Jonas artar sig

  På morgonen gick jag ut här i Prästsjöskogen. På väg in där fanns en omkullfallen björk och där har jag tidigare uppmärksammat cinnoberticka. Den är iögonfallande med sin högröda färg, speciellt under hatten där porerna sitter. Nu var björken sågad så att det skulle vara lättare att ta sig in i skogen. Därför låg det några cinnobertickor på marken. Cinnoberticka är släkt med både zonticka och björkmussling , men även borstticka och sammetsticka. Några av dessa arter fanns dessutom i närheten.  Veckans naturbetraktelse: Jag gick in i Prästsjöskogen och fascinerades av några stora träd som fanns där. Det var några aspar, granar och tallar som hade riktigt tjocka stammar. Sen var det fint att se döda träd som sträckte sig mot skyn. När jag stod under ett sådant träd, föll det ner grejer och jag hörde genast någon som hackade långt däruppe. Det var större hackspett. Svårt att se i dunklet då himlen var grå. Men nog såg jag vingsidorna var vita mot de svarta delarna av kroppen....

  Förra helgen på lördagen hittade några i gruppen luddlav på en asp. Luddlav är lik stuplav , men har ludd på undersidan.  Veckans naturbetraktelse: Igår var jag med barnen vid Selet nära Tavelsjö. Vi gick upp på toppen och upp i det 15 meter höga tornet. Bredvid tornet fanns en eldstad som vi använde för att grilla korv och pinnbröd. Sönerna täljde grillpinnar. Jag hörde något ljud och tänkte det var någon fågel. Men äldsta sonen tyckte det mer lät som ett hunddjur, kanske en räv. Jag kunde inte annat än hålla med honom!  När vi skulle ner kom en hackspett flygande och satte sig på tornet. Det var en gråspett. Den var medelstor och gick i den grågröna färgtonen, men mer åt det gråa. Första gången jag ser en här uppe i Umeå. Jag skrek på de andra, men de hann tyvärr inte se.  Källor:  SLU Artdatabanken (2026).  Artfakta:  luddlav (Nephroma resupinatum).  https://artfakta.se/taxa/6464  [2026-10-25]

Igår var med ett gäng i en gammal granskog och vi gjorde en del fynd. Det var fint väder och jag var glad att jag hade stövlar, då det var ganska blött på sina ställen. Blött gillade däremot  granvitmossa  som fanns överallt. Jag fann tydliga ringhack på gran och det betyder att tretåig hackspett har hackat efter sav till sina ungar. Sådant stoppar skogsavverkning eftersom tretåig hackspett är fridlyst på EU-nivå. Det var några som fastnade vid en fin gammal stubbe och jag blev fokuserad på en brosklav som jag inte kunde artbestämma. Men det fanns en nära hotad art (rödlistan) på andra sidan, nämligen vedskivlav. Vedskivlav kräver kärnved, alltså den inre hårdare veden. Kärnveden har förmodligen kommit fram av återkommande skogsbränder. Veskivlav har en grå och grynig bål och svarta fruktkroppar (apothecier) som sitter ihoppgyttrade.  Veckans naturbetraktelse: Det är aldrig dumt att komma ut såhär i naturen med trevligt sällskap och upptäcka olika arter. Den här granskoge...

  I onsdags såg jag mindre frostfjäril på innergården när vi åt lunch ute. Som vanligt var det bara jag och mina kompisar som åt ute i det fina solskenet. Solen var inte länge ovanför taken. Snart blir det ingen sol där under flera månader.  Mindre frostfjäril är en mätare och flyger september till december. Det är bara hanen som flyger. Honan har nämligen bara ett par stumpar som vingar och kan inte flyga. Så när en hona tar sig från marken upp på ett lövträd eller en buske, passar hanen på att para sig med henne.  Efter att äggen kläckts till våren. livnär sig larverna på bladknoppar och sedan blad. Därefter kryper de ner och blir puppor i markens förna.  Hanen hos mindre frostfjäril är lik hanen hos större frostfjäril. De båda har tvärgående mörka tvärbandband på framvingarna. Förutom storleken är mindre frostfjäril brun och större frostfjäril gråbrun på framvingarna. Emedan undersidan av bakvingarna är ljust gråbrun med diffusa mörka tvärband hos mindre frostfjär...

  Idag var jag med Skogsgruppen och kollade in en tallskog. Vad passar inte bättre än att för första gången se en tallbärfis. Tänkte att det var en kölskinnbagge som jag ofta sett, men detta var en bärfis. Den suger växtnäring från tall och är således anknuten bara till det trädet. Tallbärfis liknar grön bärfis men är inte lika klar grön på sommaren. Spetsen på skutellen (den stora trekanten på ”ryggen”) är vit. Den håller till uppe i trädkronorna av tall, emedan grön bärfis finns i odlingar och trädgårdar. Under hösten skiftar den färg till mer brunare färg. På vintern vilar (diapaus) tallbärfisen i förnan eller under bark.  Veckans naturbetraktelse: På färden genom skogen idag var det nyfikenhet och förundran som drev oss att undersöka träd, stubbar och omkullfallna träd (lågor). Vissa var extra nyfikna på lavar. Jag drogs också med. Såg både svartvit och gulkantad spiklav. Sen var det också spännande att kolla in gamla spetsiga stubbar som var brända från skogsbränder. Här ...

  På skogskursen föregående helg i närheten av Norsjö, hittade vi (en grupp på fyra personer) den lilla gulaktiga rariteten spadskinn under en låga (döda liggande träd) av silverved (mycket gammal tall). Den är rödlistad som sårbar. Den är inte helt utredd och vetenskapen vet inte om det är en mykorhizzasvamp. Den tycks dock, liksom förra veckans art, föredra att växa under tallågor, men kan också leva på annan blottad jord, såsom hjulspår.  Veckans naturbetraktelse:  Jag brukar ju se arter som dyker upp i min närheten. Ibland kan man se någon rödlistad art. Men den här dagen var det så många, så det var svårt att ta in allt på en gång. Det var överväldigande. Men med en sådan här hotad naturtyp av det här slaget blev det ju så. Det var dock en hel del knott som irriterade mig hela dagen. Jag var iallafall lyckligt lottad som fick se sådana fina sandtallskogar.  Källor: SLU Artdatabanken (2026).  Artfakta:  spadskinn (Stereopsis vitellina).  https://ar...