Humledagsvärmare (Hemaris fuciformis) dag 207



 Mitt på dagen i värmen förra fredagen, såg jag den här magnefika svärmaren. Den satt på ett blad bland snörbärsbuskarna (Symphoricarpus albus) vid kvarterslokalen. Har aldrig sett en så hårig och färggrann fjäril förut. Råkade ha makroobjektivet på mobilen och kom ganska nära fjärilen med den. Men den flög långt iväg och försvann bakom vårat hus när jag blev för närgången. 

Humledagsvärmare har tillsammans med svävflugedagsvärmare (Hemaris tityus) genomskinliga vingar. Humledagsvärmaren har en tydlig vingribba genom diskfältet på de större framvingarna, vilket den andra arten inte har. Här syns dessa vingribbor tydligt längst upp som korta brunröda tvärgående streck. 

Dessa dagsvärmare födosöker på dagen genom att likt en kolibri hovra framför blommor. De lägger ägg på undersidan av blad till framförallt skogstry (Lonicera periclymenum), men även syren (Syringa vulgaris) och snöbär. Skogtry finns det dåligt här med, men däremot finns det ju mycket syren och snöbär. Tänk om det finns larver på bladen här på gatan. Ska kolla om det finns hål och halvuppätna blad. 

Finns inte så många rapporterade i Västerbotten i artportalen. Av totalt 14 stycken (inklusive min) i Umeå och Skellefteå är 7 rapporterade i år. Kan det vara klimatförändringarna, verkar vara så med många arter vad jag uppfattar (speciellt växter). De verkar ha lättare att spridas upp längst Norrlandskusten än inlandet. 

Humledagsvärmare - Artfakta



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer

Ängskovall (Melampyrum pratense) vecka 134

Bild
Den trettionde juni var vi tydligen också ute på kammarviken vid havet. Tills den dagen hade jag funderat på vad det är som skiljer ängs- och skogskovall. Därför använde jag mig av boken Nordens flora för att utröna skillnaden. I bild två och videon går det att se att skogskovall har en underläpp som pekar ned, emedan ängskovall har rakt utstående blommor. Ängskovallens blommor är också större och ljusare (vit kronpip). Släktet kovaller tillhör snyltrotsfamiljen. De är halvparasiter som med hjälp av rötterna suger näring från andra växters rötter. Men de tillverkar också sin egen energi i bladens gröna klorofyll, där solens strålar hjälper till så att sockerämnen bildas från koldioxid och vatten i den omgivande luften.  Fröna sprids med med myror som drar nytta av ett näringsrikt bihang på fröet. Symbiosen mellan ängskovall och myror är på så vis mutualistisk där båda drar nytta av varandra.  Veckans fundering: Inom släktet kovaller har jag sett natt- och dag som ser ut att ha...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer