Jonas artar sig

I fredags fann jag fnaslav bland mossor och sten i den lilla skogen i Umedalen. Det är en bägarlav som inte hade så välutvecklade bägare. Poditierna (skaften) är långa och förgrenar sig. De är beklädda med fylokladier (fjäll). Riktiga fruktkroppar är sällsynta. Men den finns bruna/mörka pyknider (utskott) som släpper ut pyknokonidier. Funktionen är inte helt förstådd. Fnaslav är svår att förväxla med andra arter inom det annars så stora och krångliga bägarsläktet Cladonia .  Veckans naturbetraktelse I fredags sprang jag intervaller på motionsspåret i Umedalen. Sen var jag varm och började kolla på berghällarna och stenarna för jag vet att på sådana ställen hittar man många arter av mossor och lavar. Det var fuktigt och inget regn. Det var också varmt för årstiden, kanske 8 grader. Detta väder tyckte jag var behagligt. Det så var friskt och grönt. Det gröna var mest mossor och lavar. Bara för att det är höst betyder det inte att det inte kan vara grönt!  Källor: Moberg, R. Hult...

Stack in i den lilla skogen idag på vägen till affären. Jag var ute efter någon lav eller mossa. Fick storfynd i form av en lav med stora lober! Det fanns rikligt av den bredvid stigen. Eftersom det var fuktigt, var den grönskande grön.  Torsklav har fått sitt namn från att man förr trodde att den kunde bota munsjukdomen torsk. Den växer i skuggan bland mossa, emedan den närstående arten ådrig torsklav växer mer öppet och inte i lika sur mark.  Torsklav har cephaloider som ser ut som mörka prickar på ovansidan. Det är ansamlingar av cyanobakterier. Förutom att bilda energi genom fotosyntesen, binder de även kväve och därmed näring till skogen. Undersidan ska ha mindre tydliga åsar än ådrig torsklav. ”Piggarna” på undersidan är rhiziner som gör att laven kan fästa sig på underlaget.  Veckans naturbetraktelse: I början av veckan sprang jag femkilometerspåret på Stadsliden (en stor skog ganska centralt i Umeå). Den här skogen har nog stått länge utan att ha avverkats. Så här...

I fredags var jag ledig för att jobba helg. Barnen var i skolan, så jag pysslade med diverse på J.A. Linders väg och passade på att ta mig till den lilla skogen med motionsslinga här i Umedalen. Tänkte att det skulle vara fullt med svamp eftersom det har varit vått väder ganska länge. Men det var inte mycket att hurra för. Jag hittade så iallafall rödskivig kanelspindling. Den har jag sett mycket av i kullaskogen, nog den näst vanligaste efter pepparriska.  Vänder man på hatten ser man tydligt de röda skivorna. Det är därför artepitet är semisanguineus, det vill säga halvt blodröd. Blodröd kanelspindling är istället röd på både hatt och skivor. Dessa svampar har använts för att färga garn.  Rödskivig kanelspindling är oätlig och kan vara giftig. Den bildar mykorhizza med framförallt gran och tall, i både blåbärs- och lingonskogar. Marken ska helst vara sandig. I videon ses en mindre gran, vilket nog var den mutualistiska partnern till de rödskiviga kanelspindlingar jag hittade...

 Min bror var på besök här i Umeå i helgen! Passade på igår att ta med honom till kullaskogen. Där fann jag fläckig bitterskivling. Den har en bitter smak och växer på dött trä från barrträd, sällan lövträd. Den liknar mörkfotad bitterskivling, att den senare har mer rödbrun hatt och gulare skivor. Det är ingen matsvamp och kan ha hallucinogena effekter.  Veckans naturbetraktelse: Jag tyckte det var roligt att ta med brorsan till kullaskogen . Kändes kul att berätta om dess historia och om de rödlistade arter som är knutna till sandtallskog. Här ska också goliatmusseron som är en delikatess i Japan finnas. Jag har aldrig hittad den, fast den är som mest rapporterad här i Västerbotten. Men den triggade mig att leta den mellan tallarna.  Det var lugnt där mellan tallarna. Vilka svampar skulle vi hitta? Vi såg spindlingar och några Karl Johan. Karl Johan var som vanligt ätna av larver. Men så såg brorsan kantareller. Men det var bara ett spratt av naturen. Det var nämligen n...