Jonas artar sig

Första Maj var jag med en kompis på toppen av Rödberget vid Rödäng i Umeå. Där såg jag den här fjärilen flaxa runt. När jag tittade närmare på den så såg jag att en bit av ena vingen var borta. Märkte däremot att den inte hade några problem att flyga när den åter igen tog en flaxande rundtur.  Påfågelöga har nog de flesta sett. Arten heter så eftersom den har ögon på vingarna som påminner om påfågelögon på påfågelhanars förlängda stjärttäckare. Dessa är till för att skrämma djur som vill äta fjärilen. Påfågelöga kan också undgå predatorer genom att sitta still med ihopslagna vingar. Undersidan av vingarna är spräckliga i gråsvart och fjärilen liknar då ett visset löv.  Den är en av få dagfjärilar som övervintrar som vuxen. Att det är en dagfjäril ser man bland annat på de klubblika antennerna. Påfågelöga har då sin dvala i en ihålig stubbe, lövhög, uthus, vind eller liknande.  Larverna som är svarta har vita fläckar och piggar. De äter brännässla och skyddar sig från...

  Under påskaftonens förmiddag i Järna såg jag den här stora vinbergssnäckan. Dom här varelserna har jag sett under hela min uppväxt på denna plats.  Det är den största landlevande snäcka vi har i Sverige. Den har har importerats sen lång tid tillbaka, ända sedan medeltiden. Ursprungligen kommer vinbergssnäckan från den kontinentala delen av Europa. Snäckan ansågs vara en exklusiv delikatess och hamnade därför på slott och herrgårdar. Frankrike är idag det land där man äter den mest. Den finns i södra delarna av Sverige och gynnas av kalkrika områden. Snäckor är liksom bläckfiskar och musslor blötdjur. De är mjuka och utsöndrar hos många ett skal. Krypsula och rivtunga finns också, men har hos vissa grupper omformats. Sniglar är också snäckor, men där skalet tillbakabildats på ryggen, till fördel för snabb framfart. Vinbergssnäckan kan däremot skydda sig och på vintern vila genom att täcka ingången med ett kalklock. De flesta snäckor är hermafroditer, det vill säga att de best...

  På skärtorsdagen inte lång efter jag spanade in vintergröna, gick jag till studsmattan där min dotter hoppade. På gräset såg jag en spindel. Det var tydligen en trumspindel. Det är hanen som man kan höra trumma när han vibrerar kroppen mot underlaget.  Trumspindel är den enda arten inom familjen spökspindlar i Sverige. Den finns i dom södra delarna av landet. Trumspindel har ganska långa ben. Men det som gör det så enkelt att artbestämma är de dubbla accenttecknena på bakkroppen. I andra länder med fler arter i släktet är den inte lika lätt att särskilja.  Trumspindel tar sina byten utan att använda fångstnät. De håller ofta till i buskar och träd. Men tydligen också boddörrar. På kvällen samma dag hittade jag nämligen samma art innanför en sådant lodrätt underlag.  Veckans naturbetraktelse: Att komma ner till påsk till Järna är en härlig naturupplevelse. Arter börjar nämligen komma fram i den delen av landet. I Umeå ligger oftast snön kvar vid den årstiden och art...

Nu är det riktigt slaskigt novemberväder fast det är december. Mörka dagar och inte har man lust eller tid att hitta arter. Då passar det bra att plocka fram arter från den gångna året. Vi börjar med Skärtorsdagen i Järna. Nära ingången till barndomshemmet fanns det en grön matta som blommade blått. Har inte tidigare tänkt på vad det kunde vara för växt. Tydligen var det vintergröna som hade brett ut sig nedanför buskarna och lövträden.  Vintergröna är en oleanderväxt med vit mjölksaft som kommer ursprungligen från Central- och Sydeuropa. Den kom till Sverige i början av 1800-talet och har använts som marktäckare. Vintergröna är vanlig som förvildad i södra Sverige. Växten har stjälkar som kryper fram och består av rötter. Den bildar stora kloner och denna är kanske en enda individ. Vintergröna har en invasiv förmåga men är inte på förteckning över invasiva arter i Sverige. Men man får helt enkelt se till att den inte sprider sig.  Blommorna är femtaliga och art...