Jonas artar sig

  Förrförra söndagen 8:e september var jag ute till stugan vid havet. Där röjde jag sly ner mot havet. En dröm jag har är att den här platsen ska omvandlas till en våtäng med många arter! Nu finns det mest vide, pors, tall, ljung och gråal, men också tranbär och blåbär. Orkidén fläcknycklar fanns här för två år sedan, så det finns potential!  I en liten glänta mellan buskarna fanns dom här vackert violetta blommorna. Det var åkermynta som med sina utlöpare till dess rotstock brett ut sig.  Myntor är  kransblommiga växter. Just åkermynta har blommorna som en krans vid bladvecken, och skiljer sig från vattenmynta som har dessa samlade på toppen av stjälken. Arten trivs i fuktig miljö som här vid Kammarviken.  Bladen används till att göra olja, men också som krydda i maten. Åkermynta är dock inte lika stark i smaken som de odlade myntorna. Det kände jag när jag smakade av några blad. Myntor innehåller alkoholen mentol som är bakterie- och svampdödande.  Veckans fundering:  Kom på mig själ

Jag fortsätter mitt kunskapsbildande bland skivlingar och soppar. Igår var jag sugen på någon sopp på tallheden i kullaskogen. Jag tänkte det skulle sitta fint att plocka några Karl Johan, sandsopp eller tallsopp. Men jag hamnade bland björkar vid en grusig traktorväg.  Här fann jag den tegelfärgade tegelsoppen som specifikt har björk som samarbetspartner. Den första tycker jag var riktigt stor (bild 1). Tegelsoppen har svarta hårtofsar på foten och blir mörk efter en stund när man skär i svampköttet.  Soppar har ett rörlager under hatten (bild 2). Det är därifrån sporerna släpps. Eftersom svampar ska tas om hand på en gång, tog jag bort vissa delar från tegelsopparna. Bland annat tog jag bort rörlagret eftersom jag såg larvgångar där. Sedan kokade jag av ordentligt och stekte dem.  Tjuvkikade på inlägg om tegelsopp i facebookgruppen vilken svamp , och tydligen råder det delade meningar om den som en god svamp. Jag och Suss tyckte nog inte den var i nivå med pepparriska.  Veckans funde

I helgen kombinerade jag mina två stora intressen: konditionsidrott och arter. Nu är jag i en volymökande fas i löpningen och har därför inga ambitioner för tider prestationer. Så tidigt under lördag- och söndagsmorgonen innan de andra i familjen hade vaknat sprang jag till Kullaskogen som ligger några kilometer bort från Umedalen.  Det är en tallhedskog med sandig mark och passar många svampar vars mycel bildar mykorrhiza med tall, däribland pepparriska. Pepparriska kan också leva i symbios med gran och björk, och är en av de vanligaste skivlingarna. Skivlingar har skivor under hatten, varifrån sporer släpps.  Ett kännetecken för riskor är att dom har en saft som blir synlig om man skär i fruktkroppen, speciellt på skivorna. Pepparriskans saft är vit (bild 2), emedan till exempel blodriskans är röd.  När man smakar på pepparriska är smaken först mild varefter den får en skarp smak. Det är därför vissa inte anser den vara en matsvamp, medan man i Finland och Östeuropa använder den flit