Tajgakärrblomfluga (Helophilus groelandicus) vecka 138


Den trettioförsta augusti såg jag igen en kärrblomfluga hemmavid. Men denna var en annan art vid namn tajgakärrblomfluga. Den är främst observerad i Västerbotten och Ångermanland, men har också setts i södra delarna av landet, troligtvis gynnad av den miljö som skapats efter skogsbränder. 

Det som skiljer taigakärrblomfluga från mörk kärrblomfluga (förra veckans art), är de svarta framfötterna och ett tvärband av svart behåring på ryggsköldens bakre del (bild 1). 

Blomflugor är annars väldigt lika bin, humlor, getingar och andra steklar, både i färgteckning och beteende. Denna likhet är ett försvar, eftersom den som vill äta blomflugorna tror att de sticks, bits eller är giftiga. Denna strategi kallas för mimikry. 

En skillnad mellan flugor och steklar, är att flugor har ett vingpar och steklar två. Blomflugor i sin tur skiljer sig bland annat från andra flugor genom en falsk vingribba (bild 2), som i själva verket är en förtjockning i membranet.

Veckans fundering:

Nu sitter jag inte lika mycket framför mobilen. Försöker lägga undan den på avlastningsbordet i köket. Läser mer böcker och tycker jag får större kvalitet utav livet. Det viktiga är ju den rikedom som omger mig; det vill säga familj och vänner, men också arterna. Fåglarna har startat, men snart kommer det sprudla än mer, den tanken gör mig glad. 

Källor:

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: tajgakärrblomfluga (Helophilus groenlandicus). https://artfakta.se/taxa/200617 [2025-04-06]

SLU Artdatabanken (år?). Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Familj Syrphidae – blomflugor. [PDF]. https://assets.artdatabanken.se/pdf/67_2001327.pdf


SLU Artdatabanken (2025). Bestämningsnyckel till arter i släkte Helophilus, kärrblomflugor. [PDF]. https://assets.artdatabanken.se/pdf/11195_1000359.pdf

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kartfjäril (Araschnia levana) vecka 104

Bild
  Hos min mor fanns det massor av kungsmynta (vars blad kan torkas och användas som krydda och kallas då oregano). Blommorna är väldigt populära hos bin och fjärilar, vilket resulterat i att jag i Järna sett många arter. Men tjugofemte juli så kom det en fjäril jag aldrig sett tidigare.  Det var inte så konstigt för kartfjäril fanns inte i Stockholmstrakterna för några år sedan och finns inte i Norrland där jag bor, men däremot börjat dyka upp vid gränsen till Finland i Norrbotten. Faktum är att arten inte observerats innan 1982 i Sverige. Tydligen har den gynnats av att brännässla som ökat på grund av kvävenedfall. Brännässla gillas nämligen inte bara av nässilfjärilslarver, utan också av en hel del andra arter, så som larver av kartfjäril.  En förunderlig egenskap hos kartfjäril, är att den finns i två former. Det är färgerna på vingarnas ovansida som skiljer sig markant åt. Första generationen under maj och juni är brun- eller rödgul med svarta fläckar och kallas för l...
Läs mer

Svalört (Ficaria verna) vecka 141

Bild
  På långfredagen kom en av mina bästa vänner Hasse på besök i Järna. Vi gick förbi ett biflöde till Moraån. Den kallade vi för ”ån” när jag var liten. Där hämtade jag och mina bröder grodyngel tillsammans med vår far, för att se dem växa till grodor hemmavid. Men vad jag kan minnas, så har jag aldrig sett så många gula blommor där.  Svalört sprider sig framförallt vegetativt med sina rotknölar. Vattendrag som översvämmas gör att arten kan sprida sig till nya områden.  Unga blad har förr använts som sallad. Men först efter kokning och torkning. Rötterna har även använts som nödföda efter att man kokat, torkat och malt dem. Växten innehåller nämligen det svagt giftiga ämnet protoanemoning som betande djur i vår del av världen lärt sig undvika. I USA har däremot inte betande djur lärt sig det. Där är den också invasiv och konkurrerar ut inhemska vårväxter.  Veckans fundering:  Alltså, det otroligt vad mina nära vänner, bröder och mor är viktiga i den otroligt jobb...
Läs mer

Cypressfläta (Hypnum cupressiforme) vecka 124

Bild
  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...
Läs mer