Sångsvan (Cygnus cygnus) vecka 139





Igår tidigt på morgonen sprang jag 18 km och då bland annat genom Bölesholmarna. Där fanns det en del fåglar, både i lövskogen och i vattnet. Det som pockade på min uppmärksamhet mest, var en grupp magnefika sångsvanar. Dessa, löpningen och morgonljuset gjorde min dag. 

Sångsvan är Finlands nationalfågel! 

Sångsvan särskiljer sig från knölsvan genom avsaknaden av knöl och att den har gul näbb med svart ytterdel. Mindre sångsvan har svartare näbb (inte lika lång gul kil). Vingslagen hos sångsvan är nästan ljudlös och de ger ifrån sig upprepande trumpetande ljud.. Från att varit kring 20 par i början av 1900-talet, har de nu blivit flera tusen par. De häckar framförallt i norra delarna av landet och övervintrar i södra Sverige, Danmark och Nordsjön. 

Många sångsvanar som flyttar ses bland annat rasta i Umedeltat och dessa vid Bölesholmarna har kanske varit där. 

Veckans fundering: 

Jag kanske blev lite ivrig, när jag ville fota dem. Jag gick ut från skogen och ut på isen mot vattnet. Svanarna började sakta simma iväg och till slut var det en av dem som upprepade ett ljudligt varnings-/orosläte. Hade räckte med att fota från skogen eftersom mobilbilderna inte blev mycket bättre. Nästa gång ska jag försöka lyssna in mer, även om jag gjorde det till en viss del nu. 

Källor:

NatureGate (2025). Sångsvan. https://luontoportti.com/sv/t/619/sangsvan

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: sångsvan(Cygnus cygnus). https://artfakta.se/taxa/100045[2025-04-14]

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för l...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer