Jonas artar sig

Nu är det riktigt slaskigt novemberväder fast det är december. Mörka dagar och inte har man lust eller tid att hitta arter. Då passar det bra att plocka fram arter från den gångna året. Vi börjar med Skärtorsdagen i Järna. Nära ingången till barndomshemmet fanns det en grön matta som blommade blått. Har inte tidigare tänkt på vad det kunde vara för växt. Tydligen var det vintergröna som hade brett ut sig nedanför buskarna och lövträden.  Vintergröna är en oleanderväxt med vit mjölksaft som kommer ursprungligen från Central- och Sydeuropa. Den kom till Sverige i början av 1800-talet och har använts som marktäckare. Vintergröna är vanlig som förvildad i södra Sverige. Växten har stjälkar som kryper fram och består av rötter. Den bildar stora kloner och denna är kanske en enda individ. Vintergröna har en invasiv förmåga men är inte på förteckning över invasiva arter i Sverige. Men man får helt enkelt se till att den inte sprider sig.  Blommorna är femtaliga och art...

  Ute på exkursionen den femtonde november, stötte vi på en gammal sälg som var knubbig, krokig och halvdöd. Sådana här finner man inte var dag och sämre var det inte när den var alldeles täckt av den gröna  och ådriga lunglaven. Men det växte en mörk lav också, stuplav.  Stuplav tillhör släktet njurlavar. Skillnaden mot släktet filtlavar, är att njurlavar på undersidan är barkklädd och har apothecier på undersidan av loberna. Stuplav skiljer sig från västlig njurlav, genom att ha vit istället för gulaktig märg och att den växer mest i norra Sverige.  Veckans naturbetraktelse: Cyklade hem mot Umedalen innan tre idag, solen hade gått ner och det mesta var grått och svart. Det var någon minus och snön hade nästan försvunnit och det kändes som äkta november. Då såg jag några björkar sticka upp mot skyn. De var bara stammar och inga kvistar. Det måste vara döda björkar tänkte jag. Jag förundrades ändå eftersom jag gillar att det också finns döda träd. Det gav också en ex...

I torsdags gick jag till stenarna i den lilla skogen i Umedalen för att åter kolla på stor lobmossa. Den växte lite undangömd under en stor sten. Det mörknar tidigt om dagarna så här års, så jag fick använda blixt och ljus på mobilen.  Stor lobmossa är en levermossa och ingen bladmossa eller nålfruktmossa. Levermossor kan sakna stam och blad och istället bestå av en sammanhängande bål, men så var icke fallet med denna art. Levermossor särskiljs annars från bladmossor genom att den senares blad aldrig är flikiga men oftast består av mittnerv.  Stor lobmossa har treflikiga och snedställda blad.  Särskiljs från lummermossa genom att ha olikstora flikar och inga stipler (bild 1). Stipler är små blad på undersidan av stammen. Från skugglobmossa och vedlobmossa skiljer den sig genom att knappt ha några groddkorn.  Veckans naturbetraktelse: Tänk vad lite snö kan göra, landskapet förändras helt. Det blir tystare, lugnare och ljusare. Att leta stor lobmossa var inte en dans p...

  Igår for jag ut på exkursion för att lära mig mer om arter i skogar med höga naturvärden. Här hade jag varit förra gången jag var med och inventerade, men inte i en avverkningsanmäld skog lite längre bort som vi vandrade till. Två från skogsgruppen höll i det hela och för merparten av de som följde med, var de rödlistade och fridlysta arterna något de aldrig tidigare stött på eller varit medvetna om. Jag var bekant med många, men förbättrade min kunskap kring vissa vedsvampar och lavar. På vägen när det började mörkna fann en av ledarna en tallticka i brösthöjd på en gammal tall. Vanligtvis växer dom en bit upp, så där hade vi tur. Det var förmodligen första gången jag såg en. Fruktkroppen kan bli femtio år gammal och som synes ofta täckt av lav och mossa. Den är rödlistad som nära hotad och bildar hovformade fruktkroppar på tallar som oftast är över 150 år. Den har liksom grantickan 1-3 porer per millimeter som är labyrintformade (bild 2). Tallticka är en vitrötesvamp som föruto...

  Försökte artbestämma mossa i helgen, men gick bet. Tur att jag bland annat hade den här arten från förra helgen. Det var när jag var med och inventerade två skogsområden öster om Vindeln. Jag var mest fokuserad på knärot och ringhack efter tretåig hackspett, men så pockade den här orangegula svampen på min uppmärksamhet. Som syns, växte den på en björklåga.  Stinkmussling är allmän i hela landet och växer på både döda löv- och barrträd, främst under oktober till februari. Den har ingen känd toxicitet, men då den luktar ruttet ägg skvallrar det om att den inte är särdeles god att äta.  Stinkmussling är lätt att känna igen med sin orangegula färg, inrullade kant, luddiga hatt och att det är en mussling. Musslingar liknar musslor och har en sidställd fot (men kan också sakna fot), mer eller mindre tunglik hatt och skivor som går ner på foten. Stinkmussling är en vitrötare och skivorna på hatten avger vita sporer.  Källarkantarell liknar stinkmussling, men växer bara p...

  Oj, somnade när jag skulle skriva om förra veckans art. Iallafall, så var jag ute med två från skogruppen i lördags och inventerade två avverkningsanmälda skogar utanför Vindeln. Det var skogar med höga naturvärden. Vi hittade både knärot och ringhack från tretåig hackspett. Jag hittade ett ställe med ungefär tusen knärotsplantor. På hemvägen såg vi två tjäderhonor som tog sig över skogsvägen.  Plattlummer är mest lik mellanlummer, men är mer gulgrön än blågrön i färgen. Den är också mer upprätt i sitt växtsätt och har mer utspärrade kantbladspetsar på grenarna. Grenarna är också plattare och ryggbladen smalare än mellanlummer.   Veckans naturbetraktelse: I början av inventeringen, gick jag neråt mot en våtområde och en bäck. Fastnade direkt på några lågor där det växte olika svampar som jag ville artbestämma. Längre ner kände jag lugnet och stillheten och jag stannade upp. Det var fuktigt men inget regn. Men så hörde jag ganska ljusa kvittrande och fram flög flera mind...