Cinnoberticka (Trametes cinnabarinus) vecka 219



 

På morgonen gick jag ut här i Prästsjöskogen. På väg in där fanns en omkullfallen björk och där har jag tidigare uppmärksammat cinnoberticka. Den är iögonfallande med sin högröda färg, speciellt under hatten där porerna sitter. Nu var björken sågad så att det skulle vara lättare att ta sig in i skogen. Därför låg det några cinnobertickor på marken.

Cinnoberticka är släkt med både zonticka och björkmussling, men även borstticka och sammetsticka. Några av dessa arter fanns dessutom i närheten. 

Veckans naturbetraktelse:

Jag gick in i Prästsjöskogen och fascinerades av några stora träd som fanns där. Det var några aspar, granar och tallar som hade riktigt tjocka stammar. Sen var det fint att se döda träd som sträckte sig mot skyn. När jag stod under ett sådant träd, föll det ner grejer och jag hörde genast någon som hackade långt däruppe. Det var större hackspett. Svårt att se i dunklet då himlen var grå. Men nog såg jag vingsidorna var vita mot de svarta delarna av kroppen. 

Hackspetten höll på ett tag däruppe. Jag stod kvar och njöt av att se den arbeta på. Tänkte hur värdefulla sådana här döda träd är och tänkte på hur mycket liv det finns där inuti. Nog främst en hel del skalbaggslarver, ett förstadie till vuxna flygande krabater med hårda täckvingar, men också en förutsättning för hungriga hackspettar.

Plötsligt flög den vidare och jag traskade hemåt. På vägen hemåt filmade jag cinnoberticka och då hördes större hackspett (lyssna). Senare lät en till som tycktes ge mothugg. Undrar vad dom diskuterade eller tjafsade om?

Källor:

Lässöe, T. & Petersen, J. H. (2019). Fungi of Temperate Europe. Volyme 2. Princeton.

SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: cinnoberticka (Trametes cinnabarinus). https://artfakta.se/taxa/5723 [2026-11-01]

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Brun blåvinge (Eumedonia eumedon) vecka 150

Bild
I Lördags var jag nyfiken på att hitta fler arter insekter bland hundkäx och gräs. Jag tog sikte på en annan remsa grönska i Västerslätt. Kunde inte gå därifrån, det fanns så mycket att filma och fota. Såg många fjärilsarter, flugor, en del spindlar, några sländor, och lite skalbaggar. Vilken mångfald! Det som avbröt min upptäcktsresa var min mobil som fick slut på batteri.   Såg då och då blåvingar med blå ovansida som fladdrade runt, men de var svåra att få på foto. Senare såg jag fjärilar med brun ovansida och blåvingemönstrad undersida. Med artbestämningsappens hjälp fick jag reda på att det var brun blåvinge.  Den första satt på en kråkvicker och var en hona med rödgula halvmånar på bakre delen av ovansidan på bakvingarna (bild 2). De med helbruna ovansidor är förmodligen hanar, som den individ på bild 3.  Förutom honan på kråkvickern, sökte de andra två jag lyckades fota/filma nektar på midsommarblomster. Just midsommarblomster är värdväxt för brun blåvinge. Larven ...
Läs mer

Rödskivig kanelspindling (Cortinarius semisanguineus) vecka 164

Bild
I fredags var jag ledig för att jobba helg. Barnen var i skolan, så jag pysslade med diverse på J.A. Linders väg och passade på att ta mig till den lilla skogen med motionsslinga här i Umedalen. Tänkte att det skulle vara fullt med svamp eftersom det har varit vått väder ganska länge. Men det var inte mycket att hurra för. Jag hittade så iallafall rödskivig kanelspindling. Den har jag sett mycket av i kullaskogen, nog den näst vanligaste efter pepparriska.  Vänder man på hatten ser man tydligt de röda skivorna. Det är därför artepitet är semisanguineus, det vill säga halvt blodröd. Blodröd kanelspindling är istället röd på både hatt och skivor. Dessa svampar har använts för att färga garn.  Rödskivig kanelspindling är oätlig och kan vara giftig. Den bildar mykorhizza med framförallt gran och tall, i både blåbärs- och lingonskogar. Marken ska helst vara sandig. I videon ses en mindre gran, vilket nog var den mutualistiska partnern till de rödskiviga kanelspindlingar jag hittade...
Läs mer

Taggbägarlav (Cladonia crispata) vecka 115

Bild
  I lördags när äldsta sonen var på kalas tog jag med de andra två upp på Rödberget vid Rödäng. Nära toppen såg jag den här samlingen bägarlav. Det var den enda art jag kollade in närmare, men det fick jag sota för när sonen irriterat förklarade ”man får faktiskt inte göra så där mot sina barn” (video).  Taggbägarlav var relativ enkel att artbestämma med tanke på de många och ofta svårbestämda arter som finns inom bägarlavsläktet Cladonia . Poditierna (”skaften”) är upp emot 8 cm höga förgrenar sig och är inte mjöliga (soridiösa). Bägarna har taggig kant. Pyktidmynningarna (där förökningskroppar släpps ut) är bruna och jag tyckte mig se dem på alla taggar och toppar.  Veckans fundering: På Rödberget verkade det finnas många spännande mossor och lavar, som jag gärna vill komma tillbaka till för närmare undersökning. Bara för att de flesta kärlväxter och insekter är borta, betyder det inte att det är slut på arter! Men när snön kommer blir det svårare.  Källa: Moberg, ...
Läs mer