Jonas artar sig

I torsdags gick jag till stenarna i den lilla skogen i Umedalen för att åter kolla på stor lobmossa. Den växte lite undangömd under en stor sten. Det mörknar tidigt om dagarna så här års, så jag fick använda blixt och ljus på mobilen.  Stor lobmossa är en levermossa och ingen bladmossa eller nålfruktmossa. Levermossor kan sakna stam och blad och istället bestå av en sammanhängande bål, men så var icke fallet med denna art. Levermossor särskiljs annars från bladmossor genom att den senares blad aldrig är flikiga men oftast består av mittnerv.  Stor lobmossa har treflikiga och snedställda blad.  Särskiljs från lummermossa genom att ha olikstora flikar och inga stipler (bild 1). Stipler är små blad på undersidan av stammen. Från skugglobmossa och vedlobmossa skiljer den sig genom att knappt ha några groddkorn.  Veckans naturbetraktelse: Tänk vad lite snö kan göra, landskapet förändras helt. Det blir tystare, lugnare och ljusare. Att leta stor lobmossa var inte en dans p...

  Igår for jag ut på exkursion för att lära mig mer om arter i skogar med höga naturvärden. Här hade jag varit förra gången jag var med och inventerade, men inte i en avverkningsanmäld skog lite längre bort som vi vandrade till. Två från skogsgruppen höll i det hela och för merparten av de som följde med, var de rödlistade och fridlysta arterna något de aldrig tidigare stött på eller varit medvetna om. Jag var bekant med många, men förbättrade min kunskap kring vissa vedsvampar och lavar. På vägen när det började mörkna fann en av ledarna en tallticka i brösthöjd på en gammal tall. Vanligtvis växer dom en bit upp, så där hade vi tur. Det var förmodligen första gången jag såg en. Fruktkroppen kan bli femtio år gammal och som synes ofta täckt av lav och mossa. Den är rödlistad som nära hotad och bildar hovformade fruktkroppar på tallar som oftast är över 150 år. Den har liksom grantickan 1-3 porer per millimeter som är labyrintformade (bild 2). Tallticka är en vitrötesvamp som föruto...

  Försökte artbestämma mossa i helgen, men gick bet. Tur att jag bland annat hade den här arten från förra helgen. Det var när jag var med och inventerade två skogsområden öster om Vindeln. Jag var mest fokuserad på knärot och ringhack efter tretåig hackspett, men så pockade den här orangegula svampen på min uppmärksamhet. Som syns, växte den på en björklåga.  Stinkmussling är allmän i hela landet och växer på både döda löv- och barrträd, främst under oktober till februari. Den har ingen känd toxicitet, men då den luktar ruttet ägg skvallrar det om att den inte är särdeles god att äta.  Stinkmussling är lätt att känna igen med sin orangegula färg, inrullade kant, luddiga hatt och att det är en mussling. Musslingar liknar musslor och har en sidställd fot (men kan också sakna fot), mer eller mindre tunglik hatt och skivor som går ner på foten. Stinkmussling är en vitrötare och skivorna på hatten avger vita sporer.  Källarkantarell liknar stinkmussling, men växer bara p...

  Oj, somnade när jag skulle skriva om förra veckans art. Iallafall, så var jag ute med två från skogruppen i lördags och inventerade två avverkningsanmälda skogar utanför Vindeln. Det var skogar med höga naturvärden. Vi hittade både knärot och ringhack från tretåig hackspett. Jag hittade ett ställe med ungefär tusen knärotsplantor. På hemvägen såg vi två tjäderhonor som tog sig över skogsvägen.  Plattlummer är mest lik mellanlummer, men är mer gulgrön än blågrön i färgen. Den är också mer upprätt i sitt växtsätt och har mer utspärrade kantbladspetsar på grenarna. Grenarna är också plattare och ryggbladen smalare än mellanlummer.   Veckans naturbetraktelse: I början av inventeringen, gick jag neråt mot en våtområde och en bäck. Fastnade direkt på några lågor där det växte olika svampar som jag ville artbestämma. Längre ner kände jag lugnet och stillheten och jag stannade upp. Det var fuktigt men inget regn. Men så hörde jag ganska ljusa kvittrande och fram flög flera mind...

I fredags fann jag fnaslav bland mossor och sten i den lilla skogen i Umedalen. Det är en bägarlav som inte hade så välutvecklade bägare. Poditierna (skaften) är långa och förgrenar sig. De är beklädda med fylokladier (fjäll). Riktiga fruktkroppar är sällsynta. Men den finns bruna/mörka pyknider (utskott) som släpper ut pyknokonidier. Funktionen är inte helt förstådd. Fnaslav är svår att förväxla med andra arter inom det annars så stora och krångliga bägarsläktet Cladonia .  Veckans naturbetraktelse I fredags sprang jag intervaller på motionsspåret i Umedalen. Sen var jag varm och började kolla på berghällarna och stenarna för jag vet att på sådana ställen hittar man många arter av mossor och lavar. Det var fuktigt och inget regn. Det var också varmt för årstiden, kanske 8 grader. Detta väder tyckte jag var behagligt. Det så var friskt och grönt. Det gröna var mest mossor och lavar. Bara för att det är höst betyder det inte att det inte kan vara grönt!  Källor: Moberg, R. Hult...

Stack in i den lilla skogen idag på vägen till affären. Jag var ute efter någon lav eller mossa. Fick storfynd i form av en lav med stora lober! Det fanns rikligt av den bredvid stigen. Eftersom det var fuktigt, var den grönskande grön.  Torsklav har fått sitt namn från att man förr trodde att den kunde bota munsjukdomen torsk. Den växer i skuggan bland mossa, emedan den närstående arten ådrig torsklav växer mer öppet och inte i lika sur mark.  Torsklav har cephaloider som ser ut som mörka prickar på ovansidan. Det är ansamlingar av cyanobakterier. Förutom att bilda energi genom fotosyntesen, binder de även kväve och därmed näring till skogen. Undersidan ska ha mindre tydliga åsar än ådrig torsklav. ”Piggarna” på undersidan är rhiziner som gör att laven kan fästa sig på underlaget.  Veckans naturbetraktelse: I början av veckan sprang jag femkilometerspåret på Stadsliden (en stor skog ganska centralt i Umeå). Den här skogen har nog stått länge utan att ha avverkats. Så här...