Jonas artar sig

På väg hem från jobbet igår i det fina sommarvädret, tog jag en avstickare för att finna arter. Hittade bland annat dom här gröna sköldbaggarna (cirka 7mm) på bladen av brudborst (en tistel som inte sticks). Trodde att det var bärfisartade insekter, men täckvingarna är hårda hela vägen vilket är ett kännetecken för skalbaggar. De genomgår liksom alla skalbaggar en fullständig förvandling från ägg till larv för att sedan bli puppa och vuxen.  Arten är en bladbagge som äter främst tistlar.  De innehar bakterier som är specifika för just tistelsköldbagge och som bryter ner pektin i växtmaterialet. Larven kamouflerar sig med ett paket gjord av gammal larvhud och sin egen avföring (frass), som den kan flytta runt över sig.  I USA har det visat sig vara framgångsrikt att använda tistelsköldbagge som biologiskt bekämpningsmedel mot tistlar i odlingar. Men på vissa håll, bland annat i Kanada, har man inte lyckats lika bra på grund av stekel- och flugparasiter som parasiterar på d...

  Igår tog jag jord och förna (vissna löv och gräs) med en handspade under vinbärsbusken, för att kanske se puppor av krusbärsmott. Det jag fann istället var tre typer av skalbaggar, nämligen knäppare, kornlöpare och öronvivel. Jordgubbsöronvivel som också kallas för liten jordgubbsöronvivel, kan äta smultronväxter, rhododendron och en hel del andra växter. Den vitaktiga och krumböjda larven med brun huvudsköld äter rötter. Den fullvuxna äter istället blad och kronblad och efterlämnar stora kugghjulsliknande märken.  Öronvivlar har liksom alla vivlar ett snyte, men som är av det kortare slaget. Namnet kommer sig av att antennerna ligger ann mot en skåra på snytet vilket liknar öron. De kan inte flyga eftersom täckvingarna är sammanvuxna. Men det mest spännande är att vissa arter, däribland jordgubbsöronvivel, har partenogenes. Det vill säga att honor lägger ägg utan befruktning och att larverna och de vuxna individerna har samma genetiska uppsättning som sina respektive mammor...

I lördags såg jag det här plommonträdet börjat slå ut. Vi är i Järna och här har det varit fullt hus med den växande familjen. Men skönt att se naturen som verkligen börjat komma igång och många arter att se.  De gula ståndarknapparna avger gult pollen på pollinerare. Det är inte bara bin, fjärilar och blomflugor som kan pollinera, utan också andra insekter (om än inte så effektiva) så som myror (bild 4). Myrorna måste dock vandra till ett annat plommonträd för lyckad befruktning. Det finns många plommonsorter. Ursprungligen kommer plommon från Kaukasus och är en korsningen mellan körsbärsplommon och slånbär.  Veckans fundering: Undrar vilken sort den här är? Källor: Den virtuella floran. Plommon - Prunus domestica L.   https://web.archive.org/web/20160514052955/http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/prunu/prundom.html  (Hämtad 2024-05-13).

  Markskinnbaggar finns det lite här och där nu. De har övervintrat i förnan och jag har vid flera tillfällen den senaste veckorna sett dom komma upp i solgasset. Den här krabaten var till och med uppe på vår altan i lördags. Markskinnbaggar trivs tydligen på torra och solbelysta marker och Rhyparochromus pini gör det oftast nära skog. De är för det mesta fröätare, och liksom alla halvvingar (skinnbaggar, bladlöss, stritar mm.) har de en sugsnabel som de suger upp flytande vätska.  Rhyparochromus pini är lik många andra markskinnbaggar, men mest lik Rhyparochromus vulgaris. Den senare har dock ljusare utseende och två vita triangulära markeringar på ryggplåten (plåten närmast huvudet).  Veckans fundering: Skinnbaggar gör sig av med en mer eller mindre angenäm odör som försvar. Undrar om Rhyparochromus pini avger en kännbar lukt och hur luktar det då ?  Källor: Artfakta. Markskinnbaggar - Rhyparochromidae .  https://artfakta.se/taxa/1007028/information?source=2...