Jonas artar sig

 Vi var i Järna i helgen och firade min mammas födelsedag. Jag tog med mig brorsan, hans barn och mina barn upp till skogen. Det blev lite snöbollskrig på åkern, innan vi gick upp till bergstoppen. Där finns rösen från bronsåldern. På vägen ner såg jag och dottern en nötskrika uppehålla sig på olika trädtoppar. Den skränade med sitt mindre angenäma läte. På en stenhäll såg vi dom här vanliga ormbunkarna. De har tydligen en rot som delar sig och därav namnet ”poly” många och ”podus” fot. Roten ska ha en söt lakritsliknande smak och såldes på apoteket förr. De växer på mossiga klippor, stenar och dött trä.  Sporerna som sitter ihopklumpade under bladen är haploida. Dessa bildar centimeterstora hjärtformade gametofyter som har hanligt och honligt organ, anteridie respektive arkegon. Anteridiet släpper spermier vid väta, som befruktar ägget i arkegonet, varefter en diploid sporofyt bildas. Sporofyten bildar rötter och sedan nya blad med sporgömmen. Veckans fundering:  Undrar hur god roten

  Igår var jag med alla tre barn upp på Hässningberget. Det är ett naturreservat som ligger strax utanför Umeå. Det var en härlig förmiddag med pudrad snö på marken och en orange sol som tittade fram i diset. Stigen uppför berget var som en sagostig med en mörkare skog först, där träden var längre. Där fanns det olika tickor på trädstammarna. Längre upp fick vi stundom gå på spång, eftersom det var fuktigt och små bäckar rann på sina ställen. Vi såg tallar som var gamla och krokiga, och en som var ihålig. Pojkarna var först helt inne i en rollek och sedan på riktigt busigt humör, då de tacklade mycket frekvent. Dottern ville efter halva vägen absolut gå själv. Hon fortsatte envist vidare, även fast hon höll på att snubbla över rötter och nära att halka på de isiga fläckarna. På toppen blev det belöning i form av varm choklad, vilken härlig utflykt detta var! På vägen upp såg jag de här svamparna på ett träd som jag tyckte det var svårt att avgöra vad det var för en art. Jag visste  int

   Den här ljungväxten känner man ju till. Blåbär plockade jag och dottern 22:a augusti, då vi också såg den violettgrå parkmätaren ( Eulithis testata ) som jag har bloggat om. Ordet blåbär kan användas för nybörjare i sportsammanhang. Visste inte att uttrycket har sitt ursprung från 60-talet då mindre erfarna skidåkare spillde blåbärssoppa vid kontrollerna, så att de såg ut som blåbär vid målgång. Betydelsen kan även spåras tillbaka till då barn plockade blåbär istället för att arbeta med den fysiskt mer krävande skörden.  Blommorna som är urnlika blommar från maj till juli. På bilden syns en blomma jag kikade närmare på andra juni. De har 8 - 10 ståndare (andra bilden) och en sambladig pistill (tredje bilden).  Veckans fundering: Det verkar som det behövs mycket blåbär för att uppnå dagsbehovet av energi. Det krävs också ganska mycket för att få tillräckligt med näring. Kollar man Livsmedelsverkets dagliga rekommenderade näringsintag per 100 gram, så ligger vitamin C högst på 10,1 %

 Förutom att se åkerförgätmigej ( Myosotis arvensis ) den första oktober, såg jag också den här korgblommiga växten vid sen häggmispel ( Amelanchier alnifolia ). Tycker att det är lite förvirrande att den heter korsört, då det är en korgblommig växt och inte en korsblommig växt. Finns flera arter inom släktet, där korsört och klibbkorsört (Senecio viscosus) är vanligast. Korsört har inga strålblommor som sticker ut (kan dock ha inrullande sådana), medans klibbkorsört har för det mesta välutvecklade sådana. Klibbkorsört är även klibbig om man känner på stjälken och bladen.  Veckans fundering: Varför har korsört inte strålblommor. Varför har det varit en fördel evolutionistiskt? Är inte det mindre lockande för pollinerare?  Korsört - Den virtuella floran