Jonas artar sig

Igår var jag utanför Norsjö i inlandet på en sandtallskogkurs. Vi var i två jättefina sandtallskogar. Det var glest mellan tallarna och inte mycket markvegetation. Renlaven lyste grått på skogens golv. Det fanns en hel del död ved som legat mycket länge och bildat så kallat silverved. Det var under sån ved vi fan den här riktigt rara lilla taggsvampen. Tajgataggsvamp är rödlistad som sårbar, men kanske borde hamna i en starkare kategori på rödlistan. Svampen är speciel eftersom den bildar mykorhizza med tall, men också kräver silverved som den kan gömma sig under och växa sig fast på.  Annars är den ljusgrå till gråsvart och består av en svart smal fot. Smalfotad taggsvamp och svartvit taggsvamp har inslag av beige, violett, brunröd, respektive helt gammelrosa - beigerosa. Den bildar vita sporer som alla inom släktet Phellodon. Inom släktet bildar den de minsta fruktkropparna.  Veckans naturbetraktelse: Naturtypen i de två sandtallskogarna var verkligen ett referensvärde för m...

  I onsdags var jag och kollade runt i norra delarna av kullaskogen. Det var omväxlande områden med gammal tallskog och tallbestånd med yngre tallar. När jag gick på en stig där jag hade kullaåns frodiga träd på höger sida och unga tallar på den vänstra sidan, trodde jag inte jag skulle se någon rödlistad taggsvamp. Men jag hade fel.  De här ganska stora och djurhudsfärgade fruktkropparna såg ut att vara något jag inte hade sett förut. De var lik mottagsvamp , men inte lika grå. Skrovliga taggsvampens fjäll ovanpå hatten är inte heller utstående och mörka. Det är ingen matsvamp som motaggsvamp och luktar mjölkaktigt och surt. Annars är foten lika brun som hatten och taggarna på undersidan av hatten ljusa. Den ska också ha blå fotbas.  Varför växte svampen här i ett ungt tallbestånd fastän den är rödlistad? Ja den är till och med rödlistad som sårbar. Det vill säga en kategori värre än nära hotad som de andra taggsvamparna jag funnit i denna skog. På artfakta står det att ...

  I fredags var jag i Kullaskogen. En ganska stor sandtallskog. Jag fastnade i södra delen och kollade lite olika svampar, bland annat rimskivling . Men så såg jag de här fruktkropparna och undrade vad sjutton det kunde vara. Kom fram till svampen var rödlistad som nära hotad och då blev det genast ännu coolare.  På yngre exemplar av dropptaggsvamp och skarp dropptaggsvamp kan man pressa ut saftröda droppar. Men de kan komma ut ändå. Annars har de en korkaktig sammansättning och taggar under hatten.  De lever såklart i mutualistisk symbios med tallar, liksom de flesta svampar här i Kullaskogen. De bildar mykorhizza med sina svamptrådar och tallarnas rötter. I slutet av videon syns dessa vita trådar bilda en hel matta under mosstäcket (jag lade tillbaka mossan igen). Skarp dropptaggsvamps trådmatta  är inte vit som dropptaggsvamp. Det är så man främst skiljer dem åt. Veckan naturbetraktelse: Dropptaggsvamp. Det var så det började. Sen så upptäckte jag blå taggsvamp. J...

 I morse gick jag ut i regnet till prästsjöskogen där jag bor och såg den här bruna kamskivlingen. Det är en flugsvamp utan ring, till skillnad från till exempel röd flugsvamp . Den är dock inte giftig och går till och med att äta. Men den klassas ändå till de oätliga svamparna eftersom de kan förväxlas med en giftig flugsvamp som tappat sin ring.  Den bildar främst mykorhizza med björk. Just här såg jag ingen björk. Antingen missade jag den eller så samarbetade svampen med något annat träd.  Den har hög fot och som sagt utan ring (liksom alla kamskivlingar). Den har också tunnkantad och strimmig hatt.  Veckans naturbetraktelse: Då jag var i skogen på morgonen hörde jag plötsligt något och trodde det var någon som var ute med hunden, eller så kanske det var en hackspett. Jag kollade upp på träden och försökte lokalisera ljudet. Nu hörde jag också att det var mer ett smackande ljud. Så såg jag att det var en ekorre som var uppe bland asparna. Den hoppade mellan träden...

  Igår var jag i en liten skog på andra sidan E12:an, bredvid där jag klippt lupiner tidigare i somras. Det var en potentiellt äldre skog eller kontinuitetskog. Såg dock inga rödlistade arter, så som knärot eller ultticka. Men när jag gick runt och förundrades över skogen stötte jag på den här spindlingen. Tyckte nämligen att jag kände igen den. Kunde det vara den ätbara rimskivlingen . Nej det var inte det.  Ullspindling har tegelröda skivor emedan förväxlingssvampen rimskivling har ljusare. Ovansidan av hatten är också blekare än ullspindlingens brunorangea färg. Båda har en tydlig ring på foten. Men ringen hos rimskivling sitter lösare. Rester av slöjan som svampen är omgärdad av som ung, blir kvar på hatten och likar då ull eller fint fjäll hos ullspindling. Hos rimskivling ser det istället ut som rimfrost. Men dessa rester verkar försvinna på ännu äldre exemplar.  Ullspindling är ingen matsvamp och smakprovet som jag tog och spottade ut, var inte särdeles gott. Arte...

  När jag och min dotter i torsdags var på väg hem efter att ha handlat, såg vi denna stora hopprätvinge mitt ute på cykel- och gångvägen. Det var alltså en gräshoppa, vårtbitare eller syrsa.  Just denna var en vårtbitare eftersom antennerna var mycket längre än hos gräshoppor. Dock hade ett stycke av den ena gått av. Men det var inte grön vårtbitare som jag sett tidigare, utan denna individ var en hane av större vårtbitare.  Honorna har långa äggläggningsrör baktill. Vilka används till att lägga ägg nere i marken. Det är äggen som övervintrar, för att sedan kläckas till nästkommande sommar.  Hur hopprätvingar framför sin stridulerande sång skiljer sig också. Gräshoppor gnider bakbenet mot framvingen, emedan vårtbitare gnider med basen av båda framvingar. Det är mest hanen som gör så för att locka till sig en hona. Liksom andra hopprätvingar, ömsar större vårtbitare skinn flera gånger på sommaren. Från början av sommaren är dom små nymfer, för att sedan mot sensomma...