Pepparriska (Lactarius rufus) vecka 107







I helgen kombinerade jag mina två stora intressen: konditionsidrott och arter. Nu är jag i en volymökande fas i löpningen och har därför inga ambitioner för tider prestationer. Så tidigt under lördag- och söndagsmorgonen innan de andra i familjen hade vaknat sprang jag till Kullaskogen som ligger några kilometer bort från Umedalen. 

Det är en tallhedskog med sandig mark och passar många svampar vars mycel bildar mykorrhiza med tall, däribland pepparriska. Pepparriska kan också leva i symbios med gran och björk, och är en av de vanligaste skivlingarna. Skivlingar har skivor under hatten, varifrån sporer släpps. 

Ett kännetecken för riskor är att dom har en saft som blir synlig om man skär i fruktkroppen, speciellt på skivorna. Pepparriskans saft är vit (bild 2), emedan till exempel blodriskans är röd. 

När man smakar på pepparriska är smaken först mild varefter den får en skarp smak. Det är därför vissa inte anser den vara en matsvamp, medan man i Finland och Östeuropa använder den flitigt. 

För att få bort den skarpa smaken kokade jag den tio minuter, varefter jag sköljde av den (enligt boken svampar i Sverige). Sedan gjorde jag en svampstuvning som jag inte tycker var så dum. Jag hade saltat och pepprat den och tyckte inte jag kände den skarpa smaken längre. 

Veckans fundering:
Jag tycker den här resursen som finns utanför dörren i våra skogar borde utnyttjas mer. Det tar inte långa tid att samla korgarna fulla med pepparriska, åtminstone inte i Kullaskogen där jag var. Igår efter lördagens ”känna igen fas” hade jag fått upp ögonen för pepparriska och den fanns verkligen överallt! Svampar är verkligen ingen dålig resurs, då de bjuder på protein och flertalet mineraler. 

Källor:

Lässöe, T. & Petersen, J. H. (2019). Fungi of Temperate Europe. Volyme 1. Princeton.

Mossberg, B. Karström, M. Svampar i Sverige. Bonnier fakta.

Svampguiden. Pepparriska - Lactarius rufus. https://svampguiden.com/art/visa/lactarius_rufus

Sveriges lantbruksuniversitet. Artfakta - taxonomi. Pepparriska - Lactarius rufus. https://artfakta.se/taxa/4763/information


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för levana ( Arasch
Läs mer

Sidenglansvivel (Polydrusus formosus) vecka 76

Bild
  När jag rensade ogräs bland våra prästkragar, smultron- och jordgubbsplantor (10/7), fann jag den här smaragdgröna skalbaggen. Det är en vivel, vilket syns på det långa snytet med antennerna längst ut. Därför kallas den även för snytbagge. Sidenglansvivel särskiljer sig från alla de andra glansvivlarna, men även de snarlika lövvivlarna, genom de stora tillplattade ögonen som framtill pekar inåt. Framhuvudet är också formad som en kon. Den gröna färgen på täckvingarna kan flagna av så att den underliggande mörka färgen kommer fram.  Sidenglansvingar äter av löv och knoppar på träd och buskar. Äggen läggs på marken eller i springor och sprickor i barken och larven som kläcks äter av trädets/buskens rötter nere i marken. Larven övervintrar och förpuppas till våren. Den anlände i början av 1900-talet till USA, och kan i nordöstra delar av landet vålla problem bland prydnadsväxter, gatuträd och fruktgrödor.  När jag i lördags kväll kollade upp arten på artfakta, såg jag att det endast var
Läs mer

Monstera (Monstera deliciosa) vecka 84

Bild
  I helgen fyllde min lillebror Gabriel 40 år, så jag och Suss begav oss till Norrköping. Igår efter frukost på hotellet, uppmärksammade jag att en monstera växte in i en glasflaska. Växten, som är en kallaväxt, kommer främst från Mellanamerika där den växer upp på träd. Det är därför monstera har luftrötter till att kunna haka i grenar och kunna stabilisera sig i jorden. Någon hade alltså fört ner tre luftrötter i glasburken så att växten fortsatte växa och däri bildat många gröna skott.  Monstera deliciosa kallas även för Adams revben på grund av de revbensliknande bladen. Den har också namnet schweizerostplanta på grund av de perforerade bladen. Dessa håligheter kommer till nytta när växten breder ut sig upp mot solljuset, eftersom solljuset också kommer till gagn för bladen därunder. Den kan också bilda fruktkolvar (sällan som krukväxt) som liknar ananas i både smak och textur. Artnamnet deliciosa kommer sig av att de utsökta frukterna. Veckans fundering: Var det vatten i glasflask
Läs mer