Smultronskäckmal (Tinagma perdicellum) vecka 44
Natten mot igår såg jag smultronskäckmal. Det visade sig att den aldrig rapporterats tidigare år i Västerbotten och jag är den tredje som rapporterat arten i år! Men så idag såg jag hela fem stycken. Vissa sörpla i sig nektar från jordgubb- och smultronblommorna. Av 3000 fjärilsarter i Sverige är bara drygt 200 äkta dagfjärilar, alltså de som uppmärksammas mest. Resten är sådana som oftast är nattaktiva. Smultronskäckmalens larver kläcks i september och äter av smultronblad.
Veckans fundering:
Förra året var jag den förste som rapporterade gyllengökbi i Västerbotten och bland de första på några andra arter. Helt enkelt en tendens på fler arter längs Norrlandskusten. Vad är det som bidrar till detta? Jag uppfattar det som två framträdande förklaringar. Dels att det blir varmare på grund av klimatförändringarna och dels migration med hjälp av oss Homo sapiens. Men framförallt är det nog för att växtsäsongen har blivit längre och att det blivit varmare, alltså klimatförändringen.
Men det finns förlorare. Smultronskäckmalens släkting
Fjällsippeskäckmal (nordligaste fjällkedjan), som inte kan förflytta sig så mycket längre upp. Det är därför den är rödlistad som nära hotad.
Är det bra eller dåligt att vi får in många arter söderifrån och förlorar några i norr som kanske försvinner för alltid?
Källor:
Kommentarer
Skicka en kommentar