Större vårtbitare (Decticus verrucivorus) vecka 208


 

När jag och min dotter i torsdags var på väg hem efter att ha handlat, såg vi denna stora hopprätvinge mitt på ute på cykel- och gångvägen. Det vill säga en gräshoppa, vårtbitare eller syrsa. 

Detta var en vårtbitare eftersom antennerna är mycket längre än hos gräshoppor. Men det var inte grön vårtbitare som jag sett tidigare, utan denna individ var en hane av större vårtbitare. 

Honorna har långa äggläggningsrör baktill. Vilka används till att lägga ägg nere i marken. Det är äggen som övervintrar, för att sedan kläckas till nästkommande sommar. 

Hur hopprätvingar framför sin stridulerande sång skiljer sig också. Gräshoppor gnider bakbenet mot framvingen, emedan vårtbitare gnider med basen av båda framvingar. Det är mest hanen som gör så för att locka till sig en hona.

Liksom andra hopprätvingar, ömsar större vårtbitare skinn flera gånger på sommaren. Från början av sommaren är dom små nymfer, för att sedan mot sensommar bli vuxna och riktigt stora. Ja denna art är den som kan bli störst i Sverige, hela 45 millimeter (ej inkluderat äggläggningsrör hos honan).

Större vårtbitare ser ut att särskiljas från andra vårtbitare, genom att vara grön med mörka prickar/ränder på vingarna.  

Veckans naturbetraktelse:

På morgonen idag ringde min mor och jag kände för att sätta mig på altanen i den friska men aning fuktiga morgonluften. Men varför sitta där när jag kunde röra mig till skogs. 

Så jag gick till den lilla skogen vid Prästsjön. Det första jag såg var en liten mus som sprang över stigen. Sedan mumsade jag på lite blåbär, kikade på svampar, däribland mussling som växte på döda och levande smala stammar. Såg även en större hackspett hacka långt uppe på ett träd. 

Passade också på att äta och ta med mig en handfull hallon. Hallonen åt dottern upp hemma och det var gått sa hon. En kanonmorgon blev det visst!

 

Källor:

Nordiska riksmuseet. (2005). Gräshoppor, vårtbitare och syrsor. Bildgalleri över de svenska arterna. https://www.nrm.se/fakta-om-naturen/djur/insekter-och-spindeldjur/grashoppor-vartbitare-och-syrsor/bildgalleri-over-de-svenska-arterna [2026-08-16].

Småkryp. Vårtbitare - Tettigoniidae. entomologi.se/hexapoda/orthoptera/vaartbitare.html [2026-08-16]

SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: större vårtbitare (Decticus verrucivorus). https://artfakta.se/taxa/200006 [2026-08-16]

Sveriges natur. (2024). Gräshoppor och vårtbitare stämmer upp. https://www.sverigesnatur.org/bilder/grashoppor-och-vartbitare-stammer-upp/ [2026-08-16]


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Svarta vinbär (Ribes nigrum) vecka 158

Bild
Denna buske av svarta vinbär producerar mycket bär som jag varje år plockar och lägger på gröten. Jag gillar syrligheten  den ger. Nu får jag väl säga farväl från den och JA Linders väg på Umedalen, det vill säga om vi hittar någon köpare. Imorgon får jag i alla fall tillgång till ett nytt boende på andra sidan Umedalen, den västra sidan. Där bakom västra länken finns fin natur kring fågelsjön Prästsjön.  Svarta vinbärens blad är tre till fem flikiga och är kala på ovansidan. På undersidan finns glandler som avger gula droppar (bild 3) som  luktar vinbär, vilket man kan känna om man gnider. Svarta vinbär tillhör ripssläktet liksom trädgårdsvinbär, skogsvinbär, krusbär och måbär med flera. Ripsar är det enda släktet i familjen ripsväxter i Sverige.  Veckans fundering:  Det var idag på morgonen som jag fotade busken med svarta vinbär. Jag passade då också på att plocka ett blad för att med lupp se om den hade glandler som det stod i boken att den skulle ha, och ja...
Läs mer

Rödskivig kanelspindling (Cortinarius semisanguineus) vecka 164

Bild
I fredags var jag ledig för att jobba helg. Barnen var i skolan, så jag pysslade med diverse på J.A. Linders väg och passade på att ta mig till den lilla skogen med motionsslinga här i Umedalen. Tänkte att det skulle vara fullt med svamp eftersom det har varit vått väder ganska länge. Men det var inte mycket att hurra för. Jag hittade så iallafall rödskivig kanelspindling. Den har jag sett mycket av i kullaskogen, nog den näst vanligaste efter pepparriska.  Vänder man på hatten ser man tydligt de röda skivorna. Det är därför artepitet är semisanguineus, det vill säga halvt blodröd. Blodröd kanelspindling är istället röd på både hatt och skivor. Dessa svampar har använts för att färga garn.  Rödskivig kanelspindling är oätlig och kan vara giftig. Den bildar mykorhizza med framförallt gran och tall, i både blåbärs- och lingonskogar. Marken ska helst vara sandig. I videon ses en mindre gran, vilket nog var den mutualistiska partnern till de rödskiviga kanelspindlingar jag hittade...
Läs mer

Skogsnätfjäril (Melitaea athalia) vecka 151

Bild
  Jag och barna är på semester i södra Sverige och nu är vi hos min bror i Norrköping. Igår stack vi, brorsan och hans barn för bad i Lilla Älgsjön norr om Norrköping. Jag och dottern gick tillbaka till picnickfilten för hon var sugen på något att äta. Då såg jag att det satt en fjäril på min ena sko. Tänkte genast på att det här måste vara en pärlemorfjäril, men frågan var vilken.  Det visade sig inte alls vara en pärlemorfjäril, utan en nätfjäril. Den var bland annat inte beprydd med silverfläckar på bakvingens undersida, som de flesta pärlemorfjärilar. Arten är skogsnätfjäril och särskiljs från veronikanätfjäril, genom att det yttre sömfältet är lika halmgul som de ljusa halvmånarna innanför. Skillnaden mot sotnätfjäril är att yttre tvärbandet med rödbruna celler (bakvingens undersida) inte har mörka fläckar i sig och inte är kraftigt skuggade inåt.  Skogsnätfjärilslarven äter kovall, men också teveronika, axveronika och svartkämpar i södra delen av landet. Den övervin...
Läs mer