Mörk kärrblomfluga (Helophilus affinis) vecka 137






Den sextonde augusti blommade indiankrassen hemma på vår bakgård. Det var ena sonen som innan sommarlovet tagit hem växten från skolan. Det var alltså den som en förbiflygande blomfluga såg och inte kunde låta bli att utnyttja. 

Mörk kärrblomfluga är lätt att artbestämma i fält. Främst på grund av de gulgrå puderstrimmorna på ryggskölden, de gula parfläckarna på bakkroppen, svart ansiktsstrimma, gulbruna framfötter och att den inre tredjedelen av de bakre skenbenen är gula. 

Larven av mörk kärrblomfluga är inte riktigt undersökt. Men kallas för råttsvanslarv och förmodligen lever den av förruttnat material i diverse vattensammlingar. Den långa ”svansen” är egentligen ett andningsrör som den för upp till vattenytan för intag av syre.

Veckans fundering:

Jag fastnade för vad egentligen den här individen åt för något. Tänkte först utan att reflektera, att det var nektar. Men arterna inom krassesläktet har sitt nektarium i en lång pip, en så kallad nektarsporre. Den är nog svår för en fluga att komma åt, eftersom nektarn då sitter så långt in i blomman. 

Det såg istället ut som denna individ med hjälp av mundelarna intog pollen från ståndarknappar. Därför lär denna varit en hona. Honor behöver proteinrikt pollen för att lägga ägg. Hanar intar istället nektar som är lättåtkomligt på framförallt flockblommiga och korgblommiga växter. Därför lär indiankrasse med sin nektarsporre inte passa särskilt bra för blomflugehanar.

Källor: 

SLU Artdatabanken (år?). Familj Syrphidae – blomflugor. [PDF]. https://assets.artdatabanken.se/pdf/67_2001327.pdf

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: kärrblomflugor(Helophilus). https://artfakta.se/taxa/1000359[2025-03-30]

Engelska Wikipedia (2025). Nectar spur. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Nectar_spur

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för l...
Läs mer

Rödnarv (Spergularia rubra) vecka 98

Bild
Den här lilla växten syns nu mycket och trivs på blottad och mager mark. På sådana platser finns inte stora och konkurrenskraftiga växter som skuggar och tar plats. Rödnarv är en nejlikväxt (inte liljeväxt som jag sa i videon). Typiskt för den familjen är bland annat att bladen är helbräddade (inga flikar) och sitter motsatt varandra. Andra egenskaper är att fruktbladen (en del av pistillen) är hopväxta och syns som en upphöjd/rundad del av rödnarvets blomma.  Det finns två andra arter inom rödnarvssläktet, som är mycket lik rödnarv: saltnarv och havsnarv. Egenskaper som skiljer dem åt är att de andra två har köttiga blad och växer vid havet.  Veckans fundering: Det går att se i mitten av rödnarvets blomma tre stift. Rimligtvis borde det ske tre befruktningar till fröämnen i tre pistiller, innan blomman har blommat färdigt?   Det verkar inte heller finnas några märken och därför borde pollen kunna fästa in lite varstans runt stiften?  Källa:  Mossberg, B. Stenbe...
Läs mer

Öronmanet (Aurelia aurita) vecka 102

Bild
  21:a juli stack vi till Stora Amundön för att bada. Ön ligger söder om Göteborg och vi råkade gå den sydliga delen som inte hade badstränder. Men där var det vacker natur och klippor ned mot havet. Vi fann också två maneter och en krabba, något vi inte sett uppe i Umeå. Så detta var ju en ny och häftig upplevelse för barnen.  De två maneterna var öronmanet och går lätt att artbestämma genom de fyra tydligt rosa gonaderna. Det är dessa öronliknande bildningar som arten fått sitt namn av. Gonaderna är manetens könsorgan, men det går inte att se skillnad på hanar och honor.  Kroppen liknar en klocka hos maneter och hos öronmanet är den ofärgad och genomskinlig. På undersidan sitter munnen omgiven av munarmar. På kanten av öronmanetens klocka sitter korta tentakler med nässelceller. Dessa syns inte på bilderna ovan, kanske har de nötts av? Nässelcellerna bedövar små kräftdjur och fiskyngel, som maneten har som föda. Till skillnad från brännmaneterna känns knappt öronmaneten...
Läs mer