Jonas artar sig

Det finns fortfarande organismer att upptäcka på vår lilla tomt! Den 16:e november hittade jag nämligen en ganska stor tuva mossa under stuprännan till uteförrådet.  Nickmossa har fått sitt namn av att kapslarna pekar ut eller snett nedåt, de ”nickar”. Jag såg först inte några sporofyter med kapslar, men så såg jag en bunt späda sådana på in liten sidotuva (bild 1 och 2). Som syns pekar kapslarna rakt upp. Detta beror på att de är långt ifrån färdigutvecklade. Men till sommaren ska de börja ”nicka”, det vill jag se! Eftersom jag inte kunde gå på kapslarna fick jag istället studera utseendet på bladen. De ska vara äggrunda, tillspetsade och bestå av tänder på den främre halvan av bladet (bild 3). Jag kunde därmed utesluta det svårbestämbara släktet Bryum som liknar nickmossa, genom att bladen på Bryum inte har tänder.   Veckans fundering: Skulle vara spännande att se hur arterna (inklusive vår egen art) har det om 1000 år, vilket är en blinkning ur ett geologiskt perspektiv. Ha...

  Denna oansenliga mossa fann jag i gräsmattan i helgen. Såg att den vara samlad på två ställen nära varandra, bland den typiskt för gräsmattor förekommande gräshakmossan. Vid en närmare anblick, speciellt i lupp, tycker jag att den är mycket vacker med sina ovala fristående blad.  Trodde först att det var skogspraktmossa, eftersom den kan växa på störd mark så som åkrar. Men fann inte att bladen hade tydliga tänder och att de löpte ned längs stammen. Saknaden av dessa två kännetecken gjorde att jag hamnade på kärrpraktmossa. Den särskiljs också från källpraktmossa genom att ha bladlist och att cellerna i bladet är 2-3 x bredden istället för 4 (bild 3). Men också från kalkpraktmossa genom att ha lång bladspets med avlånga celler (bild 3). Gräsmattan är inte kärrpraktmossans typiska biotop. Den trivs nämligen i våt miljö så som sumpskog, rikkärr och diken. Men kanske den blöta hösten gjort att några skott av kärrpraktmossa etablerats på vår gräsmatta?  Veckans fundering: T...

I lördags gick jag till en liten brant som jag verkligen gillade. Här fanns branta klippor, torrfuror, träd i olika åldrar, flera arter av mossor och lavar. Detta var i Järna nära min mor och barndomshem. Här är jag nu med barnen, bröder och brorsbarn.  Tallvitmossa kan växa i hällmarkstallskogar, det vill säga ungefär som på den här bergsbranten. Huvudena är sammanhållna och ser inte ut som femuddiga stjärnor. Färgen varierar beroende av ljusförhållanden, från att vara grön på mörkare platser till rödbrokig eller till och med helröd på solbelysta platser.  Tallvitmossa särskiljs från kantvitmossa och rubinvitmossa genom att grenbladen inte är i tydliga rader och att huvudet inte har en antydan till att vara femuppdelad. Kantvitmossa har också tre istället för två utstående grenar per knippe (båda har också en nedstående gren). Rubinvitmossans grenar syns genom bladen om man håller den mot ljuset. Veckans fundering: Nu är Trump vald till USAs president. En person som gör allt ...

I lördags hann jag snabbt ut i skogen för att blogga om en av de vanligaste mossorna i Sverige: husmossa. Även om det var i stressen, bjöd skogen på ro, snö och sol.  Husmossa får en ny våning för varje år. Detta utseende kommer sig av att nya skott växer upp en bit innanför spetsen av förra årets skott. På första bilden syns två sådana skott. Dessa liknar fjädrar och grenarna från dem liknar också det.  Husmossans gröna färg är en aning åt det gula hållet och stambladen är äggrunda (kan ses med lupp). Stammen är täckt av parafyllier som ser ut som små gröna trådar (kan också ses med lupp). Parafyllier gör det lättare för mossan att förse sig med vatten. Arten särskiljs från mörk husmossa genom att den senare har glesare grenstruktur och hjärtformade stamblad. Veckans fundering: Mossorna vissnar inte utan är ständigt gröna. Detta gör att jag kan finna många arter så här sent på året. I lördags hade det kommit lite snö men husmossan syntes väl under träden. Även om det kom ytte...