Inlägg

Kal skogsmyra (Formica polyctena) vecka 87

Bild
Vid grusplan på Löftets gränd (240412) såg jag en stor ansamling skogsmyror (Formica rufa -gruppen) som arbetade frenetiskt. Förmodligen var stacken förstörd och de försökte laga den. Frågan var vilken art det var och det var inte det lättaste att urskönja. Fick därför med lupp försöka se om det fanns utstående hår på huvudets bakkant och mellankroppens framrygg.  Men det fanns knappt något väl synligt utstående hår (kanske en eller två små på huvudets bakkant) på flera av de större individer som jag undersökte. Så slutsatsen var att det måste vara kal skogsmyra.  Dessa gynnare är bra på att bita med sin käkar, men håller man fast dem mellan fingerspetsarna känns det inte eftersom huden är tillräcklig tjock där. Skogsmyror tillhör bitmyrorna och de har ingen gadd, men en giftblåsa för utsöndring av myrsyra där bak. Genom att fler individer biter och utsöndrar myrsyra kan de tillsammans även skada och döda stora insekter.  I Sverige är det bara 16 av 81 arter som bildar stackar och kal
Skicka en kommentar
Läs mer

Klubbsköldlav (Melanohalea exasperatula) vecka 86

Bild
Igår cyklade jag i snöslasket till Rödäng, för där hade jag sett några intressanta lavar och mossor för ett år sedan. På ett smalt lövträd såg jag att det var fullt av en olivgrön lav. Sådana hade jag sett förut. Den vanliga snömärkeslaven, men också vårtig sköldlav utanför vårat hus. Den här hade däremot mängder av små tillplattade och ibland förgrenade klubbor. Dessa kallas för isidier och kan lossna relativt enkelt för att sprida sig:  ” The isidiate taxa  M. elegantula  and  M. exasperatula  show a remarkable potential for dispersal and may be spreading in some areas” (Leavitt 2012). Veckans fundering:  Bara sett den här arten på den nämnda platsen. Undrar hur spridd den är här i Umeå? Är det så att den gillar skogsbryn och platser som gränsar till öppna fält (som på Rödäng)? Källor:  Artfakta. Klubbsköldlav - Melanohalea exasperatula.   https://artfakta.se/artinformation/taxa/melanohalea-exasperatula-229309/detaljer Engelska Wikipedia. Melanohalea.  https://en.m.wikipedia.org/wiki
Skicka en kommentar
Läs mer

Klätterkalla (Philodendron hederacea) vecka 85

Bild
Liksom förra veckan blir det en kallaväxt och som också kommer från Mellanamerika. Den fann jag den tjugofjärde mars hos min brors lägenhet i Norrköping, men också klättrande på en vägg på Arlanda tågstation (bild 2). Jo flygskam har jag, men det var billigare och lättare att få flygbiljetter från Umeå.  NASA har studerat växten (1989) och den renar luft inomhus från bland annat formaldehyd. Detta är ju bra i stängda inomhusmiljöer. Men i normalt ventilerade hus krävs det 10 - 1000 plantor/kvadratmeter för att nå samma renlighet som ventilationen.  Klätterkalla är väldigt lik gullranka, men har mer hjärtformade blad med tunna böjda spetsar.  Veckans fundering: Samtidigt som det var växterna på väggarna på Arlanda, så kändes det fel att bidra till utsläpp av växthusgaser i atmosfären. Är det så att skam rent av är bra och kan bidra till förändring?  Källor:  Engelska Wikipedia. Philodendron hederaceum.  https://en.m.wikipedia.org/wiki/Philodendron_hederaceum NASA. 1989. Interior landsca
Skicka en kommentar
Läs mer

Monstera (Monstera deliciosa) vecka 84

Bild
  I helgen fyllde min lillebror Gabriel 40 år, så jag och Suss begav oss till Norrköping. Igår efter frukost på hotellet, uppmärksammade jag att en monstera växte in i en glasflaska. Växten, som är en kallaväxt, kommer främst från Mellanamerika där den växer upp på träd. Det är därför monstera har luftrötter till att kunna haka i grenar och kunna stabilisera sig i jorden. Någon hade alltså fört ner tre luftrötter i glasburken så att växten fortsatte växa och däri bildat många gröna skott.  Monstera deliciosa kallas även för Adams revben på grund av de revbensliknande bladen. Den har också namnet schweizerostplanta på grund av de perforerade bladen. Dessa håligheter kommer till nytta när växten breder ut sig upp mot solljuset, eftersom solljuset också kommer till gagn för bladen därunder. Den kan också bilda fruktkolvar (sällan som krukväxt) som liknar ananas i både smak och textur. Artnamnet deliciosa kommer sig av att de utsökta frukterna. Veckans fundering: Var det vatten i glasflask
Skicka en kommentar
Läs mer

Vårtöra (Thelephora terrestris) vecka 83

Bild
På samma plats som jag såg stubbrostnavlingen (förra veckans art), hittade jag också denna bruna svamp med ljusa kanter. Trodde att den här svampen vid namn vårtöra, också bröt ner trä för intag av näring. Det vill säga att den antingen var nedbrytare (saprofyt) eller parasit, beroende på om tallstammen var död eller levande. Det var därför jag hade svårt att få ihop det, när det på Artfakta står att vårtöra är en mykorrhizzabildande svamp! Min fasta övertygelse var att sådana typer av svampar växer på marken och inte uppe på trädstammar. Det är i marken rötterna från trädet befinner sig och som mykorrhizzasvampens mycel samarbetar med. Alltså att svampen bidrar med näring från den omgivande marken och att trädet i sin tur ger kolhydrater via fotosyntesen.  Men jag fick mycket bra svar i facebookgruppen ”vilken svamp”! Det är nämligen så att svampens hyfer lever i symbios med trädets rötter (mykorrhizza), men att hyferna växer upp på tallens trädstam för att bilda fruktkroppar. Fruktkr
Skicka en kommentar
Läs mer

Stubbrostnavling (Xeromphalina campanella) vecka 82

Bild
Den fjärde augusti (2023), korsade jag och barnen den lilla skogen på väg till affären. Tyckte det var intressant med en ansamling gulbruna svampar som växte på förmultnande trä.  Stubbrostnavling är varken giftig eller ätlig. Den liknar inte heller så mycket någon annan svamp, förutom arterna i det egna släktet: rostnavlingar. Kännetecken för släktet är att de har en ”navel” mitt på hatten, nedlöpande skivor (in mot foten), klockformade hattar (som unga) och att de har gulbruna tofsar (mycel) på basen av foten (syns ej på bilderna). Stubbrostnavling skiljer sig från de andra i släktet i Europa, genom att ha många fruktkroppar och att foten inte är lika lång. Annars verkar övergången från rödbrun vid fotens bas till gul längre upp, typiskt för den här arten.  Stubbrostnavling är en nedbrytarsvamp (saprofyt) av döda barrträd och har en viktig funktion för att frigöra näring till levande organismer runt om. Det döda träet bidrar alltså genom stubbrostnavlingens nedbrytning, till att blan
Skicka en kommentar
Läs mer

Bukprickig björkbärfis (Elasmucha fieberi) vecka 81

Bild
  Dom här brunröda kölskinnbaggarna liknar bärfisar väldigt mycket. Skillnaden är att de har en köl på undersidan av kroppen. Den här arten benämns ändå som bukprickig björkbärfis och jag fann sex av dom på ett björkblad 31:a juli. Det var när vi var på cykelorientering och letade efter en kontroll på Grisbacka som jag såg denna ansamling. Detta tyckte jag var intressant, medan dottern var mer angelägen om att fortsätta.  Honorna i detta släkte (Elasmucha), vaktar sina ägg och nymfer. Särskilt mindre björkbärfis (Elasmucha grisea). Detta är ovanligt, eftersom bärfisartade insekter brukar lämna sina ägg direkt efter äggläggning.  Bukprickig björkbärfis liknar väldigt mycket mindre björkbärfis. En skillnad är dock att bukprickig björkbärfis har en tydlig ljus ”tand” på vardera framhörn av halsskölden (bild 1). Individerna på björkbladet livnärde sig antagligen bland annat på den närliggande honhänget (se video), där dom sög i sig näring från fröna med hjälp av en stickande sugsnabel. De
Skicka en kommentar
Läs mer