Jonas artar sig

  Idag efter jobbet cyklade jag ut förbi Rödberget och över Klockarbäcken nära Tvärån. Här betar kor och jag hade förhoppningen att se någon art. På grusvägen såg jag påfågelögon som dansade runt varandra för att para sig, men satt också på vägen för att sola. Vid vägkanten fanns vitfjärilar och längre in bland träden såg jag en aurorafjärilshane. Nu är sommaren här!  Det fanns en del flugor och en större rackare hade till och med en näbb vid närmare betraktelse. Sådana typer av flugor har jag inte uppmärksammat tidigare.  Ängsnäbbfluga lägger sina ägg på grässtrån och blad ovanför koskit. När ägget kläcks hamnar larven bokstavligen i skiten. Där kan den mumsa i sig näring, för att sedan bli puppa och en vuxen ängsnäbbfluga.  Veckans fundering: Måndagar är ju då jag brukar blogga veckans art. Men nu är livet lite uppe och ner med skilsmässa och allt som följer med. Men jag vägrar ge upp veckans art. Bloggar iallafall inom samma vecka! Källa : SLU Artdatabanken (2025)...

I lördags sprang jag Göteborgsvarvet och torsdagen till fredagen sov jag hos min mor i Järna. Där fanns ett bihotell på  husets södra vägg. Här flög det gulröda bin ut och in i bamburören. Det var rödmurarbin.  Den individ jag fotade var en hane. Det ser man på det  buskiga gulgrå håret på ansiktet. Honor har inte lika mycket ansiktshår och det är dessutom svart. Bakkroppen på både honor och hanar är kopparröda (ser dock gul ut i det starka ljuset på första bilden). Det är honorna som samlar in pollen, lägger ett ägg och murar igen. På så sätt blir en yngelcell klar. När den är färdig, gör hon om samma procedur framför den första. På så sätt kan hon fylla ut hela bamburöret med yngelceller. När ägget kläcks äter larven pollenet, för att sedan spinna en kokong och förvandla sig till en puppa. När puppan kläcks, vilar det färdiga biet över vintern (diapaus), för att till våren ta sig ut.  Den här hanen är säkert på strapats efter en hona och vad passar inte bättre än e...

I lördags tog jag med barnen till Hampstjärnsstugan några kilometer utanför Umeå. Det var en vacker dag och vi hade utsikt över Umeå. Såklart vi grillade korv och barnen verkade på bra humör. Inte dumt att komma ut så här. När vi packade ihop grejerna upptäckte jag den här bruna skinnbaggen på träbänken. Såg nästan ut som en bärfis, fast ändå inte. Detta var en bredkantskinnbagge inom samma överfamilj ( Coreoidea ) som bärfisar.  Coreus marginatus har inget svenskt namn och särskiljs från andra liknande arter genom små ”horn” (antenniferous tubercles) mellan antennerna. Den har liksom de flesta bredkantsskinnbaggar bred och utstående bakkroppskant. Den är en växtsugare, som framförallt suger växtsaft från syror och skräppor ( Rumex ) Eftersom många skinnbaggar kan ge ifråga sig illaluktande och ibland frätande ämnen, provade jag och äldsta sonen att provocera fram det. Men vi märkte tyvärr ingenting. Veckans fundering:  Är vårt främsta mål lycka i livet? Om det är så, verkar d...

  Igår gjorde något som jag länge tänkt på: jag inventerade en avverkningsanmäld skog med höga naturvärden! Vi var ett gäng på fyra som åkte till platsen några mil utanför Umeå. Där fanns några fynd av orkidén knärot sen tidigare och några andra rödlistade arter, bland annat tretåig hackspett.  Det tog inte lång tid för en erfaren i gänget att hitta ullticka. Den är brun och växer tätt utmed stammen under lågor (döda träd som ligger ner) av gran. En liten bit in i skogen hittade samma person över 20 plantor av knärot och alla blev väldigt glada. Resten av förmiddagen hittade vi mer och mer knärot. De fanns på över 30 ställen i hela den avverkningsanmälda skogen och många fyndplatser hade flera hundra plantor. Knärot är en orkidé med grunt förgrenade jordstammar. Bladen bildar en en basal bladrosett. Det som är speciellt med knärot, är att bladnerverna bildar ett nätmönster (tydligare på bild 2). Blommorna är små och vita och blommar juli till augusti.  Vi fann dock sorgli...