Jonas artar sig

På bilsemestern i sommar den 12:e juli var vi och besökte Örjanskolan i Järna som jag gick i när jag var barn. Bredvid huset ”Ormen långe” såg jag dom här stora och magnifika tistlarna. Ulltistel förekommer på näringsrika ljusa platser främst kring bebodda områden. Den planteras som prydnad och har förvildats.  Ulltistel kan bli två meter hög och är kraftigt taggig och ljust hårig. Stjälken är styvt vingad. Holkfjällens taggar är gulaktiga (bild 1). Växten är tvåårig. Första året en bladrosett och andra året blommar den.  Ulltistel är Skottlands nationalväxt. Veckans naturbetraktelse: Det var riktigt härligt att springa längs Umeälven på morgonen denna vecka, det var som att komma ut på landet, eftersom det knappt fanns några hus där. Solen stod riktigt högt tidigt på morgonen och fåglarna var i full gång!  Källor: Mossberg, B. Stenberg, L.(2018).  Nordens flora . Bonnier fakta. NatureGate (2026). Ulltistel  - Onopordum acanthoum .  https://luontoportti.com...

Vid vägkanten den 29:e juni såg jag också den här arten. Det ser verkligen ut som en humla men är en fluga. Jag såg det på ögonen, stora rundade och inte coola solbrillor som steklar har. På så sätt lär den undfly predatorer, men också smälta in bland humlor.  Humleblomfluga är variabel i sitt färgmönster eftersom den anpassar sig till den art av humla som utnyttjas. Blomflugelarven äter nämligen avskräde och humlelarver  i humlebon.  Släktingen  fönsterblomfluga  ( Volucella pellucens ) har jag bloggat om tidigare. Den gör som humleblomfluga fast i getingbon. Veckans naturbetraktelse: På mitt jobb på Norrlands universitetssjukhus så finns det en innergård. Förra veckan satt jag där för första gången i år och åt lunch i solen. Då hade också de gula vintergäcken vid husväggen börjat blomma. Det var också förra året som vi började sitta ute när de blommade. Det är nästan bara jag och mina vänner som sitter där så tidigt. Det blir ganska varmt i solen mot väggen, s...

Mot natten den tjugosjätte juni satt den här på husväggen på J.A. Linders väg (bild 2). Samma art hittade jag vid vägkanten på Västerslätt den tjugonionde juni (bild 1). På bild 3 hade fjärilen på J.A. Linders väg tagit sig ut till gräset. Det är först nu i efterhand som jag ser att fjärilarna jag fann på de två datumen är samma art. Ljuset gör att de får olika färger. Dagsljus, kvällsljus på gul vägg och ute på grässtrået.  Vad roligt att backfältmätaren är släkting ( Xanthorhoe ) till den fyrbandade fältmätaren jag såg under dagen på svartvinbärsbusken den tjugosjätte juni. Den tjugonionde juni hittade jag också många arter vid vägkanten på Västerslätt, bland annat brun blåvinge som jag bloggat om. Backfältmätarens bruna mittfält vidgas kraftigt inåt vid framkanten och har där ofta ett vitt fält med en diskpunkt. Det vita fältet med diskpunkt  är tydligare i bild 1 än i bild 2. Svartfläcksfältmätare är lik men har svart mittfält som försvinner mot bakkanten av framvingarna...

Tjugosjätte juni på vinrankan intill väggen på J.A. Linders väg såg jag den här spindeln. Det var en korsspindel som är mycket vanligt förekommande. Spindeln är lätta att artbestämma eftersom den har ett vitt kors på främre delen av bakkroppen. Grundfärgen kan dock variera väldigt mycket.  Korsspindel är en hjulspindel eftersom den gör fångstnät som är runda och vertikala. De börjar göra nätet genom att från en höjd släppa iväg spindeltråd som med vindens hjälp tar sig till en motsatt sida och fastnar. På den tråden fortsätter dom göra det rundade nätet där mitten är spiralformad och klistrig.  Honan är mycket större än hanen och kan bli hela 22 millimeter. Det gör arten till en av Europas största spindlar. Men den jag fann var inte särdeles stor. Det var en hona som måste varit inne på sitt första år. Då blir dom 3 till 5 millimeter. Andra året blir dom större och efter parning och äggläggning till hösten dör dom. Så här pass långt norrut kan dom till och med leva ett tredje ...

Tjugosjätte juni verkar varit en riktig artig dag. Jag hittade nämligen också den här mätaren. För att artbestämma fältmätare så kan man kolla på de olika fälten som benämns rotfält (närmast kroppen), mellanfält och ytterfält (bild 1). Hos fyrbandad fältmätare är mellanfältet mörkt och rotfältet ljusare än ytterfältet. Att den är fyrbandad syftar på banden, alltså inte fälten. Vilka de banden är har jag inte riktigt förstått.  Fyrbandad fältmätare flyger i juni och juli om natten. Larven kan livnära sig på många olika växter. Den blir sedan en puppa som övervintrar. Veckans naturbetraktelse: Är det den bästa årstiden nu? Här i Umeå kan man åka skidor och skridskor. Idag åkte vi skridskor. Ljuset har kommit och temperaturen är behaglig. Härlig upplevelse att se barnen cykla från skridskobanan i ett fint snölandskap. Igår när det inte var molnigt och vi gick från bussen kring klockan 16, lös solen mot oss i en varm rödtonad färg. Inte dumt. Men bästa av allt är att vi har sommaren fr...

Tjugosjätte juni på smultron-/jordgubbsblommorna var det en iögonfallande insekt. Tydligen var det en fluga som sörplade i sig nektar. Tittar man närmare så ser man att den är hårig. Detta var en svävfluga och det finns 21 arter i Sverige.  Stor svävfluga  som jag bloggat om tidigare har mer hår och en lång snabel och kan hovra likt en kolibri framför blommor. Hemipenthes maura har förmodligen istället en kortare snabel. Arterna i familjen svävflugor är väldigt variabla. De gemensamma drag som trots allt finns, är bland annat det relativt lilla runda huvudet och att larverna parasiterar på insekter. H. maura är en hyperparasit! Detta eftersom larven livnär sig på larver av brokparasitsteklar och parasitflugor. Den vuxna flugan är dock fredlig och intar nektar från blommor. H. morio i samma släkte har inte ljusa sidoränder på mellankroppen och tvärgående ljusa band på bakkroppen som H. maura har.  Veckans naturbetraktelse: Igår på förmiddagen åt jag frukostmacka och kollad...