Brun blåvinge (Eumedonia eumedon) vecka 150





I Lördags var jag nyfiken på att hitta fler arter insekter bland hundkäx och gräs. Jag tog sikte på en annan remsa grönska i Västerslätt. Kunde inte gå därifrån, det fanns så mycket att filma och fota. Såg många fjärilsarter, flugor, en del spindlar, några sländor, och lite skalbaggar. Vilken mångfald! Det som avbröt min upptäcktsresa var min mobil som fick slut på batteri.  

Såg då och då blåvingar med blå ovansida som fladdrade runt, men de var svåra att få på foto. Senare såg jag fjärilar med brun ovansida och blåvingemönstrad undersida. Med artbestämningsappens hjälp fick jag reda på att det var brun blåvinge. 

Den första satt på en kråkvicker och var en hona med rödgula halvmånar på bakre delen av ovansidan på bakvingarna (bild 2). De med helbruna ovansidor är förmodligen hanar, som den individ på bild 3 . 

Förutom honan på kråkvickern, sökte de andra två jag lyckades fota/filma nektar på midsommarblomster. Just midsommarblomster är värdväxt för brun blåvinge. Larven äter nämligen endast av den och släktingen blodnäva (södra Sverige). 

Eftersom det finns andra bruna blåvingearter, är det säkraste kännetecknet det vita jämnbreda strecket på undersidan av vardera bakvinge, som löper ut från mittenfläcken (diskfläcken) mot utkantsfläckarna. Men också den blågröna färgen från inre delen av bakvingarnas undersida och som nästan når diskfläcken.  

Veckans fundering:

Tack var min envishet att blogga en art varje vecka lär jag mig mycket om våran fantastiska mångfald därute. Vad ska jag göra med denna kunskap? 

Källor:

Elmquist H, Liljeberg G, Top-Jensen M, Fibiger M. (2011). Sveriges fjärilar - En fälthandbok över Sveriges samtliga dag- och nattfjärilar. Bugbook Publishing. 

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: brun blåvinge(Eumedonia eumedon). https://artfakta.se/taxa/201150 [2025-07-03]

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för l...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer