Islandslav (Cetraria islandica) vecka 111







 


Jag blev så glad när två av barnen följde med mig till Umedalens lilla skog. Det var inte länge, men de var helt med när vi kollade på olika svampar, mossa och lavar. Äldsta sonen hade till och med lärt sig i skolan om islandslav, men också hur kvast- och husmossa ser ut! Han berättade att vi kanske inte skulle funnits om vi inte ätit islandslav under nödår.  

Islandslav är en av de vanligaste busklavarna som växer på marken och växer företrädelsevis på tallhedar och hällmark. Den är en viktig föda för renar och den bästa matlaven för människor. Den innehåller den stärkelseliknande ämnet lichenin och Westring i början av 1800-talet tyckte den skulle användas istället för det omtalade barkbrödet. Men den innehåller lavsyror som är bittra och kan irritera magtarmkanalen. För att få bort dessa ska man blötlägga, koka och torka ut laven. Ännu bättre är att använda lut eller aska som är basisk och därför kan neutralisera syrorna. 

Laven har också använts som medicin mot bland annat hosta och lungsot. Den kan även användas för färgning och får då bruna toner.

Det var 1683 som Urban Hjärne vid den första hälsobrunnen i  Medivi i Östergötland träffade en islänning som presenterade laven och därefter blev stormförtjust och åt den med god aptit. 

Islandslav är väldigt variabel i färgen och skiftar mellan brun, olivgrön och grå. Den är lätt att känna igen på sina breda lober, till skillnad från renlavarnas tunna grenar. 

Islandslav har vitaktiga andningsöppningar (pseudocypheller) på loberna (bild 2). Det som annars är speciellt med släktet Cetraria, är de stiftlika utskotten på kanterna. I dom sitter det nedsänkta förökningsorgan (pyknider) som släpper ut förökningskroppar (pyknokonidier) som till och med är mindre än de små sporer som svampar och lavar släpper ut för könlig förökning. 

Veckans fundering: 

Jag ska prova äta islandslav genom att blötlägga kvällen innan, sedan koka och torka den. Kanske jag använder natriumhydroxid (lut). Sedan tar jag laven i gröten. Det var ju i gröt och bröd man hade den en gång i tiden. 

Källor: 

Persson, P. In i vildmarken. Vildmarksskolan - lavar som medicin och mat. http://inivildmarken.se/vildmarksskolan-lavar-som-mat-och-medicin/



Moberg, R. Hultengren, S. 2016. Lavar en fältguide.

Naturhistoriska riksmuseet. Islandslav, Cetraria islandica. https://www.nrm.se/fakta-om-naturen/vaxter/lavar/islandslav-cetraria-islandica

Natursidan. Natursidans guide till lavar - luftens kvalitetsmätare. https://www.natursidan.se/nyheter/var-guide-till-lavar-luftens-kvalitetsmatare/

Sveriges lantbruksuniversitet. Artfakta. Islandslav - Cetraria islandica. https://artfakta.se/taxa/228548/information


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för l...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer