Jonas artar sig

Var och spela lite fotboll med sönerna på Linders park. Efter när de gick hem, stannade jag upp och undrade vad det här var för vita svampar. De växte under en sälg och jag tänkte att det kunde vara mykorhizzasvampar som växte i symbios med trädet, speciellt när det var flera buntar av dom. Men så var det tydligen inte, eftersom  vit tuvskivling är detrivor som lever på dött organiskt material.  Veckans naturbetraktelse: Var på Skuleberget igår och klättrade upp för röda leden med två kompisar. Det var riktigt brant, ja rent av lodrätt och man fick söka fäste med fötterna, samtidigt som man greppade vajerna med händerna. Men ibland vilade vi vid någon klippavsats, och visst var det vackert när man kollade ut över det kuperade landskapet ut mot havet. Där kunde man skymta öar längre ut och vi blev taggade på att dra ut på seglats med barnen. Alla hav är ju sammankopplade, så friheten är ju stor. Men sansade oss och tänkte att man kan hyra en båt och segla bland öarna i Norrbysk...

  Igår den 20:e september var jag och två till från skogsgruppen på en avverkningsanmäld skog med höga naturvärden utanför Bjurholm. Vi hittade färska ringar (runt stammen) från tretåig hackspett. Den är listad som nära hotad och är fridlyst. Jag hade turen att se den och det var första gången jag såg tretåig hackspett. Vi hittade bara två ställen med knärot, men lågor med flera rödlistade svampar, bland annat rynkskinn.  Rynkskinn är en skinnsvamp som är rödlistad som sårbar och det var första gången jag såg den. Fruktkroppen är ettåriga och dyker upp under gamla granlågor under hösten. Den har fransig och trådig kant och rynkad yta. Torra exemplar är rödbruna.  Veckans naturbetraktelse: I skogen som vi var i, gick jag lite ifrån dom andra. Det var längs en bäck längre ner i den avverkningsanmälda skogen. Då plötsligt hörde jag en hackspett som hackade och jag undrade vilken art det kunde vara. Var det tretåig hackspett? Jag hade ju aldrig sett en. Men nu kom den flygand...

 Igår sprang jag till Kullaskogen igen och fann den här svampen. Den är inte ätbar. Som unga fruktkroppar är grynskivlingar täckta av ett hylle. Detta hylle blir sedan när svampen växer till sig, en ring på foten, men också fjäll och gryn på både hatt och fot. Ockragul grynskivling kan likna gulköttig grynskivling, men har vita skivor istället för ljusbrunaktiga. Skivorna vidhäfter foten och är inte fria (bild 3).  Veckans naturbetraktelse För en vecka sedan tappade jag mitt makroobjektiv till mobilen i Kullaskogen.  Jag kunde iallafall inte finna den hemma. Jag visste var jag var nu när jag besökte platsen igen. Genom att kolla på ett videoklipp som jag hade spelade in förra gången så kunde jag orientera mig var jag stod. Till min lycka så låg den rakt nedanför fötterna. Jag var nu så lycklig och njöt när jag traskade vidare. Jag kände lugnet i mig här bland tallarna och tänkte vad skönt det var att gå här.  När jag gått en stund började jag tänka på makrobjektivet ...

Igår sprang jag till Kullaskogen och stannade upp för att hitta någon svamp. Här var jag mycket förra hösten och hittade flera matsvampar. Men se där! Det första jag hittade var storkremla och som är en matsvamp med mild smak. Svampen gör skäl för sitt namn, då en av fruktkropparna var riktigt stor (vänstra i bild 2).  Kremlor är skivlingar (skivor under hatten) som ofta är färggranna och kan likna flugsvampar. Flugsvampar har dock ring, strumpa och trådigt kött. Kremlor och riskor är spröda. Riskor urskiljer sig genom att ha mjöksaft, vilket kommer fram när man skär på skivorna. Storkremla har först äppelröd färg som sedan övergår till mer till brunröd färg. Den vita foten har inslag av rött (bild 3). Unga fruktkroppar är något skarpare i smak.  Storkremla trivs främst i magra fuktiga barrskogar och bildar mykorhizza med tall och björk. Kullaskogen är ganska torr sandtallskog, men det blöta vädret har nog gynnat framkomsten av dessa fruktkroppar.  Gjorde en stuvning av s...