Jonas artar sig

  Idag var jag med Skogsgruppen och kollade in en tallskog. Vad passar inte bättre än att för första gången se en tallbärfis. Tänkte att det var en kölskinnbagge som jag ofta sett, men detta var en bärfis. Den suger växtnäring från tall och är således anknuten bara till det trädet. Tallbärfis liknar grön bärfis men är inte lika klar grön på sommaren. Spetsen på skutellen (den stora trekanten på ”ryggen”) är vit. Den håller till uppe i trädkronorna av tall, emedan grön bärfis finns i odlingar och trädgårdar. Under hösten skiftar den färg till mer brunare färg. På vintern vilar (diapaus) tallbärfisen i förnan eller under bark.  Veckans naturbetraktelse: På färden genom skogen idag var det nyfikenhet och förundran som drev oss att undersöka träd, stubbar och omkullfallna träd (lågor). Vissa var extra nyfikna på lavar. Jag drogs också med. Såg både svartvit och gulkantad spiklav. Sen var det också spännande att kolla in gamla spetsiga stubbar som var brända från skogsbränder. Här ...

  På skogskursen föregående helg i närheten av Norsjö, hittade vi (en grupp på fyra personer) den lilla gulaktiga rariteten spadskinn under en låga (döda liggande träd) av silverved (mycket gammal tall). Den är rödlistad som sårbar. Den är inte helt utredd och vetenskapen vet inte om det är en mykorhizzasvamp. Den tycks dock, liksom förra veckans art, föredra att växa under tallågor, men kan också leva på annan blottad jord, såsom hjulspår.  Veckans naturbetraktelse:  Jag brukar ju se arter som dyker upp i min närheten. Ibland kan man se någon rödlistad art. Men den här dagen var det så många, så det var svårt att ta in allt på en gång. Det var överväldigande. Men med en sådan här hotad naturtyp av det här slaget blev det ju så. Det var dock en hel del knott som irriterade mig hela dagen. Jag var iallafall lyckligt lottad som fick se sådana fina sandtallskogar.  Källor: SLU Artdatabanken (2026).  Artfakta:  spadskinn (Stereopsis vitellina).  https://ar...

Igår var jag utanför Norsjö i inlandet på en sandtallskogkurs. Vi var i två jättefina sandtallskogar. Det var glest mellan tallarna och inte mycket markvegetation. Renlaven lyste grått på skogens golv. Det fanns en hel del död ved som legat mycket länge och bildat så kallat silverved. Det var under sån ved vi fan den här riktigt rara lilla taggsvampen. Tajgataggsvamp är rödlistad som sårbar, men kanske borde hamna i en starkare kategori på rödlistan. Svampen är speciel eftersom den bildar mykorhizza med tall, men också kräver silverved som den kan gömma sig under och växa sig fast på.  Annars är den ljusgrå till gråsvart och består av en svart smal fot. Smalfotad taggsvamp och svartvit taggsvamp har inslag av beige, violett, brunröd, respektive helt gammelrosa - beigerosa. Den bildar vita sporer som alla inom släktet Phellodon. Inom släktet bildar den de minsta fruktkropparna.  Veckans naturbetraktelse: Naturtypen i de två sandtallskogarna var verkligen ett referensvärde för m...

  I onsdags var jag och kollade runt i norra delarna av kullaskogen. Det var omväxlande områden med gammal tallskog och tallbestånd med yngre tallar. När jag gick på en stig där jag hade kullaåns frodiga träd på höger sida och unga tallar på den vänstra sidan, trodde jag inte jag skulle se någon rödlistad taggsvamp. Men jag hade fel.  De här ganska stora och djurhudsfärgade fruktkropparna såg ut att vara något jag inte hade sett förut. De var lik mottagsvamp , men inte lika grå. Skrovliga taggsvampens fjäll ovanpå hatten är inte heller utstående och mörka. Det är ingen matsvamp som motaggsvamp och luktar mjölkaktigt och surt. Annars är foten lika brun som hatten och taggarna på undersidan av hatten ljusa. Den ska också ha blå fotbas.  Varför växte svampen här i ett ungt tallbestånd fastän den är rödlistad? Ja den är till och med rödlistad som sårbar. Det vill säga en kategori värre än nära hotad som de andra taggsvamparna jag funnit i denna skog. På artfakta står det att ...

  I fredags var jag i Kullaskogen. En ganska stor sandtallskog. Jag fastnade i södra delen och kollade lite olika svampar, bland annat rimskivling . Men så såg jag de här fruktkropparna och undrade vad sjutton det kunde vara. Kom fram till svampen var rödlistad som nära hotad och då blev det genast ännu coolare.  På yngre exemplar av dropptaggsvamp och skarp dropptaggsvamp kan man pressa ut saftröda droppar. Men de kan komma ut ändå. Annars har de en korkaktig sammansättning och taggar under hatten.  De lever såklart i mutualistisk symbios med tallar, liksom de flesta svampar här i Kullaskogen. De bildar mykorhizza med sina svamptrådar och tallarnas rötter. I slutet av videon syns dessa vita trådar bilda en hel matta under mosstäcket (jag lade tillbaka mossan igen). Skarp dropptaggsvamps trådmatta  är inte vit som dropptaggsvamp. Det är så man främst skiljer dem åt. Veckan naturbetraktelse: Dropptaggsvamp. Det var så det började. Sen så upptäckte jag blå taggsvamp. J...

 I morse gick jag ut i regnet till prästsjöskogen där jag bor och såg den här bruna kamskivlingen. Det är en flugsvamp utan ring, till skillnad från till exempel röd flugsvamp . Den är dock inte giftig och går till och med att äta. Men den klassas ändå till de oätliga svamparna eftersom de kan förväxlas med en giftig flugsvamp som tappat sin ring.  Den bildar främst mykorhizza med björk. Just här såg jag ingen björk. Antingen missade jag den eller så samarbetade svampen med något annat träd.  Den har hög fot och som sagt utan ring (liksom alla kamskivlingar). Den har också tunnkantad och strimmig hatt.  Veckans naturbetraktelse: Då jag var i skogen på morgonen hörde jag plötsligt något och trodde det var någon som var ute med hunden, eller så kanske det var en hackspett. Jag kollade upp på träden och försökte lokalisera ljudet. Nu hörde jag också att det var mer ett smackande ljud. Så såg jag att det var en ekorre som var uppe bland asparna. Den hoppade mellan träden...