Motaggsvamp (Sarcodon squamosus) vecka 110

 





Igår morse strax efter solen gått upp, stack jag iväg i den 0-gradiga och friska morgonluften. Inga människor syntes till och jag styrde min kos ut över och förbi järnvägen till den otroligt talliga Kullaskogen. Bena var pigga och villiga att löpa grusväg, stig och djupa sandiga hästspår. Det är inte dumt att leva!

Stannade så till vid några rödbruna stensoppar, som jag gjort så många gånger tidigare, för att återigen upptäcka att dom var fullt med larvgångar och därigenom inte något att ta hem. Besviken över det fortsatte jag mot den fina naturen vid Kullaån. Men på stigen dit såg så plötsligt dom här häftiga svamparna med mörkbruna hattfjäll. Det var bara att ta upp artbestämningsappen i mobilen och svampboken från ryggsäcken för att ringa in arten. 

Vilken lyckoträff, motaggsvamp som den heter, var inte bara ätlig utan också rödlistad som nära hotad. Den lever i symbios (mykorrhiza) med tall, främst äldre tall. Motaggsvamp är ändå rätt vanlig men minskar för att den missgynnas av igenväxning och gödsling av öppna tallhedar. Den liknar fjällig taggsvamp som har har mera trattlika hattar och istället bildar mykorrhiza med gran. 

Jag tog hem svampen, stekte den och njöt av dess knapriga konsistens som tilltugg till lunchen. 

Veckans fundering:

Kullaskogens tallar är fläckvis i en och samma ålder, vilket luktar produktionsskog. Men tallhedar har blivit ovanligare i Sverige. Träindustrin låter tallhedar växa igen och granplanteringar ta över.

En tecken på att det finns en tanke på att bevara den här naturtypen är att jag inte sett något kalhygge i Kullaskogen. Ett kalhygge tar nämligen död på mykorrhizasvamparna när deras samarbetspartner försvinner. För att inte gran och annan vegetation ska ta över (och gödsla marken), verkar det som att det både sker röjning och renbete (vårvinter) mellan tallarna. 

Även om en sandtallskog som Kullaskogen till synes inte inhyser så många arter, mestadels ljung och lavar, är det en värdefull miljö för många tallberoende arter i en allt mer decimerad naturtyp.   

Källor:

Lässöe, T. & Petersen, J. H. (2019). Fungi of Temperate Europe. Volyme 2. Princeton.

Mossberg, B. Karström, M. Svampar i Sverige. Bonnier fakta.

Skogsstyrelsen. Sandtallskog med måttliga naturvärden. [PDF].  https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/mer-om-skog/hyggesfritt/faktablad-sandtallskog.pdf

Svampguiden. Motagsvamp - Sarcodon squamosus. https://svampguiden.com/art/visa/sarcodon_squamosus

Sveriges lantbruksuniversitet. Artfakta. Motaggsvamp - Sarcodon squamosus. https://artfakta.se/taxa/5966/information



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för l...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer