Ockragul grynskivling (Cytoderma amianthinum) vecka 160

 Igår sprang jag till Kullaskogen igen och fann den här svampen. Den är inte ätbar. Som unga fruktkroppar är grynskivlingar täckta av ett hylle. Detta hylle blir sedan när svampen växer till sig, en ring på foten, men också fjäll och gryn på både hatt och fot. Ockragul grynskivling kan likna gulköttig grynskivling, men har vita skivor istället för ljusbrunaktiga. Skivorna vidhäfter foten och är inte fria (bild 3). 

Veckans naturbetraktelse

För en vecka sedan tappade jag mitt makroobjektiv till mobilen i Kullaskogen.  Jag kunde iallafall inte finna den hemma. Jag visste var jag var nu när jag besökte platsen igen. Genom att kolla på ett videoklipp som jag hade spelade in förra gången så kunde jag orientera mig var jag stod. Till min lycka så låg den rakt nedanför fötterna. Jag var nu så lycklig och njöt när jag traskade vidare. Jag kände lugnet i mig här bland tallarna och tänkte vad skönt det var att gå här. 

När jag gått en stund började jag tänka på makrobjektivet och kände i mina fickor. Nej där var den inte. Den var inte heller i min löparryggsäck. Nu var det inte lika fridfullt i mitt huvud, var sjutton är den? Hela mitt sinne förvandlades till att lösa problemet. Jajust det, högra fickan var det ju hål i, att jag inte förstod att det var därför makrobjektivet försvann dessa två gånger. Nu var det svårare för jag hade gått en bit. Men efter lite om och men hade jag turen att åter igen finna den. 

Otroligt vad det spelar för roll vad ens hjärna blir upptagen av. Lugn och ro eller stress för att lösa ett problem. Men bara man tillåter sig att slappna av, finns det inget mer rogivande än att vara mitt ute i naturen.

Källor:

Lässöe, T. & Petersen, J. H. (2019). Fungi of Temperate Europe. Volyme 1. Princeton.

Mossberg, B. Karström, M. Svampar i Sverige. Bonnier fakta.