Jordgubbsöronvivel (Otiorhynchus ovatus) vecka 92

 




Igår tog jag jord och förna (vissna löv och gräs) med en handspade under vinbärsbusken, för att kanske se puppor av krusbärsmott. Det jag fann istället var tre typer av skalbaggar, nämligen knäppare, kornlöpare och öronvivel. Jordgubbsöronvivel som också kallas för liten jordgubbsöronvivel, kan äta smultronväxter, rhododendron och en hel del andra växter. Den vitaktiga och krumböjda larven med brun huvudsköld äter rötter. Den fullvuxna äter istället blad och kronblad och efterlämnar stora kugghjulsliknande märken. 

Öronvivlar har liksom alla vivlar ett snyte, men som är av det kortare slaget. Namnet kommer sig av att antennerna ligger ann mot en skåra på snytet vilket liknar öron. De kan inte flyga eftersom täckvingarna är sammanvuxna. Men det mest spännande är att vissa arter, däribland jordgubbsöronvivel, har partenogenes. Det vill säga att honor lägger ägg utan befruktning och att larverna och de vuxna individerna har samma genetiska uppsättning som sina respektive mammor. Man har faktiskt inte ens funnit någon hane. 

Veckans fundering:

På vår bakgård har jag nu hittat flera skadeinsekter. Krusbärsmotten har ätit av våra svarta vinbär, men de andra har vi inte märkt något av. Så jag vill påstå att jordgubbsöronviveln är en vanlig skalbagge i det ekosystem den hör hemma, men att den förvandlas till en skadeinsekt när den får chansen att bli många på de jordgubbsodlingar som är orsakade av oss människor. I ett naturligt ekosystem blir de inte så många och några blir mat åt bland annat nematoder (rundmaskar). 

Källor: 

Artfakta. Jordgubbsöronvivel - Otiorhynchus ovatus. https://artfakta.se/taxa/106258/information?source=2&skip=0

Småkryp. Liten jordgubbslronvivel - Otiorhynchus ovatus. http://www.entomologi.se/hexapoda/coleoptera/oeronvivlar_liten_jordgubbsoeronvivel_otiorhynchus_ovatus.html

Sveriges lantbruksuniversitet. Faktablad om växtskydd - trädgård. (2007). Öronvivlar. https://pub.epsilon.slu.se/17935/1/Pettersson_M_201027d.pdf


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för l...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer