Jonas artar sig

På väg hem på vår bilsemester stannade vi till den 15:e Juli hos min polare Sebbe i Vallentuna. Här bjöds det på god middag och glatt humör. Hans son ledde oss till en en fotbollsplan med konstgräs. Här kunde mina söner lira medan jag fann en intressant spindel. Det åskade, blixtrande och började regna, så vi var tvungna att gå tillbaka. Men denna spindel skulle förts undersökas.  Presentspindel- eller rovspindelhonan (som den också heter), bär sina äggkokonger med käkarna. De kan gå runt ett bra tag innan de spinner ett vårdnät över äggkokongen och vaktar det tills äggen kläcks. Men innan, vid parning uppvaktar hanen honan med en inspunnen insekt som present.  Presentspindel finner man på främst öppna gräsmarker. De har en ljus mittlinje på framkroppen och en mönster på bakkroppen som liknar ett eklöv. Veckans naturbetraktelse: Igår såg jag tussilago på en slänt vid västra länken. Rekordtidigt! Här fanns det tidiga pollinerare i form av flugor, honungsbin och två dansande näs...

  Den fjortonde juni var vi till Tullgarns kallvattenkälla. Här kom det upp vatten från marken och sipprade ut i en sjö. Jag vet inte hur, men dottern fick en bärfis på sin hand. Det var visst en mindre björkbärfis. Den liknar de två andra arter jag bloggat om, nämligen bukprickig björkbärfis och större björkbärfis . Alla dessa hör till familjen kölskinnbaggar, alltså bärfisartade insekter.  Mindre björkbärfis liknar väldigt mycket bukprickig björkbärfis. Men den senare har prickar på undersidan och tydlig tand på halssköldens främre hörn (närmast huvudet). Värdväxten är björk och klibbal. På dess blad vaktar honan ägg och sedan larver i stadie 1-3, så att inga rovinsekter kan ta för sig. Med sin snabel suger dom växtsaft från omogna frön på värdväxtens honhängen.  Veckans naturbetraktelse: Igår kom våran katt Selma in med en mus. Den hade ingen kort svans som sorkar och var inte lika stor som en råtta. Det var mindre skogsmus. Arten skiljer sig från större skogsmus geno...

På bilsemestern i sommar den 12:e juli var vi och besökte Örjanskolan i Järna som jag gick i när jag var barn. Bredvid huset ”Ormen långe” såg jag dom här stora och magnifika tistlarna. Ulltistel förekommer på näringsrika ljusa platser främst kring bebodda områden. Den planteras som prydnad och har förvildats.  Ulltistel kan bli två meter hög och är kraftigt taggig och ljust hårig. Stjälken är styvt vingad. Holkfjällens taggar är gulaktiga (bild 1). Växten är tvåårig. Första året en bladrosett och andra året blommar den.  Ulltistel är Skottlands nationalväxt. Veckans naturbetraktelse: Det var riktigt härligt att springa längs Umeälven på morgonen denna vecka, det var som att komma ut på landet, eftersom det knappt fanns några hus där. Solen stod riktigt högt tidigt på morgonen och fåglarna var i full gång!  Källor: Mossberg, B. Stenberg, L.(2018).  Nordens flora . Bonnier fakta. NatureGate (2026). Ulltistel  - Onopordum acanthoum .  https://luontoportti.com...

Vid vägkanten den 29:e juni såg jag också den här arten. Det ser verkligen ut som en humla men är en fluga. Jag såg det på ögonen, stora rundade och inte coola solbrillor som steklar har. På så sätt lär den undfly predatorer, men också smälta in bland humlor.  Humleblomfluga är variabel i sitt färgmönster eftersom den anpassar sig till den art av humla som utnyttjas. Blomflugelarven äter nämligen avskräde och humlelarver  i humlebon.  Släktingen  fönsterblomfluga  ( Volucella pellucens ) har jag bloggat om tidigare. Den gör som humleblomfluga fast i getingbon. Veckans naturbetraktelse: På mitt jobb på Norrlands universitetssjukhus så finns det en innergård. Förra veckan satt jag där för första gången i år och åt lunch i solen. Då hade också de gula vintergäcken vid husväggen börjat blomma. Det var också förra året som vi började sitta ute när de blommade. Det är nästan bara jag och mina vänner som sitter där så tidigt. Det blir ganska varmt i solen mot väggen, s...

Mot natten den tjugosjätte juni satt den här på husväggen på J.A. Linders väg (bild 2). Samma art hittade jag vid vägkanten på Västerslätt den tjugonionde juni (bild 1). På bild 3 hade fjärilen på J.A. Linders väg tagit sig ut till gräset. Det är först nu i efterhand som jag ser att fjärilarna jag fann på de två datumen är samma art. Ljuset gör att de får olika färger. Dagsljus, kvällsljus på gul vägg och ute på grässtrået.  Vad roligt att backfältmätaren är släkting ( Xanthorhoe ) till den fyrbandade fältmätaren jag såg under dagen på svartvinbärsbusken den tjugosjätte juni. Den tjugonionde juni hittade jag också många arter vid vägkanten på Västerslätt, bland annat brun blåvinge som jag bloggat om. Backfältmätarens bruna mittfält vidgas kraftigt inåt vid framkanten och har där ofta ett vitt fält med en diskpunkt. Det vita fältet med diskpunkt  är tydligare i bild 1 än i bild 2. Svartfläcksfältmätare är lik men har svart mittfält som försvinner mot bakkanten av framvingarna...

Tjugosjätte juni på vinrankan intill väggen på J.A. Linders väg såg jag den här spindeln. Det var en korsspindel som är mycket vanligt förekommande. Spindeln är lätta att artbestämma eftersom den har ett vitt kors på främre delen av bakkroppen. Grundfärgen kan dock variera väldigt mycket.  Korsspindel är en hjulspindel eftersom den gör fångstnät som är runda och vertikala. De börjar göra nätet genom att från en höjd släppa iväg spindeltråd som med vindens hjälp tar sig till en motsatt sida och fastnar. På den tråden fortsätter dom göra det rundade nätet där mitten är spiralformad och klistrig.  Honan är mycket större än hanen och kan bli hela 22 millimeter. Det gör arten till en av Europas största spindlar. Men den jag fann var inte särdeles stor. Det var en hona som måste varit inne på sitt första år. Då blir dom 3 till 5 millimeter. Andra året blir dom större och efter parning och äggläggning till hösten dör dom. Så här pass långt norrut kan dom till och med leva ett tredje ...