd. Övergivna bon kommer till gagn som bon för andra fågelarter. I maj lägger honan ägg och ruvar på dom i 13 dygn.  https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hackspettar https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Större_hackspett

  Vi var uppe nära kalfjället vid Laisaliden (Hemavan) igår. I strålande solsken bland alla fjällbjörkar såg jag bland annat eldtickor, fnöskticka och björktickor. Fjällbjörkarna var täckta med blåslav och snömärkeslav.  Tog en tur uppåt med äldsta sonen. Jag tog kort på en sten som hade navellav. Men tycker att det är svårt att bestämma så här i efterhand på ett kort, vilken art av navellav det kan vara. Det är en fördel att kolla i lupp på plats. Då finns det olika små kännetecken man kan kolla efter.  Däremot kan jag artbestämma svart sköldlav på kortet. Den är glänsande mörkbrun till färgen och har gråa prickar på ytan (pseudocypheller). Fjällblåslav liknar denna men har ej pseudocypheller. Svart sköldlav finns i hela landet på exponerade klippor. Pseudocypheller är andningsporer där märgen blottas. Märgen är lavens innandöme bestående av lösare svamphyfer.  Lavar en fältguide 

  Var ute längs huskanten i Tärnaby. Här såg jag några vissna växter där snö inte hade täckt dom helt. Röllika såg jag mycket av i somras, deras blad är omisskännliga.  Röllika har använts mycket inom medicin och det sägs att Akilles använde växten till att läka sår vid belägringen av Troja, därav släktnamnet Achillea. Millefolium betyder tusenbladig och syftar på de finflikiga bladen.  Många korgblommiga växter (däribland Röllika) kan stå kvar genom vintern utan att falla samman.  https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Röllika

Igår nämnde jag att jag såg geléliknande svampar. Mycket riktigt så var det en gelésvamp och första arten jag noterat inom den familjen. De satt flera stycken på en död fjällbjörkgren tillsammans med manlav. Upptäckte sedan ytterligare köttkrösar när vi var på utflykt idag med skidor på Tängvattnet. Fungi of Temperate Europe https://artfakta.se/artbestamning/taxon/exidia%20repanda-4081