Jonas artar sig

  Den 21:a maj såg jag och dottern den här grönt- till bronsskimrande skalbaggen. Den tillhör familjen knäppare vars halsköld två bakre hörn är utdragna i varsin spets. Larverna kallas rotmaskar eftersom dom livnär sig på rötter, men äter även multnande trä. Rotmaskar av vissa knäppararter kan uppträda som skadedjur, till exempel på potatis. Knäppare har en fiffig teknik när de hamnat på rygg, för att komma på rätt köl igen. De har nämligen en mekanism som liknar en musfälla. När ”spärren” lossar hörs ett knäpp och skalbaggen flyger utan styrsel högt upp i luften och kan på så sätt hamna på rätt sida igen. Den mekanismen kan man finna på undersidan mellan halsskölden och mellankroppen.  Veckans fundering:  Så fort jag ser en knäppare i maj nästa år, vill jag se knäpparmekanismen med lupp. Jag vill också lägga den på rygg och höra knäppet plus se den hejdlösa luftfärden! Det kan väl en knäppare bjuda på utan att det blir djurplågeri?  Tillägg 240504: såg rotmask idag...

Fredagen 10/11 tog jag med mig dottern igen till den lilla bäcken vid Umeälven. Då såg jag dom här klart gula svamparna. De såg vaxiga ut och jag kände att hatten på ett exemplar var väldig klibbig. Jag misstänkte därför att de kunde vara vaxskivlingar. Mycket riktigt tillhörde de den familjen, liksom blodvaxskivling som jag hittade för några veckor sedan. Man vet inte så mycket vaxskivlingarnas funktion. Dock har hyfer av svamparna hittats i vävnader och frön av grobladsväxter. Så de lever antagligen i någon form av symbios med dessa växter.  Det finns flera vaxskivlingar som är gula, men gul vaxskivling har vidhäftande till urnupna skivor vid foten. De flesta andra har istället vidhäftande till nedlöpande skivor. Vaxskivlingar gillar att växa på gräsmark och är känsliga för gödningsmedel. De kan därför vara en indikator för gräsmark med högt naturvärde. Men gul vaxskivling kan också växa bland träd och buskar, som i det här fallet. Men ser jag den på en öppen äng, kommer jag förs...

  Jag och dottern hittade en fin liten bäck vid Umeälven i onsdags. I branterna som stupar ner mot älven finns en hel del döda träd. Här har det som det verkar inte varit någon skogsavverkning. Kan vara för att det är så pass otillgänglig terräng. Men så såg vi en murken stam som låg ner och höll på att brytas ner av veckans art. Hättor är ett riktigt artrikt släkte med uppåt 100 arter i Sverige. De är ofta små, smala och har konvexa hattar.  Veckans fundering Jag håller ju som sagt på min första praktik i skolan (gymnasiet) om ekologi (Biologi 1). Idag ska jag ha min första lektion i ekologisk hållbar utveckling. Jag slås av att till och med jag, som är så ekocentrisk, inte har förstått hur otroligt viktiga ekosystemen är. De är grunden för alla ekosystemtjänster vi utan att tänka efter fyller våra behov: rent vatten, tak över huvud, mat, reaktion mm. 

Nu har det kommit snö (och regn) efter över en vecka kring noll grader. Det finns helt enkelt inte så mycket organismer att skåda vid den här årstiden. Därför tar jag nu under vintern i huvudsak arter från maj och framåt. 18:e maj gick jag och dottern förbi gläntan i skogen (Kläppen). Där fann vi den här vackra porslinshyacinten. Den är liksom hyacint en sparrisväxt. Däremot är porslinshyacint ensam i sitt släkte. Arten kommer ursprungligen från höglänta ängsmarker i Kaukasus, Turkiet, norra Irak och Libanon. Arten är döpt efter en Rysk greve vid namn Mussin-Pusckin. Arten klassificeras till att ha en stor eller potentiell stor ekologisk effekt i Sverige, men verkar än så länge inte vara på EU:s förteckning av invasiva växter.  Folk verkar tro att gläntan i skogen är en avstjälpningsplats för trädgårdsavfall. Det var ju här jag i flera timmar under några dagar i augusti tog bort den invasiva arten jättebalsamin. Men i somras sattes det upp skyltar mot sådant otyg.  Veckans fun...