Leptopterna ferrugata vecka 135




Hemmavid på gräset kruståtel som jag undersökte den andra juli (se vecka 99), såg jag den här ängsskinnbaggen. Arten verkar inte ha något svenskt namn. Leptopterna ferrugata suger i sig näring från gräsets blad och ax med hjälp av en sugsnabel, vilket den fäller in under kroppen när den inte används (bild 2). Sugsnabeln används annars för intag av föda genom att sticka/skruva in den i växter. Det finns två kanaler i sugsnabeln, en med saliv som sprutas in i växtvävnad och en som suger upp flytande växtnäring. 

Liksom bladlöss och bärfisar, tillhör ängsskinnbaggar ordningen halvvingar med ofullständig förvandling; det vill säga att de bildar ägg och larv men ingen puppa. Larven växer sig successivt upp till en vuxen individ genom att ömsa skinn. 

Den här individen är en hona eftersom vingarna oftast är små hos det könet; hanar har istället vingar som täcker hela kroppen. 

Veckans fundering:

Det är först när vi är på väg att förlora något som vi märker hur mycket vi kommer sakna det. Men om vi inte känner någon, då blir det ingen saknad. Tänk på alla arter vi inte känner till, de kommer vi förmodligen inte sakna när de försvinner. Jag tycker att vi borde knyta många fler band med de arter som finns runt omkring oss. Det är kanske på så sätt vi på riktigt kan göra något åt naturkrisen.

Källor:

Brittish bugs. (2025). Leptopterna ferrugata. https://www.britishbugs.org.uk/heteroptera/Miridae/leptopterna_ferrugata.html [2025-03-16]

Sandhall, Å. Ossiannilsson, F. (1985). Skinnbaggar, bladlöss och andra småinsekter. Interpublishing Stockholm. 

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: Leptopterna ferrugata. https://artfakta.se/taxa/226254 [2025-03-16]

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för l...
Läs mer

Rödnarv (Spergularia rubra) vecka 98

Bild
Den här lilla växten syns nu mycket och trivs på blottad och mager mark. På sådana platser finns inte stora och konkurrenskraftiga växter som skuggar och tar plats. Rödnarv är en nejlikväxt (inte liljeväxt som jag sa i videon). Typiskt för den familjen är bland annat att bladen är helbräddade (inga flikar) och sitter motsatt varandra. Andra egenskaper är att fruktbladen (en del av pistillen) är hopväxta och syns som en upphöjd/rundad del av rödnarvets blomma.  Det finns två andra arter inom rödnarvssläktet, som är mycket lik rödnarv: saltnarv och havsnarv. Egenskaper som skiljer dem åt är att de andra två har köttiga blad och växer vid havet.  Veckans fundering: Det går att se i mitten av rödnarvets blomma tre stift. Rimligtvis borde det ske tre befruktningar till fröämnen i tre pistiller, innan blomman har blommat färdigt?   Det verkar inte heller finnas några märken och därför borde pollen kunna fästa in lite varstans runt stiften?  Källa:  Mossberg, B. Stenbe...
Läs mer

Öronmanet (Aurelia aurita) vecka 102

Bild
  21:a juli stack vi till Stora Amundön för att bada. Ön ligger söder om Göteborg och vi råkade gå den sydliga delen som inte hade badstränder. Men där var det vacker natur och klippor ned mot havet. Vi fann också två maneter och en krabba, något vi inte sett uppe i Umeå. Så detta var ju en ny och häftig upplevelse för barnen.  De två maneterna var öronmanet och går lätt att artbestämma genom de fyra tydligt rosa gonaderna. Det är dessa öronliknande bildningar som arten fått sitt namn av. Gonaderna är manetens könsorgan, men det går inte att se skillnad på hanar och honor.  Kroppen liknar en klocka hos maneter och hos öronmanet är den ofärgad och genomskinlig. På undersidan sitter munnen omgiven av munarmar. På kanten av öronmanetens klocka sitter korta tentakler med nässelceller. Dessa syns inte på bilderna ovan, kanske har de nötts av? Nässelcellerna bedövar små kräftdjur och fiskyngel, som maneten har som föda. Till skillnad från brännmaneterna känns knappt öronmaneten...
Läs mer