Grön vårtbitare (Tettigonia viridissima) vecka 100




 

När jag klippte gräset kring svarta vinbärsbuskarna i Järna såg jag en stor vårtbitare, nog den största jag sett. Den var 5 - 6 cm och det berodde på att det var en hona med ett långt äggläggningsrör (vilket syns under bakre delarna av vingarna). Att det var en vårtbitare (eller syrsa) och ingen gräshoppa såg jag på de långa och tunna antennerna, gräshoppor har kortare antenner. Ett annat kännetecken är att honorna hos vårtbitare (och hos syrsor) har ett äggläggningsrör, vilket inte gräshoppor har. 

Det finns 11 arter vårtbitare i Sverige och grön vårtbitare är den vanligaste. Carl von Linné uppkallade just grön vårtbitares artepitet till viridissima ”den som äter vårtor” , när han på Gotland träffade folk som tog bort vårtor med den. De kan nämligen bitas ganska hårt. 

Vårtbitare, gräshoppor och syrsor tillhör insektsordningen hopprätvingar och kännetecknas av de långa bakbenen med de kraftiga låren som de kan hoppa med. Det är hanarna som oftast stridulerar, det vill säga spelar. Hos gräshoppor görs det oftast genom att låren på bakbenen gnids mot förtjocknader på täckvingarna (framvingarna). Hos vårtbitare och syrsor alstras ljudet istället när främre delarna av täckvingarna gnids mot varandra. 

Grön vårtbitare stridulerar under dagen och in på natten och det kan låta ganska högt när hanarna sitter högt upp i vegetationen: ”tz tz tz tz tz tz” eller ”zic zic zic zic”. 

Veckans fundering: 
Kanske vore det spännande att nästa gång hålla en vårtbitare och se om den biter mig och se hur hårt den gör det. 

Källor:

Artfakta. Grön vårtbitare - Tettigonia viridissima. https://artfakta.se/taxa/200004/information

Artfakta. Hopprätvingar - Orthoptera. https://artfakta.se/taxa/3000176/information







Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för levana ( Arasch
Läs mer

Sidenglansvivel (Polydrusus formosus) vecka 76

Bild
  När jag rensade ogräs bland våra prästkragar, smultron- och jordgubbsplantor (10/7), fann jag den här smaragdgröna skalbaggen. Det är en vivel, vilket syns på det långa snytet med antennerna längst ut. Därför kallas den även för snytbagge. Sidenglansvivel särskiljer sig från alla de andra glansvivlarna, men även de snarlika lövvivlarna, genom de stora tillplattade ögonen som framtill pekar inåt. Framhuvudet är också formad som en kon. Den gröna färgen på täckvingarna kan flagna av så att den underliggande mörka färgen kommer fram.  Sidenglansvingar äter av löv och knoppar på träd och buskar. Äggen läggs på marken eller i springor och sprickor i barken och larven som kläcks äter av trädets/buskens rötter nere i marken. Larven övervintrar och förpuppas till våren. Den anlände i början av 1900-talet till USA, och kan i nordöstra delar av landet vålla problem bland prydnadsväxter, gatuträd och fruktgrödor.  När jag i lördags kväll kollade upp arten på artfakta, såg jag att det endast var
Läs mer

Monstera (Monstera deliciosa) vecka 84

Bild
  I helgen fyllde min lillebror Gabriel 40 år, så jag och Suss begav oss till Norrköping. Igår efter frukost på hotellet, uppmärksammade jag att en monstera växte in i en glasflaska. Växten, som är en kallaväxt, kommer främst från Mellanamerika där den växer upp på träd. Det är därför monstera har luftrötter till att kunna haka i grenar och kunna stabilisera sig i jorden. Någon hade alltså fört ner tre luftrötter i glasburken så att växten fortsatte växa och däri bildat många gröna skott.  Monstera deliciosa kallas även för Adams revben på grund av de revbensliknande bladen. Den har också namnet schweizerostplanta på grund av de perforerade bladen. Dessa håligheter kommer till nytta när växten breder ut sig upp mot solljuset, eftersom solljuset också kommer till gagn för bladen därunder. Den kan också bilda fruktkolvar (sällan som krukväxt) som liknar ananas i både smak och textur. Artnamnet deliciosa kommer sig av att de utsökta frukterna. Veckans fundering: Var det vatten i glasflask
Läs mer