Jonas artar sig

  Oj ingen vinter här i södra delarna av landet. Målet var redan klart på tågresan ner. Jag visste att det fanns chans på en hel del arter vid bergsknallen på Bergåkra (mitt barndomshem), så det var dit jag ämnade gå. Den dominerade arten visade sig vara cypressfläta. Igår lyste den upp tillvaron med sin gröna färg. Den är vanlig i södra Sverige, men inte norrut. I nordliga delarna av landet saknar den också ofta kapslar.  Jag fick intrycket av att bladen på skottens stammar och grenar är tätt sammanflätade. Detta beror på att  bladen oftast är böjda. Bladen är annars äggrunda med en smal spets, kupade, saknar nerv och består av tänder i övre delen.  Cypressfläta är vanligast i lövskog och utseendet på den kan variera en hel del. Veckans fundering: Vet inte varför, men ibland kan jag fastna med att besvara klimatskeptiker på Facebook. Det kan ta en massa tid i anspråk. Men på något sätt tycker jag det är intressant. Fascinerande över att det främst är äldre gubbar. N...

Den femte december gick jag hem från stenen med de mossor jag bloggat om de senaste veckorna. Då såg jag en gran med smala döda grenar som stack ut från nedre delen av stammen. Dessa grenar var mossbeklädda av någon art och jag blev nyfiken. Tänkte att det kanske kunde vara aspmossa eller cypressfläta eftersom det var så många kapslar. Hoppades på cypressfläta eftersom jag redan bloggat om aspmossa.  Men så enkelt var det inte eftersom bladen till skillnad från cypressfläta och aspmossa var böjda och hade en en lång mittnerv.  Det var inte det lättaste att på måfå försöka leta sig fram vad det kunde vara. En dag satte jag mig helt enkelt ner med boken Mossor - en fältguide och nycklade helt från början. Då hamnade jag bland krokmossorna, vari cirkelmossa också behandlades. Cirkelmossa är lik krokmossor och tuffmossor, skillnaden är att den sällan växer i våtmarker. Fick också arten bekräftad i gruppen Mossor och lavar på facebook (15/12).  Cirkelmossa har fått sitt namn ...

  5:e december på samma sten som jag fann kvastmossa hittade jag tydligen skärbladsmossa. Trodde nämligen att detta också var kvastmossa, men så såg jag att bladen var smalare. Skillnaden var också att kvastmossan växte uppe på stenen, emedan denna växte som runda kuddar på den vertikala sidan av stenen. Tänkte att det kunde vara en art med smalare blad inom kvastmossesläktet, men i facebookgruppen mossor och lavar (8/12) var det någon som uppmärksammade mig om hur stor mittnerven var (bild 2-4). Det ser det ut som den tar upp nästan hela bladet. Kvastmossor har istället mycket smalare mittnerv. Detta gjorde att jag hamnade på skärbladsmossa.  Veckans fundering:  Skärbladsmossa hittade jag i den lilla barrskogen i Umedalen. Tidigare i höstas sprang jag istället iväg några kilometer till Kullaskogen som är en sandtallskog. Där började jag hitta en hel del svamparter. Bland annat den nära hotade motaggsvampen som bildar mykorrhiza med äldre tall. I Sverige försvinner sådana...

Kvastmossa är en vanlig art och som kan växa lite varstans. Jag fann arten på en samma sten som förra veckans art (stor fransmossa) i vår lilla skog i Umedalen (18/11 och 5/12). Skotten består av ganska styva blad som brukar vara böjda, men inte lika regelbundet böjda och lika stora som hos större kvastmossa (6-7 mm istället för 10-14 mm). Kikar man närmare på bladkanterna så syns tänder i den övre delen. Mittnerven ska också ha fyra åsar på baksidan, vilket skiljer den från de andra arterna i släktet kvastmossor.  Veckans fundering: Kvastmossor ska alltså likna kvastar. Att bladen är böjda ska tydligen bidra med den liknelsen. Men nytillverkade kvastar har ju inte böjda borst eller kvistar (kvastar med till exempel björkris). När de använts och nötts blir däremot borsten/kvistarna böjda och det är alltså detta som kvastmossorna ska efterlikna?  Källor: Hallingbäck, T. (2016).  Mossor - en fältguide . Naturcentrum AB bokförlag.  SLU Artdatabanken (2024).  Artfak...

Den 18:e november fann jag den första levermossan som jag någonsin artbestämt! Det var på en stor sten i skogen på Umedalen. Arten hette stor fransmossa och stack ut på flera sammanhängande ställen vid den lodräta delen av stenen. Vid en närmare kik så var faktiskt mossan full av små fransar.  Mossor kan delas upp i tre grupper: bladmossor, levermossor och nålfruktsmossor. De mossor jag hittills bloggat om tillhör bladmossorna och är den gruppen med flest arter.   Liksom alla levermossan har inte heller den här arten någon bladnerv.  Stor fransmossa växer upprätt eller krypande på sten och jord, emedan släktingen tät fransmossa oftast växer tätt inpå trädstammar. Bladflikarna (som fransarna sitter på) är smalare hos tät fransmossa. Veckans fundering: Den gröna omställningen i Sverige har fått sig en törn när det gäller Northvolts batteritillverkning i våran grannby (Skellefteå 12 mil norr om Umeå). Så jag undrar om alla de miljarder som satsas och all den brytning som krä...