Storkremla (Russola paludosa) vecka 159






Igår sprang jag till Kullaskogen och stannade upp för att hitta någon svamp. Här var jag mycket förra hösten och hittade flera matsvampar. Men se där! Det första jag hittade var storkremla och som är en matsvamp med mild smak. Svampen gör skäl för sitt namn, då en av fruktkropparna var riktigt stor (vänstra i bild 2). 

Kremlor är skivlingar (skivor under hatten) som ofta är färggranna och kan likna flugsvampar. Flugsvampar har dock ring, strumpa och trådigt kött. Kremlor och riskor är spröda. Riskor urskiljer sig genom att ha mjöksaft, vilket kommer fram när man skär på skivorna. Storkremla har först äppelröd färg som sedan övergår till mer till brunröd färg. Den vita foten har inslag av rött (bild 3). Unga fruktkroppar är något skarpare i smak. 

Storkremla trivs främst i magra fuktiga barrskogar och bildar mykorhizza med tall och björk. Kullaskogen är ganska torr sandtallskog, men det blöta vädret har nog gynnat framkomsten av dessa fruktkroppar. 

Gjorde en stuvning av svampen till riset jag åt ikväll och det var gott!

Veckans naturbetraktelse:

För några dagar sedan kom jag hem till min nya bostad i Umedalen och ställde mig i köket med en macka i handen med utblick över altanen. Där ute fanns en pil och därunder såg jag en fågel som såg ut att vara en bofink. Den pickade på något. Jag stod och betraktade detta och tänkte på alla samspel som fanns därute. Det där den pickad på var ju frön från någon växt och denna växt måste ju ha sina förutsättningar för att växa där. Vad kunde det vara för växt som gillade att växa just där? På något sätt var det ganska angenämt att stå där och studera detta. Om jag minns rätt så mumsade jag på ytterligare en eller två mackor. Och denna bofink fortsatte sitt pickande utan att ha en aning om att ett stort däggdjur intog näring och betraktade denna lilla fågels intag av näring. Gick senare ut och såg att det växte mycket våtarv där. 

Källor:

Lässöe, T. & Petersen, J. H. (2019). Fungi of Temperate Europe. Volyme 1. Princeton.

Mossberg, B. Karström, M. Svampar i Sverige. Bonnier fakta.






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer

Ängskovall (Melampyrum pratense) vecka 134

Bild
Den trettionde juni var vi tydligen också ute på kammarviken vid havet. Tills den dagen hade jag funderat på vad det är som skiljer ängs- och skogskovall. Därför använde jag mig av boken Nordens flora för att utröna skillnaden. I bild två och videon går det att se att skogskovall har en underläpp som pekar ned, emedan ängskovall har rakt utstående blommor. Ängskovallens blommor är också större och ljusare (vit kronpip). Släktet kovaller tillhör snyltrotsfamiljen. De är halvparasiter som med hjälp av rötterna suger näring från andra växters rötter. Men de tillverkar också sin egen energi i bladens gröna klorofyll, där solens strålar hjälper till så att sockerämnen bildas från koldioxid och vatten i den omgivande luften.  Fröna sprids med med myror som drar nytta av ett näringsrikt bihang på fröet. Symbiosen mellan ängskovall och myror är på så vis mutualistisk där båda drar nytta av varandra.  Veckans fundering: Inom släktet kovaller har jag sett natt- och dag som ser ut att ha...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer