Jonas artar sig

  Förra helgen på lördagen hittade några i gruppen luddlav på en asp. Luddlav är lik stuplav , men har ludd på undersidan.  Veckans naturbetraktelse: Igår var jag med barnen vid Selet nära Tavelsjö. Vi gick upp på toppen och upp i det 15 meter höga tornet. Bredvid tornet fanns en eldstad som vi använde för att grilla korv och pinnbröd. Sönerna täljde grillpinnar. Jag hörde något ljud och tänkte det var någon fågel. Men äldsta sonen tyckte det mer lät som ett hunddjur, kanske en räv. Jag kunde inte annat än hålla med honom!  När vi skulle ner kom en hackspett flygande och satte sig på tornet. Det var en gråspett. Den var medelstor och gick i den grågröna färgtonen, men mer åt det gråa. Första gången jag ser en här uppe i Umeå. Jag skrek på de andra, men de hann tyvärr inte se.  Källor:  SLU Artdatabanken (2026).  Artfakta:  luddlav (Nephroma resupinatum).  https://artfakta.se/taxa/6464  [2026-10-25]

Igår var med ett gäng i en gammal granskog och vi gjorde en del fynd. Det var fint väder och jag var glad att jag hade stövlar, då det var ganska blött på sina ställen. Blött gillade däremot  granvitmossa  som fanns överallt. Jag fann tydliga ringhack på gran och det betyder att tretåig hackspett har hackat efter sav till sina ungar. Sådant stoppar skogsavverkning eftersom tretåig hackspett är fridlyst på EU-nivå. Det var några som fastnade vid en fin gammal stubbe och jag blev fokuserad på en brosklav som jag inte kunde artbestämma. Men det fanns en nära hotad art (rödlistan) på andra sidan, nämligen vedskivlav. Vedskivlav kräver kärnved, alltså den inre hårdare veden. Kärnveden har förmodligen kommit fram av återkommande skogsbränder. Veskivlav har en grå och grynig bål och svarta fruktkroppar (apothecier) som sitter ihoppgyttrade.  Veckans naturbetraktelse: Det är aldrig dumt att komma ut såhär i naturen med trevligt sällskap och upptäcka olika arter. Den här granskoge...

  I onsdags såg jag mindre frostfjäril på innergården när vi åt lunch ute. Som vanligt var det bara jag och mina kompisar som åt ute i det fina solskenet. Solen var inte länge ovanför taken. Snart blir det ingen sol där under flera månader.  Mindre frostfjäril är en mätare och flyger september till december. Det är bara hanen som flyger. Honan har nämligen bara ett par stumpar som vingar och kan inte flyga. Så när en hona tar sig från marken upp på ett lövträd eller en buske, passar hanen på att para sig med henne.  Efter att äggen kläckts till våren. livnär sig larverna på bladknoppar och sedan blad. Därefter kryper de ner och blir puppor i markens förna.  Hanen hos mindre frostfjäril är lik hanen hos större frostfjäril. De båda har tvärgående mörka tvärbandband på framvingarna. Förutom storleken är mindre frostfjäril brun och större frostfjäril gråbrun på framvingarna. Emedan undersidan av bakvingarna är ljust gråbrun med diffusa mörka tvärband hos mindre frostfjär...

  Idag var jag med Skogsgruppen och kollade in en tallskog. Vad passar inte bättre än att för första gången se en tallbärfis. Tänkte att det var en kölskinnbagge som jag ofta sett, men detta var en bärfis. Den suger växtnäring från tall och är således anknuten bara till det trädet. Tallbärfis liknar grön bärfis men är inte lika klar grön på sommaren. Spetsen på skutellen (den stora trekanten på ”ryggen”) är vit. Den håller till uppe i trädkronorna av tall, emedan grön bärfis finns i odlingar och trädgårdar. Under hösten skiftar den färg till mer brunare färg. På vintern vilar (diapaus) tallbärfisen i förnan eller under bark.  Veckans naturbetraktelse: På färden genom skogen idag var det nyfikenhet och förundran som drev oss att undersöka träd, stubbar och omkullfallna träd (lågor). Vissa var extra nyfikna på lavar. Jag drogs också med. Såg både svartvit och gulkantad spiklav. Sen var det också spännande att kolla in gamla spetsiga stubbar som var brända från skogsbränder. Här ...

  På skogskursen föregående helg i närheten av Norsjö, hittade vi (en grupp på fyra personer) den lilla gulaktiga rariteten spadskinn under en låga (döda liggande träd) av silverved (mycket gammal tall). Den är rödlistad som sårbar. Den är inte helt utredd och vetenskapen vet inte om det är en mykorhizzasvamp. Den tycks dock, liksom förra veckans art, föredra att växa under tallågor, men kan också leva på annan blottad jord, såsom hjulspår.  Veckans naturbetraktelse:  Jag brukar ju se arter som dyker upp i min närheten. Ibland kan man se någon rödlistad art. Men den här dagen var det så många, så det var svårt att ta in allt på en gång. Det var överväldigande. Men med en sådan här hotad naturtyp av det här slaget blev det ju så. Det var dock en hel del knott som irriterade mig hela dagen. Jag var iallafall lyckligt lottad som fick se sådana fina sandtallskogar.  Källor: SLU Artdatabanken (2026).  Artfakta:  spadskinn (Stereopsis vitellina).  https://ar...

Igår var jag utanför Norsjö i inlandet på en sandtallskogkurs. Vi var i två jättefina sandtallskogar. Det var glest mellan tallarna och inte mycket markvegetation. Renlaven lyste grått på skogens golv. Det fanns en hel del död ved som legat mycket länge och bildat så kallat silverved. Det var under sån ved vi fan den här riktigt rara lilla taggsvampen. Tajgataggsvamp är rödlistad som sårbar, men kanske borde hamna i en starkare kategori på rödlistan. Svampen är speciel eftersom den bildar mykorhizza med tall, men också kräver silverved som den kan gömma sig under och växa sig fast på.  Annars är den ljusgrå till gråsvart och består av en svart smal fot. Smalfotad taggsvamp och svartvit taggsvamp har inslag av beige, violett, brunröd, respektive helt gammelrosa - beigerosa. Den bildar vita sporer som alla inom släktet Phellodon. Inom släktet bildar den de minsta fruktkropparna.  Veckans naturbetraktelse: Naturtypen i de två sandtallskogarna var verkligen ett referensvärde för m...

  I onsdags var jag och kollade runt i norra delarna av kullaskogen. Det var omväxlande områden med gammal tallskog och tallbestånd med yngre tallar. När jag gick på en stig där jag hade kullaåns frodiga träd på höger sida och unga tallar på den vänstra sidan, trodde jag inte jag skulle se någon rödlistad taggsvamp. Men jag hade fel.  De här ganska stora och djurhudsfärgade fruktkropparna såg ut att vara något jag inte hade sett förut. De var lik mottagsvamp , men inte lika grå. Skrovliga taggsvampens fjäll ovanpå hatten är inte heller utstående och mörka. Det är ingen matsvamp som motaggsvamp och luktar mjölkaktigt och surt. Annars är foten lika brun som hatten och taggarna på undersidan av hatten ljusa. Den ska också ha blå fotbas.  Varför växte svampen här i ett ungt tallbestånd fastän den är rödlistad? Ja den är till och med rödlistad som sårbar. Det vill säga en kategori värre än nära hotad som de andra taggsvamparna jag funnit i denna skog. På artfakta står det att ...

  I fredags var jag i Kullaskogen. En ganska stor sandtallskog. Jag fastnade i södra delen och kollade lite olika svampar, bland annat rimskivling . Men så såg jag de här fruktkropparna och undrade vad sjutton det kunde vara. Kom fram till svampen var rödlistad som nära hotad och då blev det genast ännu coolare.  På yngre exemplar av dropptaggsvamp och skarp dropptaggsvamp kan man pressa ut saftröda droppar. Men de kan komma ut ändå. Annars har de en korkaktig sammansättning och taggar under hatten.  De lever såklart i mutualistisk symbios med tallar, liksom de flesta svampar här i Kullaskogen. De bildar mykorhizza med sina svamptrådar och tallarnas rötter. I slutet av videon syns dessa vita trådar bilda en hel matta under mosstäcket (jag lade tillbaka mossan igen). Skarp dropptaggsvamps trådmatta  är inte vit som dropptaggsvamp. Det är så man främst skiljer dem åt. Veckan naturbetraktelse: Dropptaggsvamp. Det var så det började. Sen så upptäckte jag blå taggsvamp. J...

 I morse gick jag ut i regnet till prästsjöskogen där jag bor och såg den här bruna kamskivlingen. Det är en flugsvamp utan ring, till skillnad från till exempel röd flugsvamp . Den är dock inte giftig och går till och med att äta. Men den klassas ändå till de oätliga svamparna eftersom de kan förväxlas med en giftig flugsvamp som tappat sin ring.  Den bildar främst mykorhizza med björk. Just här såg jag ingen björk. Antingen missade jag den eller så samarbetade svampen med något annat träd.  Den har hög fot och som sagt utan ring (liksom alla kamskivlingar). Den har också tunnkantad och strimmig hatt.  Veckans naturbetraktelse: Då jag var i skogen på morgonen hörde jag plötsligt något och trodde det var någon som var ute med hunden, eller så kanske det var en hackspett. Jag kollade upp på träden och försökte lokalisera ljudet. Nu hörde jag också att det var mer ett smackande ljud. Så såg jag att det var en ekorre som var uppe bland asparna. Den hoppade mellan träden...

  Igår var jag i en liten skog på andra sidan E12:an, bredvid där jag klippt lupiner tidigare i somras. Det var en potentiellt äldre skog eller kontinuitetskog. Såg dock inga rödlistade arter, så som knärot eller ultticka. Men när jag gick runt och förundrades över skogen stötte jag på den här spindlingen. Tyckte nämligen att jag kände igen den. Kunde det vara den ätbara rimskivlingen . Nej det var inte det.  Ullspindling har tegelröda skivor emedan förväxlingssvampen rimskivling har ljusare. Ovansidan av hatten är också blekare än ullspindlingens brunorangea färg. Båda har en tydlig ring på foten. Men ringen hos rimskivling sitter lösare. Rester av slöjan som svampen är omgärdad av som ung, blir kvar på hatten och likar då ull eller fint fjäll hos ullspindling. Hos rimskivling ser det istället ut som rimfrost. Men dessa rester verkar försvinna på ännu äldre exemplar.  Ullspindling är ingen matsvamp och smakprovet som jag tog och spottade ut, var inte särdeles gott. Arte...

  När jag och min dotter i torsdags var på väg hem efter att ha handlat, såg vi denna stora hopprätvinge mitt ute på cykel- och gångvägen. Det var alltså en gräshoppa, vårtbitare eller syrsa.  Just denna var en vårtbitare eftersom antennerna var mycket längre än hos gräshoppor. Dock hade ett stycke av den ena gått av. Men det var inte grön vårtbitare som jag sett tidigare, utan denna individ var en hane av större vårtbitare.  Honorna har långa äggläggningsrör baktill. Vilka används till att lägga ägg nere i marken. Det är äggen som övervintrar, för att sedan kläckas till nästkommande sommar.  Hur hopprätvingar framför sin stridulerande sång skiljer sig också. Gräshoppor gnider bakbenet mot framvingen, emedan vårtbitare gnider med basen av båda framvingar. Det är mest hanen som gör så för att locka till sig en hona. Liksom andra hopprätvingar, ömsar större vårtbitare skinn flera gånger på sommaren. Från början av sommaren är dom små nymfer, för att sedan mot sensomma...

I onsdags var jag och klippte några lupiner på ”mina områden”. Det var uppe på vägkanten bakom Umedalens motionsspår där jag i år sett väldigt många nya fjärilar. Den här gången såg jag det här vackert ockragula gräsmottet. Såg minst en till flyga iväg när jag närmade mig. Dystergräsmott flyger dagtid i slutet av sommaren. Larven övervintrar och livnär sig på gräs. I juni spinner den en kokong på marken och omvandlar sig till puppa däri.   Dystergräsmott är variabel i färgteckning, men oftast ockragul. Den är väldigt lik strandgräsmott. Skillnaden är att strandgräsmott har en mörk begränsning till det vita längsgående strecket, emedan den begränsningen varierar hos dystergräsmott. På bilden syns ingen mörk begränsning till det knappt skönjbara vita strecket. Andra detaljer är att dystergräsmott har en spetsig panna och är mer rundad mot hörnet av framvingen.  Veckans naturbetraktelse:  Imorgon lämnas nycklarna till nya ägarna på J.A. Linders väg 70 i Umedalen. Så idag gjo...

  Igår sprang hemåt och stannade upp vid älven nära Backenkyrkan. Uppmärksammade flera fjärilar av arten mindre tåtelsmygare . De sög nektar främst från de gula flockfibblorna som dominerade blomningen. Oj vad mycket flockfibblor som syns nu insåg jag när jag fortsatte hemåt.  Flockfibbla är en asterväxt, alltså en korgblommig växt, liksom exempelvis maskros och tistlar. Disk- och strålblommor sitter alltså i en korg, som sin tur är samlade i en flock hos flockfibbla.  Flockfibbla är en hökfibbla ( Hieracium ), vilket är ett svårt släkte att arta. Flockfibbla är däremot lite enklare. För det första är den väldigt vanlig. Kännetecken som gör att den annars särskiljer sig är bland annat utvikta holkfjäll (blad som omsluter knoppen eller sitter under och på kanten av blomkorgen). Den har heller ingen bladrosett på marken. Bladen är långsmala, lansettlika med få tänder. De har också nedvikt kant och inget skaft. Bladen omsluter heller inte stjälken. Flockfibbla växer i torr o...

 När vi var i Norrköping tjatade dottern om att se ett slott. Så jag och hon tog spårvagn och buss till Lövstad slott. Vilken trevlig utflykt det blev! Vi gick på visning och fick se allehanda saker som var bevarat.  Min morfars farfars mormors mor var Eva Ekeblad (född De la Gardie). Evas föräldrar var Magnus Julius De la Gardie och Hedvig Catharina Lillie (f. 1695). Mamman var arvtagerska av Löfstad slott. De vistades dock inte så mycket på slottet. Det var Evas tio år yngre syster Hedvig Catharina De la Gardie som sedan blev arvtagerska av slottet. Hon gifte sig 1752 med Axel von Fersen den äldre (f. 1719).  Men innan visningen var jag och dottern bakom slottet. Här fanns riktigt gamla och storvuxna träd. På trädbasen på ett av dom, så såg jag massor av röda prickar. Hon blev också intresserad. Det visade sig vara eldlus av båda vuxna och nymfer!  Eldlus är en skinnbagge och den enda arten i Sverige inom eldlusfamiljen. Den suger främst näring från frön av lind. R...

Nu är jag i södra Sverige med barnen i två veckor. I fredags drog vi och min brors familj med spårvagn och båt till Vrångö i Göteborgs södra skärgård. Där såg jag på en klintblomma för första gången en bastardsvärmare!  Den hade sex fläckar på vardera vinge och var således en sexfläckig bastardsvärmare. Arten finns i Götaland och Svealand och är rödlistad som sårbar. Det finns många av dom, men minskningstakten är så hög så att den är rödlistad. Larverna lever av käringtand (en ärtväxt med gula blommor) och övervintrar, innan dom fortsättande äta för att sedan bli puppor och kläckas till fjärilar i juli.  Det finns sju arter bastardsvärmare i Sverige. De signalerar med sina starka färger att dom inte är ätliga, de innehåller nämligen giftet vätecyanid. Trots klubblika antenner är dom inte dagfjärilar. I vila lägger dom nämligen vingarna horisontalt på kroppen istället för vertikalt som dagfjärilarna. Bastardsvärmare är dock aktiva på dagen. Veckans naturbetraktelse: Här på Vrå...

  I tisdags tog jag bort några lupiner ganska nära mig. När jag kom hem uppmärksammade min son på att det var en stor insekt som flög från mig och satte sig på köksfönstret. Jag såg genast att det var en bärfisartad insekt och tänkte att det nog var en av de kölskinnbaggar jag artat tidigare. Men efter lite mer research så stod det klart att det var en ny kölskinnbagge för mig: hagtornsbärfis. Till skillnad från större björkbärfis , så har den helgrön skutell (trekanten på ”ryggen”) och tydligare hörn på halsköldens bakkant (de kraftiga utskotten som syns längst fram). Den är också större. Hagtornsbärfis övervintrar som vuxen. Vilket den jag hittade måste ha gjort. Honan lägger sen ägg och nymfen som kläcks byter skinn flera gånger innan den blir vuxen fram mot hösten. Hagtornsbärfis suger växtsaft från hagtorn, rönn, hägg och andra lövträd.  Veckans naturbetraktelse:  Den senaste veckan har jag sett otroligt många luktgräsfjärilar . De är mörkbruna med ögonfläckar på und...

I fredags innan barnen vaknade, löpte jag till ett öppet ställe omgärdad av skog. Det låg norr om Umedalen på andra sidan E12 nära Klockarbäcken. Här var det dumpat lite olika grejer; så som sågspån, stål, trä och jord. Men här växte det också massor av lupiner. Jag var riktigt sugen på att klippa dessa invasiva växter. En timme gick och sedan två. Jag fick bort allt! Däremellan hann jag fota en dagfjärilsart som jag aldrig sett och det var ängssmygare. Jag har sett både mindre tåtelsmygare och silversmygare i samma underfamilj smygare. Ängssmygaren är den ända smygaren som inte är rödlistad.  Smygarna har långa snablar för intag av nektar. De kan effektivt sola med framvingarna 40 grader upp samtidigt som bakvingarna är horisontella (se mindre tåtelsmygare ). Ängssmygarens larver livnär sig på olika arter av gräs. De spinner ihop ett gräsblad och livnär sig där i från. Under vintern spinner de ihop den lite extra. Det är först i maj/juni de bildar puppa för att sedan kläckas som...

 På eftermiddagen i fredags sprang jag i Umedalens lilla skog och på grusvägen ner mot vägtunneln såg jag lupiner. Dessa ville jag plocka bort eftersom dom är invasiva och tar över annan växtlighet. Här fastnade jag i över två timmar! Grejen var att det var något annat än lupiner som fångade mitt intresse. Det var alla dessa småfjärilar som fanns i slänten ner mot grusvägen. De lite större mätarfjärilarna var jag redan bekant med, så de hoppade jag. Däremot jagade jag med min mobilkamera små små fjärilar som mestadels var olika arter av vecklare.  Vecklare är en stor familj småfjärilar där vissa arters larv viker ihop ett blad med silkestråd som skydd för puppan. Tistelblomvecklare däremot, lägger ägg på blommor av olika arter av tistlar inom släktena Circium och Carduus . Larven som därefter kläcks, äter av blomkorgen och sedan sig ner i stjälken under vintern. I stjälken blir den en puppa, för att sedan i början av sommaren kläckas till fjäril.  Tistelblomvecklare likn...

I förrgår och i kväll såg jag den här fjärilen. Det är första gången jag noterar arten blärefältmätare. Det är ju så bra att jag skaffat en stor hov. Blir lätt att fånga fjärilar där dom fladdrar runt i skymningen, vilket aldrig går över i riktigt mörker så här års i Norrland. Rapporterade flera fynd i Artportalen.  Blärefältmätarens larv livnär sig på rödblära och det finns det gott om här. Jag har till och med tutat i barnen hur blommorna ser ut och att det finns både han- och honplantor . Satte en i en liten mätkolv (från jobbet) på köksbordet. Blomman gav ifrån sig pollen när man kände på den, det var alltså hanblomma med ståndare.  Larven blir sedan en puppa som övervintrar. Så de som flyger nu i maj till juli/augusti är alltså kläckta från dessa puppor. Blärefältmätare är väldigt lik dånfältmätare men är större och har en mörk inbuktning (alternativt en bred och en smal) i mitten av det ljusa fältet. Dånfältmätare har istället två lika stora inbuktningar.  Veckans n...

Idag tog jag mig till skogen vid Prästsjön fast det regnade. Såg då en massa blommande ekorrbär, har aldrig sett så många. Ekorrbär är en sparrisväxt och har två och ibland tre blad. Blomställningen består av vita blommor med fyra ståndare och en pistill vardera. Ekorrbär brukar vara samlade i klungor, där varje samling ofta utgått från ett frö som blivit en planta med jordstam som sedan spritt sig med  hjälp av utlöpare. Bären som kommer senare är svagt giftiga.  Veckans naturbetraktelse: Äldsta  sonen uppmärksammade mig här om dagen att det var hackspettungar i ett hål längre upp på en asp, just nära där jag fotade ekorrbären idag. De pep nästan konstant och  sonen undrade om det tog mer energi för dom att pipa än den energi som föräldrarna gav. Såg också en förälder och det var större hackspett. Idag när jag kollade på ekorrbären hörde jag deras ständiga pip. Ändå rätt fint att vara så nära.  Källor:  NatureGate. Ekorrbär - Maianthemum bifolium .  h...