Jonas artar sig

 Igår sprang jag till Kullaskogen igen och fann den här svampen. Den är inte ätbar. Som unga fruktkroppar är grynskivlingar täckta av ett hylle. Detta hylle blir sedan när svampen växer till sig, en ring på foten, men också fjäll och gryn på både hatt och fot. Ockragul grynskivling kan likna gulköttig grynskivling, men har vita skivor istället för ljusbrunaktiga. Skivorna vidhäfter foten och är inte fria (bild 3).  Veckans naturbetraktelse För en vecka sedan tappade jag mitt makroobjektiv till mobilen i Kullaskogen.  Jag kunde iallafall inte finna den hemma. Jag visste var jag var nu när jag besökte platsen igen. Genom att kolla på ett videoklipp som jag hade spelade in förra gången så kunde jag orientera mig var jag stod. Till min lycka så låg den rakt nedanför fötterna. Jag var nu så lycklig och njöt när jag traskade vidare. Jag kände lugnet i mig här bland tallarna och tänkte vad skönt det var att gå här.  När jag gått en stund började jag tänka på makrobjektivet ...

Igår sprang jag till Kullaskogen och stannade upp för att hitta någon svamp. Här var jag mycket förra hösten och hittade flera matsvampar. Men se där! Det första jag hittade var storkremla och som är en matsvamp med mild smak. Svampen gör skäl för sitt namn, då en av fruktkropparna var riktigt stor (vänstra i bild 2).  Kremlor är skivlingar (skivor under hatten) som ofta är färggranna och kan likna flugsvampar. Flugsvampar har dock ring, strumpa och trådigt kött. Kremlor och riskor är spröda. Riskor urskiljer sig genom att ha mjöksaft, vilket kommer fram när man skär på skivorna. Storkremla har först äppelröd färg som sedan övergår till mer till brunröd färg. Den vita foten har inslag av rött (bild 3). Unga fruktkroppar är något skarpare i smak.  Storkremla trivs främst i magra fuktiga barrskogar och bildar mykorhizza med tall och björk. Kullaskogen är ganska torr sandtallskog, men det blöta vädret har nog gynnat framkomsten av dessa fruktkroppar.  Gjorde en stuvning av s...