Inlägg

Vågig tofsmätare (Hydria undulata) vecka 181

Bild
Den tjugosjätte juni på en av garagelängorna på J.A. Linders väg satt den här fjärilen och vilade. Den var mycket iögonfallande och jag tänkte att det kanske var en dagfjäril. Men så var inte fallet. Detta är en mätare och den är aktiv om natten. Larvens krypstil genom att till synes mäta sig fram, har gett den här familjen namnet mätare. Larven sträcker sig fram och böjer kroppen i en båge, för att få fram bakbenen intill bröstfötterna. Larven till vågig fältmätare livnär sig av viden, blåbär och asp.  Vågig fältmätare flyger i juni och augusti och förekommer som enstaka individer över hela landet. De kan inte förväxlas med andra arter med så många bruna vågiga tvärlinjer på vingarna.  Veckans naturbetraktelse: Det går inte att komma ifrån att fjärilar kan vara mycket fina och jag reagerar på när de tar sig en sväng förbi trädgården. Skulle gärna vilja se en makaonfjäril med sitt gula och svartblå mönster där bakvingarna mynnar ut i varsitt svansutskott. Tror jag såg en som s...
Skicka en kommentar
Läs mer

Empis tessellata vecka 180

Bild
I dikeskanten den nionde juni såg jag förutom kålfjäril och rapssugare, den här stora och speciella flugan. Det var tydligen en dansfluga. I Sverige finns över 200 stycken arter  inom familjen dansflugor. Namnet kommer ut av att de ”dansar” i stora svärmar, ofta över vatten. De har runt huvud med fasettögon och tydlig ”hals”. Dansflugehanar ger ett byte i gåva för att kunna para sig med en hona. Hos vissa arter spinner hanen till och med in gåvan med spinntråd.  Empis tesselata suger nektar från blommor, men kan också suga i sig innanmätet från insekter med sin stickande sugsnabel (som syns väldigt tydligt i första bilden). Utmärkande karaktärer är att den är störst inom släktet med en längd på 9-12 mm, har tre mörka ränder på bröstsegmentet (mellankroppen), brunfärgade vingar och skiljer sig från Empis opaca  genom att ha svarta lårben istället för röda.  Veckans naturbetraktelse: Jag ville hitta arter den nionde juni. Cyklade därför ut bland fälten mellan Umedalen ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Rapssugare (Eurydema oleracea) vecka 179

Bild
Den nionde juni såg jag dom här bärfisarna. De höll uppenbarligen på med en långdragen parning. Det var i dikeskanten ute på åkrarna bakom Umedalen. Växten de bevistade var sommargyllen. Sommargyllen är en av värdväxterna för rapssugare eftersom det är en korsblommig växt. De var i samma veva som jag hittade kålmal  och som också har korsblommiga växter som värdväxt.  Bärfisar är skinnbaggar och inga skalbaggar. Skinnbaggar har sugande mundelar till skillnad från skalbaggar som har bitande. Sedan kan de också fisa, alltså spruta ut en lättflyktig vätska som är giftig och luktar illa. På filmen ser man en klump slungas iväg från änden av den ena individen, men det är troligtvis skit eftersom fisar sprutas ut från doftkörtlar som inte sitter längst bak.  Med sitt karaktäristiska mönster är rapssugare lätt att särskilja från andra liknande arter. Fläckarna kan också vara gula och/ eller röda.  Rapssugare kan vara skadegörare på trädgårdsväxter och orsaka ekonomisk skad...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vedticka (Fuscoporia viticola) vecka 178

Bild
Senare mitt på dagen vid tolv den fjärde maj hittades den här tickan. Tickor är svampar med porer istället skivor. Oftast växer dom under lågor (liggande döda träd) eller som hovformade hattar på trädstammar. Den här tickan heter vedticka och växer på gran och tall.  Vedticka liknar ullticka, men skiljer sig genom större porer 4-5 stycken per millimeter istället för 5-8. Vedticka är rostbrun och bildar ofta antydan till hattar vilket inte ullticka gör. Ullticka är chokladbrun och fruktkropparnas kanter är utan porer. Granticka liknar också vedticka men har ännu större porer på 2-3 st./mm vilka också är labyrintiska.  Veckans naturbetraktelse: Idag var jag vid Prästsjön och gjorde upp eld med barnen. Här finns en del döda träd och jag såg döda stående björkar med fnösktickor. Ser man sig omkring, vilket jag inte gjorde förr i tiden, kan man se många tickor.  Källor: Lässöe, T. & Petersen, J. H. (2019). Fungi of Temperate Europe. Volyme 2. Princeton. SLU Artdatabanken (...
Skicka en kommentar
Läs mer

Praktbräkenmossa (Plagiochila asplenioides) vecka 177

Bild
  Den fjärde Maj när jag var ute och inventerade hittade jag en mossa som jag då inte trodde tillhörde någon vanlig mossa. Den bildar fint blänkande ljugröna skott och bladen var snyggt uppradade på var sin sida om stammen. Men det visade sig vara en vanligt förekommande mossa i södra halvan av landet och kring Umeå.  Praktbräkenmossa har fått sitt namn efter att den liknar svartbräken (en ormbunke). Tydligen så är det en levermossa, eftersom bladen saknar mittnerv. Bladmossor i sin tur har oftast mittnerv. Men praktbräkenmossa har riktigt stora blad för att vara en levermossa, så därför trodde jag när jag var där ute att det var en bladmossa (mossor delas in i blad-, lever- och nålfruksmossor).  Praktbräkenmossa växer på marken i näringsrika och fuktiga skogar. Ändarna på skotten är böjda och liknar därför kräftstjärtar. Liten bräkenmossa liknar denna art, men skiljer sig  genom att skotten är nästa hälften så långa och att de istället växer på lodräta klippor och t...
Skicka en kommentar
Läs mer

Barrskogsknäppare (Paraphotistus impression) vecka 176

Bild
Fjärde maj var första gången jag var ute och inventerade skog med höga naturvärden. Det var i närheten av Agnes i Västerbotten (se tidigare blogginlägg ). Då fann jag den här skalbaggen och såg på dess avlånga och platta form och tänkte att det måste vara en knäppare. Med hjälp av appen Artsorakel fick jag fram att det var barrskogsknäppare.  Barrskogsknäppare har gråa hårstrån och en skåra som går längs mitten av hela ryggplåten (bakom huvudet). Lövskogsknäppare som är inom samma släkte har istället gula hårstrån och en skåra på ryggplåten som är kortare. Den har också gulbruna ben, emedan barrskogsknäpparen har svarta eller rostbruna.  Barrskogsknäpparen knäpper  och larven lever av multnande trä, emedan den vuxna äter pollen och nektar från blommor.  Veckans naturbetraktelse: Idag var en sådan där fin vinterdag och kring -20 grader (kallaste för den här vintern). Efter två stormar vid namn Johannes och Anna, var det vindstilla och klart väder. Innan jobbet var jag...
Skicka en kommentar
Läs mer

Påfågelöga (Aglais io) vecka 175

Bild
Första Maj var jag med en kompis på toppen av Rödberget vid Rödäng i Umeå. Där såg jag den här fjärilen flaxa runt. När jag tittade närmare på den så såg jag att en bit av ena vingen var borta. Märkte däremot att den inte hade några problem att flyga när den åter igen tog en flaxande rundtur.  Påfågelöga har nog de flesta sett. Arten heter så eftersom den har ögon på vingarna som påminner om påfågelögon på påfågelhanars förlängda stjärttäckare. Dessa är till för att skrämma djur som vill äta fjärilen. Påfågelöga kan också undgå predatorer genom att sitta still med ihopslagna vingar. Undersidan av vingarna är spräckliga i gråsvart och fjärilen liknar då ett visset löv.  Den är en av få dagfjärilar som övervintrar som vuxen. Att det är en dagfjäril ser man bland annat på de klubblika antennerna. Påfågelöga har då sin dvala i en ihålig stubbe, lövhög, uthus, vind eller liknande.  Larverna som är svarta har vita fläckar och piggar. De äter brännässla och skyddar sig från...
Skicka en kommentar
Läs mer