Större björkbärfis (Elasmostethus Interstinctus) vecka 157









 Idag var jag ute en sväng i en tät skogsremsa mellan Tvärån och Västerslätt. Där växte det många hallonbuskar, men det var på ett blad av ett aspskott som jag hittade den här bärfisartade insekten (bild 1). Inte långt därifrån hittade jag en till och den satt på ett hallonblad (bild 2). 

Liksom bukprickig björkbärfis som jag beskrev vecka 81, är inte större björkbärfis en bärfis, utan en kölskinnbagge. Det som skiljer bärfisar och  kölskinnbaggar, är att den senare har en köl på undersidan av mellankroppen och att fötterna har två segment istället för tre. Kölen går att se i början av videon på den individ som var på aspbladet. Jag lyckades få den att vända sig så att undersidan blev blottad. 

Större björkbärfis är mest lik hagtornsbärfis. Det som skiljer dem åt är att hagtornsbärfisen har tydligare hörn på halssköldens bakkant och att skutellen (triangeln bakom halsskölden) är grön. 

Dessa individer måste precis blivit vuxna eftersom det är i augusti som dom blir färdigutvecklade från att ha varit små nymfer. Dessa kommer övervintra för att sedan para sig och lägga ägg till våren. Större björkbärfis suger främst näring från björk och i den här skogsremsan var det minsann mycket björk (bild 3).

Veckans fundering:

Skinnbaggar är för de flesta kanske inte särdeles attraktiva. Dagfjärilar tilltalar däremot många. Varför är det så? Går det att göra något i vår kultur för ändra på det? Ändra namn till något annat än bärfis? Höja naturens värde över materiellt värde? Få bättre kontakt med naturen? Få större förståelse av att det mesta inte är särdeles farligt eller äckligt i naturen? 

Källor:

British bugs (2025). Elasmostethus interstinctus - Birch shieldbug. https://www.britishbugs.org.uk/heteroptera/Acanthosomatidae/e_intersinctus.html [2025-08-23]

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: kölskinnbaggar (Acanthosomatidae). https://artfakta.se/taxa/2000959 [2025-08-23]

Vilken art (2025). Jämförelse större björkbärfis med hagtornsbärfis. https://vilkenart.se/Jamfora.aspx?Namn1=Elasmostethus%20interstinctus&Namn2=Acanthosoma%20haemorrhoidale&Id2=5769 [2025-08-23]

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer

Ängskovall (Melampyrum pratense) vecka 134

Bild
Den trettionde juni var vi tydligen också ute på kammarviken vid havet. Tills den dagen hade jag funderat på vad det är som skiljer ängs- och skogskovall. Därför använde jag mig av boken Nordens flora för att utröna skillnaden. I bild två och videon går det att se att skogskovall har en underläpp som pekar ned, emedan ängskovall har rakt utstående blommor. Ängskovallens blommor är också större och ljusare (vit kronpip). Släktet kovaller tillhör snyltrotsfamiljen. De är halvparasiter som med hjälp av rötterna suger näring från andra växters rötter. Men de tillverkar också sin egen energi i bladens gröna klorofyll, där solens strålar hjälper till så att sockerämnen bildas från koldioxid och vatten i den omgivande luften.  Fröna sprids med med myror som drar nytta av ett näringsrikt bihang på fröet. Symbiosen mellan ängskovall och myror är på så vis mutualistisk där båda drar nytta av varandra.  Veckans fundering: Inom släktet kovaller har jag sett natt- och dag som ser ut att ha...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer