Rödmurarbi (Osmia bicornis) vecka 144




I lördags sprang jag Göteborgsvarvet och torsdagen till fredagen sov jag hos min mor i Järna. Där fanns ett bihotell på  husets södra vägg. Här flög det gulröda bin ut och in i bamburören. Det var rödmurarbin. 

Den individ jag fotade var en hane. Det ser man på det  buskiga gulgrå håret på ansiktet. Honor har inte lika mycket ansiktshår och det är dessutom svart. Bakkroppen på både honor och hanar är kopparröda (ser dock gul ut i det starka ljuset på första bilden). Det är honorna som samlar in pollen, lägger ett ägg och murar igen. På så sätt blir en yngelcell klar. När den är färdig, gör hon om samma procedur framför den första. På så sätt kan hon fylla ut hela bamburöret med yngelceller. När ägget kläcks äter larven pollenet, för att sedan spinna en kokong och förvandla sig till en puppa. När puppan kläcks, vilar det färdiga biet över vintern (diapaus), för att till våren ta sig ut. 

Den här hanen är säkert på strapats efter en hona och vad passar inte bättre än ett bihotell där honor säkerligen kommer för att vilja yngla av sig?

Veckans fundering:

Vi lever i en liberal värld där våra egon, i vad jag tror, tar för mycket plats. Våra känslor, frestelser och tillfälliga lycka tar alldeles för stort utrymme. Därför kanske vi blir alltför upptagna av det och missar vad som långsiktigt behöver göras. Då tänker jag på en frisk jord där vi och andra arter får leva. Det är så mycket vi kan arbeta med som inte bara gynnar våra omedelbara tillfredsställelse och nycker, utan också en sund och hållbar framtid för alla arter på vår blå planet. 

Källor:

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: rödmurarbi(Osmia bicornis). https://artfakta.se/taxa/219422[2025-05-18]

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för l...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer