Brokhoppspindel (Evarcha farcata) vecka 154





I tisdags upptäckte jag en spindel på golvet i huset. Försökte få fatt den, men den hoppade iväg. Hoppade! Jag har aldrig stött på en spindel som kan hoppa? Efter det att jag artbestämt den (med Artsorakel) och läst om den på artfakta, fick jag veta att det var en brokhoppspindel som tillhör den största familjen spindlar i världen: hoppspindlar. 

Hoppspindlar har en bra syn och det kan man förstå då det främsta ögonparet är stora och liknar strålkastare (bild 1). Synen är bra för igenkänning av byten och för avståndsbedömning när de hoppar. Hoppar gör spindeln vid jakt på byten och när hanen bakar in det i en parningsdans inför honor. Hanen har en mer kontrastrik teckning för att impa, medan honan ofta är mer diffus. Annars har hoppspindlar en behårad kompakt kropp, fyrkantig framkropp och korta kraftiga ben. 

Den jag hittade är en hane, det ser man på palperna som liknar boxningshandskar och den kontrastrika brokiga teckningen. Det är just hanen som är lätt att skilja från de andra två arterna i släktet. Brokhoppspindelns bakkropp har mörka längsgående band (bild 2). Lohoppspindelns bakkropp är enfärgad brunröd och bandithoppspindelns ansikte har tvärgående ljusa linjer. 

Hoppspindlar gillar ljus och värme och är därför vanligare söderut (både i landet och i världen). Brokhoppspindel finns dock över hela landet och gillar låga solbelysta grenar och buskar. Hur har den jag hittade kommit in? Kanske liftat med någon i familjen utifrån? 

Veckans fundering:

Lyssnade på den norske filosofen Lars Svendsen i sommar i P1. Han talade om hopp. Hopp handlar om något som är möjligt och har man hopp påverkar det också förutsättningarna att lyckas. Jag hoppas att mänskligheten ska minska sin destruktiva påverkan till de arter som omger oss. Det är inget som är omöjligt, till och med 8 av världens 13 största företag verksam inom sjömat arbetar för resiliens i haven. Det var en annan sommarpratare: Carl Folke (hållbarhetsforskare), som nämnde det. Ja jag har lyssnat på alla sommarprat hittills! 

Källor:

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: bandithoppspindel (Evarcha arcuata). https://artfakta.se/taxa/219214 [2025-08-01]

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: brokhoppspindel (Evarcha falcata). https://artfakta.se/taxa/219215 [2025-07-31]

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: hoppspindlar(Salticidae). https://artfakta.se/taxa/2001729[2025-07-31]

Sveriges entomologiska förening. Spana spindlar med Faunaväkteriet - HOPPSPINDLAR. https://www.sef.nu/download/Spana-spindlar-Hoppspindlar.pdf[2017]

Sveriges radio. Sommar & vinter i P1: Carl Folke https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2578980 [2025-07-31]

Sveriges radio. Sommar & vinter i P1: Lars Svendsen https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2578975 [2025-07-31]






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer

Ängskovall (Melampyrum pratense) vecka 134

Bild
Den trettionde juni var vi tydligen också ute på kammarviken vid havet. Tills den dagen hade jag funderat på vad det är som skiljer ängs- och skogskovall. Därför använde jag mig av boken Nordens flora för att utröna skillnaden. I bild två och videon går det att se att skogskovall har en underläpp som pekar ned, emedan ängskovall har rakt utstående blommor. Ängskovallens blommor är också större och ljusare (vit kronpip). Släktet kovaller tillhör snyltrotsfamiljen. De är halvparasiter som med hjälp av rötterna suger näring från andra växters rötter. Men de tillverkar också sin egen energi i bladens gröna klorofyll, där solens strålar hjälper till så att sockerämnen bildas från koldioxid och vatten i den omgivande luften.  Fröna sprids med med myror som drar nytta av ett näringsrikt bihang på fröet. Symbiosen mellan ängskovall och myror är på så vis mutualistisk där båda drar nytta av varandra.  Veckans fundering: Inom släktet kovaller har jag sett natt- och dag som ser ut att ha...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer