Jonas artar sig

I fredags fann jag fnaslav bland mossor och sten i den lilla skogen i Umedalen. Det är en bägarlav som inte hade så välutvecklade bägare. Poditierna (skaften) är långa och förgrenar sig. De är beklädda med fylokladier (fjäll). Riktiga fruktkroppar är sällsynta. Men den finns bruna/mörka pyknider (utskott) som släpper ut pyknokonidier. Funktionen är inte helt förstådd. Fnaslav är svår att förväxla med andra arter inom det annars så stora och krångliga bägarsläktet Cladonia .  Veckans naturbetraktelse I fredags sprang jag intervaller på motionsspåret i Umedalen. Sen var jag varm och började kolla på berghällarna och stenarna för jag vet att på sådana ställen hittar man många arter av mossor och lavar. Det var fuktigt och inget regn. Det var också varmt för årstiden, kanske 8 grader. Detta väder tyckte jag var behagligt. Det så var friskt och grönt. Det gröna var mest mossor och lavar. Bara för att det är höst betyder det inte att det inte kan vara grönt!  Källor: Moberg, R. Hult...

Stack in i den lilla skogen idag på vägen till affären. Jag var ute efter någon lav eller mossa. Fick storfynd i form av en lav med stora lober! Det fanns rikligt av den bredvid stigen. Eftersom det var fuktigt, var den grönskande grön.  Torsklav har fått sitt namn från att man förr trodde att den kunde bota munsjukdomen torsk. Den växer i skuggan bland mossa, emedan den närstående arten ådrig torsklav växer mer öppet och inte i lika sur mark.  Torsklav har cephaloider som ser ut som mörka prickar på ovansidan. Det är ansamlingar av cyanobakterier. Förutom att bilda energi genom fotosyntesen, binder de även kväve och därmed näring till skogen. Undersidan ska ha mindre tydliga åsar än ådrig torsklav. ”Piggarna” på undersidan är rhiziner som gör att laven kan fästa sig på underlaget.  Veckans naturbetraktelse: I början av veckan sprang jag femkilometerspåret på Stadsliden (en stor skog ganska centralt i Umeå). Den här skogen har nog stått länge utan att ha avverkats. Så här...

I fredags var jag ledig för att jobba helg. Barnen var i skolan, så jag pysslade med diverse på J.A. Linders väg och passade på att ta mig till den lilla skogen med motionsslinga här i Umedalen. Tänkte att det skulle vara fullt med svamp eftersom det har varit vått väder ganska länge. Men det var inte mycket att hurra för. Jag hittade så iallafall rödskivig kanelspindling. Den har jag sett mycket av i kullaskogen, nog den näst vanligaste efter pepparriska.  Vänder man på hatten ser man tydligt de röda skivorna. Det är därför artepitet är semisanguineus, det vill säga halvt blodröd. Blodröd kanelspindling är istället röd på både hatt och skivor. Dessa svampar har använts för att färga garn.  Rödskivig kanelspindling är oätlig och kan vara giftig. Den bildar mykorhizza med framförallt gran och tall, i både blåbärs- och lingonskogar. Marken ska helst vara sandig. I videon ses en mindre gran, vilket nog var den mutualistiska partnern till de rödskiviga kanelspindlingar jag hittade...

 Min bror var på besök här i Umeå i helgen! Passade på igår att ta med honom till kullaskogen. Där fann jag fläckig bitterskivling. Den har en bitter smak och växer på dött trä från barrträd, sällan lövträd. Den liknar mörkfotad bitterskivling, att den senare har mer rödbrun hatt och gulare skivor. Det är ingen matsvamp och kan ha hallucinogena effekter.  Veckans naturbetraktelse: Jag tyckte det var roligt att ta med brorsan till kullaskogen . Kändes kul att berätta om dess historia och om de rödlistade arter som är knutna till sandtallskog. Här ska också goliatmusseron som är en delikatess i Japan finnas. Jag har aldrig hittad den, fast den är som mest rapporterad här i Västerbotten. Men den triggade mig att leta den mellan tallarna.  Det var lugnt där mellan tallarna. Vilka svampar skulle vi hitta? Vi såg spindlingar och några Karl Johan. Karl Johan var som vanligt ätna av larver. Men så såg brorsan kantareller. Men det var bara ett spratt av naturen. Det var nämligen n...

Var och spela lite fotboll med sönerna på Linders park. Efter när de gick hem, stannade jag upp och undrade vad det här var för vita svampar. De växte under en sälg och jag tänkte att det kunde vara mykorhizzasvampar som växte i symbios med trädet, speciellt när det var flera buntar av dom. Men så var det tydligen inte, eftersom  vit tuvskivling är detrivor som lever på dött organiskt material.  Veckans naturbetraktelse: Var på Skuleberget igår och klättrade upp för röda leden med två kompisar. Det var riktigt brant, ja rent av lodrätt och man fick söka fäste med fötterna, samtidigt som man greppade vajerna med händerna. Men ibland vilade vi vid någon klippavsats, och visst var det vackert när man kollade ut över det kuperade landskapet ut mot havet. Där kunde man skymta öar längre ut och vi blev taggade på att dra ut på seglats med barnen. Alla hav är ju sammankopplade, så friheten är ju stor. Men sansade oss och tänkte att man kan hyra en båt och segla bland öarna i Norrbysk...

  Igår den 20:e september var jag och två till från skogsgruppen på en avverkningsanmäld skog med höga naturvärden utanför Bjurholm. Vi hittade färska ringar (runt stammen) från tretåig hackspett. Den är listad som nära hotad och är fridlyst. Jag hade turen att se den och det var första gången jag såg tretåig hackspett. Vi hittade bara två ställen med knärot, men lågor med flera rödlistade svampar, bland annat rynkskinn.  Rynkskinn är en skinnsvamp som är rödlistad som sårbar och det var första gången jag såg den. Fruktkroppen är ettåriga och dyker upp under gamla granlågor under hösten. Den har fransig och trådig kant och rynkad yta. Torra exemplar är rödbruna.  Veckans naturbetraktelse: I skogen som vi var i, gick jag lite ifrån dom andra. Det var längs en bäck längre ner i den avverkningsanmälda skogen. Då plötsligt hörde jag en hackspett som hackade och jag undrade vilken art det kunde vara. Var det tretåig hackspett? Jag hade ju aldrig sett en. Men nu kom den flygand...

 Igår sprang jag till Kullaskogen igen och fann den här svampen. Den är inte ätbar. Som unga fruktkroppar är grynskivlingar täckta av ett hylle. Detta hylle blir sedan när svampen växer till sig, en ring på foten, men också fjäll och gryn på både hatt och fot. Ockragul grynskivling kan likna gulköttig grynskivling, men har vita skivor istället för ljusbrunaktiga. Skivorna vidhäfter foten och är inte fria (bild 3).  Veckans naturbetraktelse För en vecka sedan tappade jag mitt makroobjektiv till mobilen i Kullaskogen.  Jag kunde iallafall inte finna den hemma. Jag visste var jag var nu när jag besökte platsen igen. Genom att kolla på ett videoklipp som jag hade spelade in förra gången så kunde jag orientera mig var jag stod. Till min lycka så låg den rakt nedanför fötterna. Jag var nu så lycklig och njöt när jag traskade vidare. Jag kände lugnet i mig här bland tallarna och tänkte vad skönt det var att gå här.  När jag gått en stund började jag tänka på makrobjektivet ...