Rödaronia (Aronia arbutifolia) vecka 11
Det var först när jag började intressera mig för arter förra året som jag upptäckte att vi hade en aroniahäck på glädjens gränd. Längre upp på gatan finns det istället svartaronia (Aronia melanocarpa). Att det går att äta de här och häggmispelbär på gatan är ju egentligen något man kan ta till vara på. Men det är ju förunderligt att så många inte ens vet att de går att äta. Man kan till exempel göra sylt, saft och vin av bären. De innehåller också mycket vitaminer och antioxidanter. Man kan också äta dom rakt upp och ner, men godast då om dom är frostnupna. Jag frös bara ner rödaronian för att ha på gröten. De är inte jättegoda, men passar mig som gillar häftiga smaker som till exempel beskhet.
Rödaronia får en riktig klarröd och fin höstfärg. Här har dessa färger kommit fram då jag tog bilderna första oktober. I somras kom det många pollinerare till de fina blommorna (det fotot taget 22:a juni). Bären blir mogna september till oktober och hänger kvar under vintern. Svartaronia har större bär och de mognar tidigare och faller sedan ner. De båda arterna kommer från östra Nordamerika och kallas där chokeberry, namnet har nog avskräckt folk från att äta bären som det inte är något fel på. Fåglarna verkar inte föredra bären troligen på grund av det låga proteininnehållet. Något som jag också har märkt på glädjens gränd.
Veckans fundering:
Om vi ska leva hållbart och inte slösa så mycket på jordens resurser, borde vi inte utnyttja mer av bär och liknande utanför dörren?
Aronia: Native Shrubs With Untapped Potential
Kommentarer
Skicka en kommentar