Husmattvävare (Lepthyphantes leprosus) vecka 74




På morgonen i tisdags för snart en vecka sedan, hjälpte jag min dotter med overall och allt annat som ska på inför en dag på förskolan. Hon blev förtvivlad eftersom jag höll på att trampa på en myra. Antingen var hon rädd för myrans liv eller så var hon rädd själv. Jag böjde iallafall mig ner och kollade på vad det kunde vara för litet djur (kropp på 3-4 mm). Såg då att det var en spindel och förklarade det för henne. 

Spindlar har en framkropp och en bakkropp, till skillnad från insekter som har huvud, mellankropp och bakkropp. De har också åtta stycken ben och insekter har sex. Spindlar är rovdjur på småkryp, insekter och andra spindlar, som dom dödar med gift från käkarna (finns undantag som inte har gift). Arterna i Sverige kan oftast inte bita igenom vår hud, dessutom är gifthalten låg. 

Nu blev jag nyfiken och den primära undran var om det gick att artbestämma den. Fram med makroobjektivet på mobilen för att sedan via artsorakel (en norsk artbestämningsapp) se vad det kunde vara. Eftersom appen hade flera förslag på arter, gjorde jag ett inlägg på facebookgruppen ”Spindelnätet”. Efter förslag från spindelfantaster, däribland en norrman som mycket fint hade illustrerat ett hår mindre på fjärde skenbenet på husmattvävare jämfört med trädmattvävare. Denna lilla detalj var dock svår för mig att undersöka. Jag kunde däremot via Arachno photos, veta att husmattvävare har svagare ringar på bena än trädmattvävare (mellanting kan dock förekomma). Jämförde därför min spindel med bilder på trädmattvävare och kunde då se en klar skillnad. 

I dag är en stor dag, eftersom husmattvävare är det första spindeldjuret jag bloggar om!

Den här individen är antagligen en gravid hona, eller en proppmätt sådan. Ett kännetecken för det är att de två extremiteter längst fram (mindre storlek än bena) som är uppsvällda och liknar boxningshandskar hos vuxna hanar men inte honor. Dessa extremiteter kallas för pedipalper och fungerar som fångst-, lukt- och känselorgan, och som parningsorgan hos hanen.

Veckans fundering:
Kul att veta lite mer om denna lilla invånare i vårt hem. Försökte leta upp henne igår i hallen och det anslutande tvättrummet, utan resultat. Undrar om hon har fått ungar och kanske håller sig gömd i någon spricka eller vrå? Det måste ju också finnas en hane här inne? Undrar vilka insekter hon har fångat? Finns det verkligen så många insekter att hon klarar sig och vilka är de isåfall? Förslag på insekter är änger (skalbagge) och dvärggaddstekel? Påträffade nämligen en dvärggaddstekel i höstas inomhus och den var nog en av de arter som parasiterar på ängrar. Ett annat förslag på insekt kan vara sorgmyggor från växtrötterna i de krukor vi har i vardagsrummet. Men dessa är inget jag ser av nu eftersom min fru med olika knep lyckats få bort dom. 

Källor:

Artfakta. Husmattvävare - Lepthyphantes leprosus. https://artfakta.se/artinformation/taxa/lepthyphantes-leprosus-218751/detaljer

Arachno photos. Lepthyphantes leprosus. https://www.arachnophoto.com/en/linyphiidae-2/lepthyphantes-leprosus/

Arachno photos. Lepthyphantes minutus. https://www.arachnophoto.com/en/linyphiidae-2/lepthyphantes-minutus/

Facebook. Inlägg 2024-01-09 i gruppen ”Spindelnätet”. 

Sveriges entomologiska förening. Spindlar. https://www.sef.nu/guide-till-insektsgrupperna/arachnida-spindeldjur/spindlar-araneae/

Artfakta. Dvärggaddsteklar - Bethylidae. https://artfakta.se/artinformation/taxa/bethylidae-2001167/detaljer


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Monstera (Monstera deliciosa) vecka 84

Bild
  I helgen fyllde min lillebror Gabriel 40 år, så jag och Suss begav oss till Norrköping. Igår efter frukost på hotellet, uppmärksammade jag att en monstera växte in i en glasflaska. Växten, som är en kallaväxt, kommer främst från Mellanamerika där den växer upp på träd. Det är därför monstera har luftrötter till att kunna haka i grenar och kunna stabilisera sig i jorden. Någon hade alltså fört ner tre luftrötter i glasburken så att växten fortsatte växa och däri bildat många gröna skott.  Monstera deliciosa kallas även för Adams revben på grund av de revbensliknande bladen. Den har också namnet schweizerostplanta på grund av de perforerade bladen. Dessa håligheter kommer till nytta när växten breder ut sig upp mot solljuset, eftersom solljuset också kommer till gagn för bladen därunder. Den kan också bilda fruktkolvar (sällan som krukväxt) som liknar ananas i både smak och textur. Artnamnet deliciosa kommer sig av att de utsökta frukterna. Veckans fundering: Var det vatten i glasflask
Läs mer

Sidenglansvivel (Polydrusus formosus) vecka 76

Bild
  När jag rensade ogräs bland våra prästkragar, smultron- och jordgubbsplantor (10/7), fann jag den här smaragdgröna skalbaggen. Det är en vivel, vilket syns på det långa snytet med antennerna längst ut. Därför kallas den även för snytbagge. Sidenglansvivel särskiljer sig från alla de andra glansvivlarna, men även de snarlika lövvivlarna, genom de stora tillplattade ögonen som framtill pekar inåt. Framhuvudet är också formad som en kon. Den gröna färgen på täckvingarna kan flagna av så att den underliggande mörka färgen kommer fram.  Sidenglansvingar äter av löv och knoppar på träd och buskar. Äggen läggs på marken eller i springor och sprickor i barken och larven som kläcks äter av trädets/buskens rötter nere i marken. Larven övervintrar och förpuppas till våren. Den anlände i början av 1900-talet till USA, och kan i nordöstra delar av landet vålla problem bland prydnadsväxter, gatuträd och fruktgrödor.  När jag i lördags kväll kollade upp arten på artfakta, såg jag att det endast var
Läs mer

Blodvaxskivling (Hygrocybe coccinea) vecka 60

Bild
  I Konts naturreservat såg jag också dom här röda svamparna. Den lever på gräsmark och visats sig vara endofyt i svartkämpar (grobladsväxt). En endofyt lever i en växt utan att skada den. Annars verkar det som kunskapen om blodvaxskivlingens funktion är höljt i dunkel. I det här fallet verkar det inte växa några svartkämpar. Den kanske är endofyt på det gräs som växer på berget?   Svampen går att äta, men har inte något matvärde. Veckans fundering:   Många klimatrekord nu. Men denna var uppseendeväckande. Den uppmätta septembertemperaturen för 2023 var 1,75 grader högre än i september på förindustriell tid (1850-1900). Det är högre än den temperatur vi enligt parisavtalet helst ska hålla oss under, det vill säga 1,5 grader. Visserligen påverkar El Niño (återkommer med några års mellanrum), men temperaturavvikelserna höjs i takt med att våra utsläpp av växthusgaser ackumuleras i atmosfären. Kanske 1,5 graders målet är kört?  Källor: Lässöe, T. & Petersen, J. H. (2019). Fungi of Tem
Läs mer