Jonas artar sig

  På kvällen söndagen den 18:e juni, gick jag förbi en av två flikbladiga gråalar utanför vårat hem. Det var en riktig varm och solig period och temperaturen var ibland på 28 celsius här i Umeå. När jag kikade närmare på på trädet såg det ut att vara små bomullstussar överallt, speciellt på bladstjälkarna.  Jag hade helt enkelt funnit nymfer (ungar) av albladloppor, som utsöndrar fluffigt vax som skydd mot rovinsekter. Några dagar senare (21/6) var bomullstussarna mindre och färre till antalet. De bladloppor som var kvar hade inte mycket vax kvar. Nu fanns det också vuxna individer med vingar.  Veckans fundering: Insekter kan kan vara äckliga, till och med jag kan tycka det ibland. Men jag sätter ändå ett högt värde på dem. Detta beror för det första på att dom är så viktiga i ekosystemen. Speciellt de små och tråkiga men talrika, så som sorgmyggor och gallmyggor. För det andra är de väldigt intressanta att studera. Att se hur de skyddar sig (till exempel med luddigt vax)...

Natten mot igår såg jag smultronskäckmal. Det visade sig att den aldrig rapporterats tidigare år i Västerbotten och jag är den tredje som rapporterat arten i år! Men så idag såg jag hela fem stycken. Vissa sörpla i sig nektar från jordgubb- och smultronblommorna. Av 3000 fjärilsarter i Sverige är bara drygt 200 äkta dagfjärilar, alltså de som uppmärksammas mest. Resten är sådana som oftast är nattaktiva. Smultronskäckmalens larver kläcks i september och äter av smultronblad.  Veckans fundering: Förra året var jag den förste som rapporterade gyllengökbi i Västerbotten och bland de första på några andra arter. Helt enkelt en tendens på fler arter längs Norrlandskusten. Vad är det som bidrar till detta? Jag uppfattar det som två framträdande förklaringar. Dels att det blir varmare på grund av klimatförändringarna och dels migration med hjälp av oss Homo sapiens. Men framförallt är det nog för att växtsäsongen har blivit längre och att det blivit varmare, alltså klimatförändringen....

  Under bladen av vad som verkar vara någon asterväxt, fanns dom här fina blommorna. Hade tidigare sett dom med dottern på väg till en lekplats här i Umedalen, så tog därför och fotade dom igår. Blommorna är på grenar som sticker upp från stjälkar som ligger ned mot marken. Blommorna har både ståndare och pistill, men det kan också finnas mindre honblommor med endast pistill (inget jag såg på denna plats).  Veckans fundering: Förra veckan kom jag in i ett samtal med två arbetskamrater på jobbet och som handlade om natur och klimat. Det var ett bra samtal. Vi kom bland annat in på gruppen Återställ våtmarker och om motivation. Vi var överens om att nog dom flesta är medvetna om den hotade biologiska mångfalden och klimatkrisen vi ger upphov till. Alltså någon slags kunskap kring att vi orsakar en global uppvärmning (hittills 1,1 globalt och 1,6 grader i Sverige) och att 1 av 8,7 miljoner arter är hotade. Samtalet kom in på om de aktioner Återställ våtmarker gör. De har ju äntra...

  I lördags drog vi ut till svärföräldrarnas stuga vid havet (söder om Umeå). Vi släppte Suss på ett firande i Hörnefors innan middagen. Väl vid stugan gjorde jag middag till barnen. Sönerna spelade fotboll och dottern hittade en hel del att leka med. Även dagen efter spelade sönerna fotboll. Det blev riktigt hårda matcher och de var helt slut på söndagskvällen. Man kan säga att det händer saker utan skärm. För annars är det det ända dom vill. Men dottern ville ju gunga på lördagskvällen. Så jag gick med henne till gungorna. På vägen stannade hon upp och jag förstod att det var för en svärm med insikter. Tänkte att det nog var småmyggor. Men när vi kollade närmare var dom ganska ljusa och satte sig på grässtråna. När man närmade sig dom, började de hoppa. De hoppade riktigt högt. Det här måste man bara undersöka tänkte jag. Det visade sig vara en art av dvärgstritar som är 4 mm, är fläckiga och kan variera mycket i utseende. Arten har inget svenskt namn. Dvärgstritar är liksom blad...

  I lördags var det en blåsig dag. Jag cyklade hem från arbetet på sjukhuset. Som tur hade jag en tröja, men det blåste ändå igenom. Nära Umeälven ställde jag cykeln inne i min favoritskog nedanför Grisbacka. Det är en lövskog med många döda träd, vilket är perfekt för rik biologisk mångfald. Nu blommade harsyreblommorna överallt i denna skog. Riktigt fina vita blommor med inslag av lila strimmor. I skogen var det också skönt för att det inte blåste. Gick ner till älven och där fanns dom här fina kabblekorna.  Kabblekor ser ut som stora smörblommor. Men inte så konstigt eftersom dom tillhör samma familj (ranunkelväxter). Trots att de innehåller gift, användes blomknopparna förr i tiden som kapris.   Veckans fundering: Det är ändå rätt fascinerande att tänka sig hur vi människor sticker ut bland jordens arter. Vi homo sapiens har med vår kreativitet och uppfinningsrikedom hittat verktyg som gör att vi kan leva i alla slags habitat, från öken till isiga platser som Grönland...

  Om jag är inne en hel dag kan jag bli smått orolig och ångestfylld. Så började jag känna när större delen av dagen hade gått under kristi himmelsfärdsdagen 18/5. Det var en vacker och varm dag (kring 18 celsius). Sönerna var också rejält uttråkade och frågade ”vad ska jag göra pappa”. ”Nej nu får det vara nog” tänkte jag.  Så vid 16-tiden gick jag med alla tre barnen genom skogen till mataffären. På ett magiskt sätt förändrades humöret på alla, förutom 3-åringen som var på bra humör mest hela tiden.  Sönerna hittade en väldigt lång pinne som de gick med en bra bit. Jag njöt av det fina vädret och naturen. Såklart att jag kikade efter arter också. Helt plötsligt såg jag något skrynkligt på marken och misstänkte genast att det kunde vara en murkla. Jag har aldrig sett eller uppmärksammat den här typen av svamp förut.  Det var en fröjd att gå genom skogen. Dottern gick hela de 1,5 kilometerna till affären och sönerna var i roliga rollekar hela vägen fram och tillbaka ...

I lördags skulle vi se Eurovision. Det var en varm dag med 18 celsius mitt på dagen. Sommartemperaturer hade intagit landet denna vecka. Barnen var såklart sugna på godis inför kvällen. Därför gick vi genom skogen till godishuset. För mig kändes det ypperligt att de då både fick motion och naturupplevelser. Två mina främsta mål med barnens uppväxt.  Plötsligt såg jag en nyckelpiga på en tallstam. Finns det nyckelpigor såhär ute i skogen tänkte jag. Tror heller inte jag sett denna art av nyckelpiga förr. Det visar sig att den lever i barrskog eller blandskog och livnär sig på bland annat barrlöss. Med sina 8 - 9 mm, är ögonfläckig nyckelpiga den största nyckelpigan i Europa. Veckans fundering: Vi har ju ett belöningssystem i hjärnan. Jag undrar vad som stimulerade systemet tidigare i Homo sapiens historia? Kan det vara sociala möten, jakten på mat och dans? I dagens läge behöver vi inte anstränga oss för att få denna belöning. Kickarna finns i närhelst i telefonen, godishyllan eller...