Åkersvartlöpare (Pterostichus melanarius) vecka 130

 

Åttonde juni hade vi köpt en jordgubbslåda. I den såg jag en stor skalbagge, men inte riktigt lika stor som den parklöpare jag såg två veckor tidigare. Som syns i videon, ränner den också runt och är liksom parklöparen en jordlöpare i det större slaget. Åkersvartlöpare, som arten heter, är ett rovdjur som äter alla möjliga insekter och ryggradslösa djur, men som verkar ha en förkärlek för sniglar. Den är inte ett enbart ett rovdjur som parklöparen, eftersom den också äter frön och växtdelar. 

Åkersvartlöpare är väldigt lik brynsvartlöpare. Skillnaden är att åkersvartlöparens halsköld (pronotum) är inte lika avlång och dess två bakre hörn sticker ut som små tänder. Benen och antennerna ska också vara kortare i jämförelse. Dessa två arter har annars på basala delen av halsskölden, upphöjda kanter på vardera sida. Som jag förstår det, så är det detta kännetecken som skiljer dem från de andra arterna i släktet.

Veckans fundering:

Lyssnade på veckans kråkvinkel i naturmorgon från första februari. Där nämndes att ursprungsbefolkningen i Australien hade totemarter som de ansvarade för. Klanen, familjen eller individen hade en art som de inte fick äta eller döda. Det var ett sätt att bevara olika arter och skapa band till dem. Detta är ju något vi i stort sett saknar helt i den ”moderna” värld vi lever i nu. Kan vi inte föra in något liknande? Om jag är mån om en speciell art, ser ju jag till att den inte försvinner. Jag skapar en förståelse för organismen och kunskap i hur den kan överleva. Om vi är många som har olika arter att bry sig om, måste det ju bli ett engagemang för att behålla och återskapa livskraftiga ekosystem. Vilken art skulle då bli min? Kanske någon jordlöpare? Möjligtvis parklöpare? Detta eftersom jag hittade den på vår bakgård och eftersom åkerlöparen kom från någon odling någon annanstans. 

Källor:

Engelska Wikipedia. Pterostichus melanarius. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Pterostichus_melanarius [2025-02-10].

Facebook. Skalbaggarnas liv (Coleoptera) 2020-06-28. https://www.facebook.com/share/p/1K8ejuPJZm/? [2025-02-10]

Natures spot. Pterostichus melanarius. https://www.naturespot.org/species/pterostichus-melanarius
[2025-02-10]. 
SLU Artdatabanken (2025). Artfakta bildigenkänning. https://artfakta.se/sok-med-bild [2025-02-10]

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: åkersvartlöpare (Pterostichus melanarius). https://artfakta.se/taxa/103406 [2025-02-10]

Sveriges radio. Naturmorgon. Lavskrikan - ett svenskt totemdjur. https://www.sverigesradio.se/artikel/lavskrikan-ett-svenskt-tomtemdjur [2025-02-10]. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för l...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer