Inlägg

Kamglansknäppare (Ctenicera pectinicornis) vecka 149

Bild
I onsdags efter jobbet var jag sugen på arter. Mellan Västerslätt och Tvärån fanns en bred remsa av gräs, smörblommor och massor av hundkäx. Här fanns det många insekter, varav en stor skalbagge. Såg genast att det var en knäppare, genom den avlånga och tillplattade strukturen. Den här var större än de bronsknäppare jag sett hemmavid.  Kamglansknäppare bär även namnet kamhornad knäppare. Det är hanen som har ordentligt kamlika antenner. Den jag hittade var istället en hona med sågtandade antenner. Arten finns i större delen av landet (utom mot fjälltrakterna) och är väldigt lik nordglansknäppare. Den senare är dock lite smalare, mindre och har inte lika framträdande kam (hane) och sågtandade antenner (hona). Den har också bara påträffats på gränsen till Finland. Det knäppa beteendet tål att upprepas (beskrivet för bronsknäppare vecka 67): ”Knäppare har en fiffig teknik när de hamnat på rygg, för att komma på rätt köl igen. De har nämligen en mekanism som liknar en musfälla. När ”sp...

Blåbärslundmätare (Jodis putata) vecka 148

Bild
På söndag kväll fick jag för mig att springa två mil i skogen. Det var inte dumt val, eftersom det var riktigt härligt att svischa fram genom stigarna när det fortfarande var ljust, till och med vid tjugotvåtiden.  Vid Hampstjärnsstugan stannade jag för en paus och där fann jag små ljusa fjärilar som fladdrade runt ovanför blåbärsrisen. Den första jag siktade in på flög runt utan att stanna under en mycket lång tid. Den försvann och jag siktade istället in på en ny. Den satte sig ner efter en stund, men märkte av när jag närmade mig, antagligen på grund av vibrationer i mark och blåbärsris. Den var dock still vid några tillfällen så att jag kunde filma. Då kunde jag se att den faktiskt var ljusgrön och inte vit. Alla de 10-11 arter inom underfamiljen lundmätare i Sverige är ljusgröna när dom kläcks, men bleknar av sol och väta. Fjärilslarverna inom familjen mätare ”mäter” sig fram. Dom saknar tre par bukfötter. De använder resterande bukfötter och analfötter för att hålla fast bakr...

Kålmal (Plutella xylostella) vecka 147

Bild
  I förrgår cyklade jag en liten omväg förbi åkermarkerna mellan Umedalen och Rödäng. Såg då hundkäx och tänkte att det skulle bli veckans art. Dock upptäckte jag i efterhand att jag redan haft den. Hur som helst, när jag väl stannade till där vid vägeskanten, fanns det så mycket mer spännande. Det var nämligen en stor mångfald av insekter bland hundkäxen, gräs och sommargyllen. Flera av dessa arter var kopplade till korsblommiga växter, däribland kålmal. Den korsblommiga växt som det fanns gott om, var helt enkel den gulblommiga växten sommargyllen. Den förgyller verkligen vägeskanterna i Umeå så här års.  Kålmalen skiljer sig från andra inom familjen senapsmalar  genom att ha smala framvingar. Men också genom att framvingen delas upp genom en vågig linje, i en mörk främre del och en ljus bakre del. Jag såg flera kålmalar och den tjugoåttonde maj fick jag också syn på en eller två. Massförekomst av arten kan förekomma. Jag har aldrig tidigare uppmärksammat den, men i år ...

Mosandbi (Andrena barbilabris) vecka 146

Bild
I tisdags såg jag den här rackaren på maskrosor hemma på bakgården. Maskrosor är rika på nektar och pollen. Det var en hona av mosandbi. Det är just honorna som gör vertikala gångar ner i sand eller liknande. Utifrån den strålar det ut horisontella gångar med yngelceller, där hon lägger pollen, ett ägg och täpper igen.  Sandbinohonor särskiljer sig från andra bin så som till exempel bandbin, genom krumböjda pollensamlingshår (bild 3). Silversandbi liknar mosandbi, men mosandbi har glänsande tergit (ryggplåt) 1 (bild 3) och matt skutell (bild 4). Mosandbi har annars brunoranget hår på mellankroppen, beiget hår på bakskenbenen och vitt pollensamlingshår. Bakkroppens tergit 2-4 avslutas var och ett med ett vitt band. De två första banden är avbrutna i mitten, medan det tredje är sammanhängande.  Veckans fundering: Umedalen ligger på en före detta isälv, vilket gör att inunder översta tunna lagret jord finns det sand. Just sand passar ju sandbin. Så mosandbiet kommer säkert från e...

Ängsnäbbfluga (Rhingia campestris) vecka 145

Bild
  Idag efter jobbet cyklade jag ut förbi Rödberget och över Klockarbäcken nära Tvärån. Här betar kor och jag hade förhoppningen att se någon art. På grusvägen såg jag påfågelögon som dansade runt varandra för att para sig, men satt också på vägen för att sola. Vid vägkanten fanns vitfjärilar och längre in bland träden såg jag en aurorafjärilshane. Nu är sommaren här!  Det fanns en del flugor och en större rackare hade till och med en näbb vid närmare betraktelse. Sådana typer av flugor har jag inte uppmärksammat tidigare.  Ängsnäbbfluga lägger sina ägg på grässtrån och blad ovanför koskit. När ägget kläcks hamnar larven bokstavligen i skiten. Där kan den mumsa i sig näring, för att sedan bli puppa och en vuxen ängsnäbbfluga.  Veckans fundering: Måndagar är ju då jag brukar blogga veckans art. Men nu är livet lite uppe och ner med skilsmässa och allt som följer med. Men jag vägrar ge upp veckans art. Bloggar iallafall inom samma vecka! Källa : SLU Artdatabanken (2025)...

Rödmurarbi (Osmia bicornis) vecka 144

Bild
I lördags sprang jag Göteborgsvarvet och torsdagen till fredagen sov jag hos min mor i Järna. Där fanns ett bihotell på  husets södra vägg. Här flög det gulröda bin ut och in i bamburören. Det var rödmurarbin.  Den individ jag fotade var en hane. Det ser man på det  buskiga gulgrå håret på ansiktet. Honor har inte lika mycket ansiktshår och det är dessutom svart. Bakkroppen på både honor och hanar är kopparröda (ser dock gul ut i det starka ljuset på första bilden). Det är honorna som samlar in pollen, lägger ett ägg och murar igen. På så sätt blir en yngelcell klar. När den är färdig, gör hon om samma procedur framför den första. På så sätt kan hon fylla ut hela bamburöret med yngelceller. När ägget kläcks äter larven pollenet, för att sedan spinna en kokong och förvandla sig till en puppa. När puppan kläcks, vilar det färdiga biet över vintern (diapaus), för att till våren ta sig ut.  Den här hanen är säkert på strapats efter en hona och vad passar inte bättre än e...

Coreus marginatus vecka 143

Bild
I lördags tog jag med barnen till Hampstjärnsstugan några kilometer utanför Umeå. Det var en vacker dag och vi hade utsikt över Umeå. Såklart vi grillade korv och barnen verkade på bra humör. Inte dumt att komma ut så här. När vi packade ihop grejerna upptäckte jag den här bruna skinnbaggen på träbänken. Såg nästan ut som en bärfis, fast ändå inte. Detta var en bredkantskinnbagge inom samma överfamilj ( Coreoidea ) som bärfisar.  Coreus marginatus har inget svenskt namn och särskiljs från andra liknande arter genom små ”horn” (antenniferous tubercles) mellan antennerna. Den har liksom de flesta bredkantsskinnbaggar bred och utstående bakkroppskant. Den är en växtsugare, som framförallt suger växtsaft från syror och skräppor ( Rumex ) Eftersom många skinnbaggar kan ge ifråga sig illaluktande och ibland frätande ämnen, provade jag och äldsta sonen att provocera fram det. Men vi märkte tyvärr ingenting. Veckans fundering:  Är vårt främsta mål lycka i livet? Om det är så, verkar d...